Från våra läsare
Barn i kris Jag vill uttrycka min uppskattning av artikelserien i numret för 8 april 1999 med titeln ”Barn i kris — Vem kan hjälpa dem?” Jag tycker att det dramatiska ämnet om övergrepp mot barn alltid borde vara en sporre till att väcka liv i den allmänna opinionen. Det är vår plikt att skydda våra barn. Må ni fortsätta att utföra ert fina arbete.
P. P., stadsfullmäktiges avdelning för barn i Rom
Det är upprörande när man tänker på att vi står inför början på det tjugoförsta århundradet och att det fortfarande är många barn som arbetar som slavar och används för att döda andra. Det är ännu svårare att acceptera det faktum att de flesta av dem inte har någon utsikt till ett bättre liv. Återigen har Vakna! på ett klargörande sätt framställt tillståndet hos världens barn.
S. R. B., Brasilien
Jag är nu skild efter 36 års äktenskap. Jag fick veta att min make hade förgripit sig på mina egna kära döttrar under flera år. (Han var inte kristen.) Jag kom helt ur balans när jag fick veta detta. Ingen tycktes förstå det allvarliga med sexuella övergrepp eller den obeskrivliga smärta de oskyldiga känner. Så jag tackar Jehova för att ni har skrivit om denna epidemi.
N. M., USA
Att bry sig om äldre Jag uppskattade verkligen artikeln ”Visa att du bryr dig om dem”. (8 april 1999) Många äldre som bor på vårdhem glöms bort av sina familjer. Men för ett par månader sedan bestämde sig några av oss för att samtala om Bibeln med några personer på ett närbeläget vårdhem. Efteråt spelade vi piano för dem och pratade med dem. Vi planerar att besöka dem regelbundet nu.
C. V., USA
Afrikansk storm Jag är 12 år, och jag vill tacka er för artikeln ”Efter stormen — kristendom omsatt i handling”. (8 mars 1999) Jag tyckte att bröderna som hjälpte dem som hade det svårt var duktiga! Det påminde mig om hur våra bröder hjälpte andra efter den stora jordbävningen i Kobe i Japan. Artikeln uppmuntrade mig att vara modig och att göra bra saker för andra.
R. K., Japan
Sovande spädbarn Tack för artikeln ”Hur bör ett spädbarn sova?” (22 mars 1999) Jag förlorade mitt första barn i plötslig spädbarnsdöd. Det var två och en halv månader gammalt. Om jag bara hade haft denna kunskap! Trots att jag har två andra underbara barn, känner jag fortfarande en oerhörd och obeskrivlig smärta.
A. D., Italien
Det finns ett antal riskfaktorer för plötslig spädbarnsdöd. (Se ”Blick på världen” i ”Vakna!” för 22 januari 1997.) Men på många sätt förblir plötslig spädbarnsdöd ett medicinskt mysterium. Föräldrar som förlorar ett barn i plötslig spädbarnsdöd skall därför inte ta på sig skulden för den tragedin. Den ingående behandlingen av ämnet plötslig spädbarnsdöd i numret för 22 januari 1988 har visat sig vara till tröst för många sörjande föräldrar. — RED.
Celiaki Vi fick artikeln ”Hur man klarar av att leva med celiaki” (22 mars 1999) tre månader efter det att vi fick reda på att vårt sexåriga barn har den sjukdomen. I Ryssland är den sjukdomen praktiskt taget okänd, även bland läkare. Det är verkligen tröstande att veta att våra kristna bröder och systrar kommer att förstå varför vår dotter måste hålla en speciell diet! Denna artikel har styrkt oss och försäkrat oss om att Jehova alltid sörjer för sitt folks behov.
V. P. och L. P., Ryssland
Att vilja ha saker som man inte kan få Jag har just läst igenom artikeln ”Ungdomar frågar: Varför kan jag inte få det som jag vill ha?” (22 mars 1999) Jag vill tacka er för den här artikeln, eftersom den fick mig att inse att jag inte kan få allt som jag vill ha. Men som artikeln sade, så vet Jehova vad vi behöver, och jag är mycket glad över att jag lever ett enkelt liv.
C. K., Canada