Segelflygande fåglars uppåtriktade vingspetsar

VID vingspetsarna på flygplan bildas kraftiga, korkskruvsliknande luftvirvlar. De här virvlarna skapar luftmotstånd, vilket ökar bränsleförbrukningen. De stör också andra flygplan. Det tar tid innan sådana luftvirvlar försvinner, och därför får plan inte starta för tätt inpå varandra från samma startbana.

Flygingenjörer har kommit på ett sätt att minska de här problemen och har utvecklat winglets, dvs. uppåtriktade vingspetsar. Idén kläcktes när man studerade segelflygande fåglar, som vråkar, örnar och storkar.

Intressanta fakta: När de här fåglarna flyger, böjs vingspetsarna uppåt tills de är näst intill lodräta. Det ger mesta möjliga lyftkraft med kortast möjliga vinge. Dessutom förbättrar det flygförmågan. Ingenjörer har tagit fram flygplansvingar med en liknande utformning. Tester i vindtunnlar har visat att om vingspetsarna har exakt rätt böjning och anpassas till luftflödet, förbättras planets prestanda med 10 procent eller mer. Det beror på att winglets minskar virvlarnas storlek och därmed också det resulterande luftmotståndet. Dessutom genererar de en dragkraft som ”neutraliserar en del av luftmotståndet från flygplanet”, enligt Encyclopedia of Flight.

Med hjälp av winglets kan planen flyga längre, lastas tyngre och ha kortare vingar, vilket är en fördel när de står parkerade. Dessutom spar man bränsle. Enligt Nasa sparade flygbolag världen över omkring 7 600 miljoner liter flygbränsle under 2010, vilket bidrog till att flygplansutsläppen minskade kraftigt.

Vad tror du? Har fåglarnas uppåtriktade vingspetsar kommit till genom evolution? Eller finns det en konstruktör?