ATAROT

[Ạtarot] Betyder ”kronor [dvs. runda inhägnader]”.

1. En av de städer öster om Jordan som Gads stam och Rubens stam bad att få. Området ansågs vara särskilt lämpligt för deras boskap. (4Mo 32:1–5) Staden blev därefter återuppbyggd av gaditerna. (4Mo 32:34)

Atarot nämns också på Mesastenen (rad 10 och 11), där den moabitiske kungen Mesa säger: ”Gads folk hade alltid bott i Atarots land, och Israels kung hade byggt Atarot åt dem; men jag stred mot staden, intog den och dödade hela stadens befolkning. ... Och jag tog med mig Arel (eller Oriel), hövdingen, ... och jag lät Sarons och Maharits män bosätta sig där.” (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 320)

Det anses i allmänhet att Atarot låg där ruinstaden Khirbat Attarus nu ligger, öster om Döda havet och 13 km nordväst om Dibon (som nämns efter Atarot i 4Mo 32:3). Ruinerna ligger på västra sidan av ett 750 m högt berg med samma namn. Platsen ligger visserligen i Rubens område, men det verkar som om Gad och Ruben hade vissa områden gemensamt.

2. En stad på gränsen mellan Efraims och Benjamins områden. (Jos 16:2) Det är uppenbarligen samma stad som Atrot-Addar, som omtalas i Josua 16:5 och 18:13. I den sistnämnda versen omtalas staden som en del av Benjamins norra gräns, och det sägs att den låg ”på berget som är söder om Nedre Bet-Horon”.

3. En stad vid Efraims nordöstra gräns. (Jos 16:7)