GAD
Betyder ”god tur”, ”lycka [dvs. gynnsamt öde]”.
1. Son till Jakob och Leas tjänarinna Silpa, som också blev mor till Aser, Gads yngre bror. När Gad föddes i Paddan-Aram omkring 1770 f.v.t. utropade Lea: ”Med god tur!” Därför fick han namnet Gad. (1Mo 30:9–13; 35:26) Han följde med sina bröder på två resor till Egypten för att skaffa brödsäd av Josef. (1Mo 42:3; 43:15) Han var omkring 42 år då han och hans familj flyttade till Egypten tillsammans med hans far Jakob 1728 f.v.t. (1Mo 46:6, 7, 16) Då Jakob sjutton år längre fram låg för döden och välsignade sina 12 söner sade han om Gad: ”Gad, honom skall en rövarskara överfalla, men han skall överfalla den yttersta eftertruppen.” (1Mo 49:1, 2, 19)
2. Den stam som utgick från Gads sju söner. Stammens krigare uppgick till 45 650 under det andra året efter uttåget ur Egypten. (1Mo 46:16; 4Mo 1:1–3, 24, 25) Gad bildade tillsammans med Ruben och Simeon en avdelning bestående av tre stammar. Deras läger låg söder om tältboningen. (4Mo 2:10–16) I marschordningen kom Judas lägeravdelning först, följd av leviterna av Gersons och Meraris släkter, vilka bar tältboningen, och efter dem kom den lägeravdelning som Gad tillhörde. Eljasaf, Deguels son, stod i spetsen för Gads här. (4Mo 10:14–20) Vid slutet av vandringen i vildmarken uppgick Gads stridsdugliga män till bara 40 500, en minskning med 5 150. (4Mo 26:15–18)
Stammens område. Männen i Gads stam blev boskapsuppfödare som sina förfäder. (1Mo 46:32) Av det skälet bad de att som arvsbesittning få ett område som låg öster om Jordan och var lämpat för boskapsuppfödning. Mose gav då detta område åt Gad, Ruben och halva Manasses stam. De sistnämnda stammarna hade också mycket boskap. Men Mose gjorde det bara på villkor att dessa stammar skulle hjälpa de andra att erövra området väster om Jordan. De gick villigt med på detta, och sedan de byggt stenfållor åt sin boskap och städer åt sina små barn, ställde de upp med sin andel av soldater till att gå över Jordan och delta i erövringen av landet. (4Mo 32:1–36; Jos 4:12, 13) Gads område hade varit bebott av amoréer, som israeliterna hade besegrat under Moses ledning. (4Mo 32:33; 5Mo 2:31–36; 3:8–20)
Det land som Gad bosatte sig i bestod av låglandet längs större delen av Jordans östra strand, och det sträckte sig i söder nästan till Döda havet och i norr till änden av Kinneretsjön. Gads område innefattade också en del av högslätten och Jabboks regnflodsdal. En stor del av Gilead låg alltså i Gads arvsbesittning. (5Mo 3:12, 13) Gads område gränsade i norr till Manasse och i söder till Ruben. (Jos 13:24–28)
När landet var erövrat gav Josua en andel av krigsbytet åt männen från Gad och sände hem dem. Tillsammans med Ruben och Manasse byggde Gad därefter ett stort altare vid Jordan. De övriga stammarna blev upprörda över detta men lugnade sig när det förklarades att stammarna öster om Jordan hade byggt altaret som ett vittne om att de, precis som stammarna på västra sidan om Jordan, odelat skulle tillbe Jehova. Altaret skulle vara en försäkran om att det inte skulle råda någon splittring mellan stammarna öster respektive väster om Jordan. (Jos 22:1–34)
Allt detta var i överensstämmelse med Jakobs välsignelser över Gad: ”Gad, honom skall en rövarskara överfalla, men han skall överfalla den yttersta eftertruppen.” (1Mo 49:19) Stammen var inte rädd för att ha en sida av sitt område (den östra) öppen för rövarskaror. När gaditerna valde att leva på högslätterna i öster, var det inte för att slippa kampen som gällde Kanaans land. Jakobs sista ord till Gad var som en befallning till gaditerna att modigt gå till motangrepp när rövarskaror angrep dem och kränkte deras gränser. De skulle överfalla dem som överföll dem, jaga dem på flykten och sedan förfölja den yttersta eftertruppen.
Också Mose talade om Gads goda egenskaper. Han sade: ”Välsignad är den som utvidgar Gads gränser. Som ett lejon skall han bo, och han skall slita sönder arm och hjässa. Och han skall utse åt sig den första delen, ty där är en lagstiftares tilldelning förvarad. Och folkets överhuvuden skall samlas. Han skall genomföra Jehovas rättfärdighet och verkställa hans domar med avseende på Israel.” (5Mo 33:20, 21)
Ramot i Gilead, som låg i Gads område, var en av de tillflyktsstäder som Mose utsett. (5Mo 4:41–43) Andra levitstäder i Gads område var Mahanajim, Hesbon och Jaser. (Jos 21:38, 39) Staden Dibon, där den berömda Mesastenen hittades 1868, var en av flera städer som gaditerna återuppbyggde när de övertog området. (4Mo 32:1–5, 34, 35)
Stödde David. När Davids rörelsefrihet var begränsad på grund av Saul, gick flera av ”Gads söner” som var anförare i hären över den översvämmade Jordan för att ansluta sig till honom i Siklag i Juda. De beskrevs som ”tappra, väldiga män, krigsmän från hären, vilka höll den stora skölden och lansen beredda, och deras ansikten var som lejons ansikten, och de var snabba som gaseller på bergen. ... Den ringaste svarade mot hundra och den störste mot tusen.” (1Kr 12:1, 8–15) I förbindelse med striden mot hagriterna och deras allierade sägs det om gaditerna (och om männen från Ruben och Manasse): ”De ropade till Gud om hjälp i kriget, och han hörde deras bön därför att de förtröstade på honom.” Resultatet blev att de tog ett stort antal fångar och mängder av boskap. (1Kr 5:18–22)
Följde Jerobeam. När riket delades stödde Gads stam den norra delen under Jerobeam. Många år längre fram, på Jehus tid, då ”Jehova [började] skära stycke för stycke av Israel”, blev Gad, som hade en utsatt position vid gränsen mot öster, en del av slagfältet i striden mellan det norra riket, Israel, och Aram. (2Ku 10:32, 33) Till slut intog den assyriske kungen Tiglat-Pileser III Gads område och förde befolkningen i fångenskap. Därmed kunde ammoniterna överta området. (2Ku 15:29; 1Kr 5:26; Jer 49:1)
I Hesekiels profetiska syn av uppdelningen av landet tilldelades Gad det sydligaste området. (Hes 48:27, 28) I förteckningen över Israels stammar i Uppenbarelseboken, kapitel 7, nämns Gad som nummer tre.
3. En profet och synskådare. När David var på flykt undan Saul och uppehöll sig i en grotta vid Adullam, ”på den otillgängliga platsen”, fick han av Gad rådet att återvända till Juda. (1Sa 22:1–5, not) När David mot slutet av sin regering förmätet företog en folkräkning, gav Jehova honom genom Gad tre straff att välja mellan. Längre fram uppmanade Gad David att bygga ett altare åt Jehova på Aravnas (Ornans) tröskplats. (2Sa 24:10–19; 1Kr 21:9–19) Gad hade en del av ansvaret för organiserandet av musikerna vid helgedomen. (2Kr 29:25) Det anses allmänt att Natan och Gad fullbordade Första Samuelsboken och skrev hela Andra Samuelsboken. (1Kr 29:29)