HEBER

[Hẹber] Betyder ”kompanjon”.

1. Son till Beria och sonson till Aser; stamfar till heberiterna. (1Mo 46:17; 4Mo 26:45; 1Kr 7:30–32)

2. En kenit som var gift med Jael (den kvinna som dödade Jabins härförare, Sisera). Heber var en avkomling av Hobab, ”som Mose var svärson till”. Han hade av allt att döma skilt sig från de övriga keniterna och levde i fred med Jabin, kungen i Hasor. (Dom 4:11, 17, 21; 5:24)

3. En man av Judas stam; ”Sokos far”. (1Kr 4:1, 18)

4. En avkomling av Elpaal; överhuvud för ett fädernehus i Benjamins stam. (1Kr 8:1, 17, 18, 28)