Den modiga kvinnan Jael

”ÄRAN [skall] då icke bliva din på den väg du nu går, utan HERREN skall sälja Sisera i en kvinnas hand.” (Dom. 4:9) Så talade profetissan Debora till Barak, en israelitisk domare som ledde striden mot den kananeiske kung Jabins styrkor. Denne Jabin var en grym förtryckare av Israel. (Dom. 4:2, 3) Uppfyllelsen av Deboras ord krävde ett anmärkningsvärt mod från en kvinnas sida. Varför? Därför att den Sisera, som Debora omnämnde, var befälhavaren för Jabins här. Som en van och härdad stridsman hade Sisera upprepade gånger återvänt hem som segrare med ett rikt byte och med många krigsfångar. (Dom. 5:28—30) I betraktande av detta kunde det tyckas vara helt otroligt att Sisera skulle falla i en kvinnas händer.

Detta var emellertid Jehovas ord genom profetissan Debora, och därför kunde det inte slå fel. Men att ta del i uppfyllelsen av profetian skulle ändå utgöra en provsättning för den kvinna som skulle få detta privilegium. Hon skulle behöva vara tillräckligt modig för att handla mot en stridsman och därtill ha en mycket hög uppskattning av det rättmätiga i att utkräva rättvisa mot en bitter fiende till Guds folk.

Kvinnan som framgångsrikt bestod provet och uppfyllde profetian var inte någon israelitiska. Hon var Jael, kainéen Hebers hustru. Dessa kainéer var avkomlingar av Mose svåger Hobab. I det utlovade landet hade de slagit sig ned i Juda öken söder om Arad. Längre fram skilde sig emellertid Heber från de andra kainéerna och flyttade norrut. Han slog upp sitt tält vid Kedes i Naftali, omkring sex kilometer nordväst om vad som i dag är känt som Huledalen. — 4 Mos. 10:29—32; Dom. 1:16; 4:11.

Det var i närheten av denna plats, Kedes i Naftali, som Barak församlade en styrka på 10.000 man för att strida mot Sisera, och därefter tog Barak och hans här ställning på berget Tabor. Detta drog Sisera, hans stridsvagnar och hans välutrustade här ned till bäcken Kison. Men Sisera hade ingen aning om att hans långt överlägsna stridskrafter och utrustning inte skulle bli till någon nytta, därför att Jehova skulle strida för sitt folk. Tydligtvis blev det ett skyfall, som strömmade ned och förvandlade marken till gyttja och bäcken Kison till en strid ström, vilket satte Siseras stridsutrustning ur funktion. Detta gjorde det möjligt för israeliterna att vinna en avgörande seger. Vad beträffar Sisera, så flydde han till fots i riktning mot Kedes, där kainéen Heber hade sitt läger. Eftersom det inte rådde något krigstillstånd mellan Heber och kung Jabin, sökte Sisera skydd där. — Dom. 4:10—17.

På den tiden var det inte vanligt att en man gick in i en gift kvinnas tält. Men när Hebers hustru Jael uttryckte sin villighet att ta emot Sisera, tvekade han inte att dra nytta av den tillflyktsorten. Utmattad av sitt eldprov lade han sig ned, och Jael täckte över honom med ett täcke. När han senare bad om att få dricka vatten, gav hon honom mjölk att dricka. Denna mjölk var utan tvivel syrad genom att den skakats i en osköljd skinnflaska och därigenom blivit blandad med gammal mjölk, som fortfarande satt fast inuti flaskan. Efter det att Sisera druckit mjölken täckte Jael återigen över honom. (Dom. 4:18, 19; 5:25) Han beordrade henne sedan: ”Ställ dig vid ingången till tältet; och kommer någon och frågar dig, om någon är här, så svara nej.” — Dom. 4:20.

På grund av Jaels gästfrihet måste Sisera ha känt sig säker, och han föll snart i djup sömn. Följaktligen hade denne militärbefälhavare försatt sig i Jaels våld. Men skulle hon ställa sig på hans sida mot Guds folk? Eller skulle hon bli den som skulle handla mot Sisera?

Jael handlade modigt och tog tillfället i akt att förena sig med israeliterna. Som en som bodde i tält var hon van att slå ned tältpinnar i marken med hjälp av en hammare. Med en tältpinne i ena handen och en hammare i den andra gick Jael oförmärkt fram till Sisera, som var försänkt i djup sömn. Sedan hon utvalt den svagaste delen av skallen, riktade hon in tältpinnen och slog med kraft in den i hans huvud. När sedan Barak kom till platsen, visade Jael honom vad hon hade gjort. Där framför honom låg Sisera, död med pinnen genom tinningarna. Den modiga Jael hade tagit del i uppfyllelsen av Jehovas ord genom Debora. Senare, då man med musik firade minnet av segern, sjöng Debora och Barak: ”Välsignad vare Jael framför andra kvinnor, Hebers hustru, kainéens, välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!” — Dom. 4:21, 22; 5:24—27.

Ja, det var på grund av Jaels modiga handlingssätt mot en bitter fiende till Guds folk som hennes namn har blivit bevarat i bibelns redogörelse. Medan Guds tjänare som tillhör den ”stora skaran” nu inte är uppmanade att ta del i en sådan fysisk krigföring, uppmanas de ofta att visa likadant mod, när de på ett positivt sätt verkar tillsammans med det kristna ”Guds Israel” i dess andliga krig mot Jehovas fiender. (Ef. 6:11—13; Gal. 6:16) Dessutom kommer förtröstan på Jehova och på det rättmätiga i att understödja det som han godkänner att göra det möjligt för trogna kvinnor, såväl som män, att nu vara modiga likt Jael.