HOFRA

[Họfra] Av egyptiskan; betyder ”Ras [el.: Res, dvs. solgudens] hjärta består”.

En farao som i den grekiska Septuaginta (Jer 51:30, motsvaras av 44:30 i de flesta översättningar) kallas Ouafrẹ̄. Herodotos kallar honom Apries. Man anser att Hofra regerade i 19 år. Enligt Herodotos (II, 161) skall han emellertid ha regerat i 25 år.

Sedan judarna hade flytt till Egypten 607 f.v.t. sade Jehova genom Jeremia: ”Jag ger farao Hofra, Egyptens kung, i hans fienders hand och i deras hand som traktar efter hans själ.” (Jer 44:1, 26, 30) Detta var ett tecken på att en olycka snart skulle komma över de judar som bodde i Egypten. (Jer 44:29) Enligt Herodotos (II, 161–169) företog Hofra (Apries) på 500-talet ett fälttåg till Kyrene för att hjälpa libyerna mot grekerna, men det slutade i en katastrof. Hofras egna trupper gjorde uppror mot honom och insatte Ahmose II (Amasis) som rivaliserande kung. Ändå var Hofra så arrogant att han menade ”att inte ens en gud skulle kunna beröva honom hans välde”. (Herodotos historia, 2000, sid. 174) Han blev emellertid tillfångatagen och senare strypt.