HOREB

[Họreb] Betyder ”torr”, ”öde”.

Horeb kallas ”den sanne Gudens berg” och är tydligen identiskt med berget Sinai. (1Ku 19:8; 2Mo 33:6) Men i allmänhet verkar det som om namnet Horeb används om bergstrakten runt berget Sinai, också kallad Sinais vildmark. (5Mo 1:6, 19; 4:10, 15; 5:2; 9:8; 18:16; 29:1; 1Ku 8:9; 2Kr 5:10; Ps 106:19; Mal 4:4; jfr 2Mo 3:1, 2; Apg 7:30; se SINAI nr 1 och 2.)

Vid Horeb visade sig Jehovas ängel för Mose i den brinnande törnbusken och gav honom i uppdrag att föra israeliterna ut ur Egypten. (2Mo 3:1–15) När israeliterna senare hade blivit befriade och befann sig vid Refidim, klagade de över att de inte hade vatten att dricka. I enlighet med Jehovas anvisning tog då Mose med sig några av de äldste i Israel till en klippa i Horeb, uppenbarligen bergstrakten Horeb, och slog på klippan med sin stav. Genom ett underverk började det strömma fram vatten ur klippan. (2Mo 17:1–6; jfr Ps 105:41.) Flera hundra år senare begav sig profeten Elia till Horeb via Beersheba när han var på flykt undan den hämndgiriga drottning Isebel. (1Ku 19:2–8)