ELFENBEN

Gräddvitt material som utgörs av tandben från elefant, flodhäst, valross och andra djur. Även om elfenben är hårt och har en densitet som är tre och en halv gånger så hög som torrt cederträ, är det ändå elastiskt och kan därför lätt snidas och bearbetas på andra sätt. Den fina strukturen gör att elfenbenet är behagligt att ta på och att poleringen blir särskilt hållbar. De korsande lagren av dentin, som skiftar i olika nyanser, bidrar ytterligare till materialets särpräglade skönhet. ”Elfenben” betecknas i hebreiskan med orden shen (ordagr.: ”tand”) och shenhabbịm (i den grekiska Septuaginta återgivet med ”elefanttänder”). Det grekiska ordet elefạntinos betyder ”av elfenben”.

Elfenben har förknippats med ett liv i lyx – vackra konstföremål, eleganta möbler och dyrbara klenoder. Vart tredje år kom Salomos skepp lastade med stora mängder elfenben från avlägsna platser. (1Ku 10:22; 2Kr 9:21) Salomo gjorde ”en stor elfenbenstron och överdrog den med luttrat guld”, en tron som anstod en så framstående kung. (1Ku 10:18; 2Kr 9:17) I Psalmerna nämns att man kunde höra ljudet av stränginstrument från ”det storslagna elfenbenspalatset”. (Ps 45:8) I Höga Visan används elfenben på ett bildligt sätt för att beskriva kroppens skönhet: ”Hans mage är en elfenbensplatta, täckt med safirer.” ”Din hals liknar ett elfenbenstorn.” (HV 5:14; 7:4) Kung Ahab använde dyrbart elfenben när han lät bygga ett palats, ”elfenbenshuset”. (1Ku 22:39) På Amos tid var både hus och vilobäddar utsmyckade med elfenben. (Am 3:15; 6:4) Arkeologiska utgrävningar har bekräftat att elfenben användes i stor omfattning i Israel och de omkringliggande länderna.

I Egypten framställde man också sådana saker som kammar, handtag till solfjädrar, skålar, salvburkar, stolsben, spelbräden, statyetter och andra konstverk av detta material. I staden Tyros, som drev omfattande handel till sjöss, smyckades förstäven på skeppen med elfenbensinläggningar. Elfenben nämns också bland de dyrbara varor som Tyros handelsmän förde hem och fanns även i de lager som tillhörde ”jordens resande köpmän”, som gråter över det stora Babylons tillintetgörelse. (Hes 27:6, 15; Upp 18:11, 12)