BLY

En av de tyngsta metallerna – densiteten är 11 340 kg/m³. Denna blågrå metall användes bland annat som sänken på fiskeredskap och till tunga lock. I Moses segersång sägs det att egyptierna ”sjönk som bly [hebr.: ‛ofẹreth]” i Röda havet. (2Mo 15:10) Det grekiska verb som i Apostlagärningarna 27:28 återgetts med ”loda” (bolịzō) betyder ordagrant ”kasta ut blylodet”. Det hebreiska ord som i Amos 7:7, 8 återgetts med ”lod” (’anạkh) kan betyda ”bly” eller ”tenn”. Inristningar i sten fylldes ibland med smält bly för att göra dem hållbarare och lättare att läsa, en metod som går tillbaka åtminstone till Jobs tid. (Job 19:23, 24) ”Lödning” (hebr.: dẹveq) nämns i Jesaja 41:7 i samband med tillverkningen av avgudar, men det är inte känt om lödmetallen bestod av bly och tenn så som den gör i vår tid.

Det viktigaste mineralet för framställning av bly var blyglans, ett sulfidmineral. Det bröts i Araba mellan Döda havets södra ände och Aqabaviken. Man fick också bly från Tarsis (Spanien). (Hes 27:12) Blymalm behövde precis som andra malmer smältas i en ugn. (Jer 6:29; Hes 22:18–20; jfr 4Mo 31:22, 23.) I det första steget i reningsprocessen omvandlades blysulfiden till blyoxid, som ibland användes som glasyr på keramik, vilket framgår av fynd som gjorts i Egypten och i Nineve. (Se LUTTRING.)