TENN

En silvervit metall som är lätt att forma. Av de sex metaller som utvanns i forntidens smältugnar har tenn den lägsta smältpunkten, bara 232 °C. (Hes 22:18, 20) Det hebreiska ordet för tenn, bedhịl, betyder ”det som har avskilts (frånskilts)”, dvs. avskilts från en ädelmetall genom smältning. Ordet återges också med ”avfallsprodukter”. (Jes 1:25)

Det fanns inga tenngruvor i Palestina. Det första omnämnandet av tenn i Bibeln är strax efter israeliternas uttåg ur Egypten, då tenn nämns som en del av det värdefulla krigsbyte som togs från midjaniterna. (4Mo 31:2, 22) Tyrierna fick sitt tenn från Tarsis. (Hes 27:12) Mycket av den bruna eller svarta tennoxid som kallas tennsten (kassiterit) kom från vaskförekomster i Spanien och England. Det verkar som om tenn användes för att tillverka lod; i Sakarja 4:10 (där det talas om ”lodet” i Serubbabels hand) har den masoretiska texten nämligen lydelsen ”stenen [el.: ”vikten”], tennet”. Det hebreiska ord som i Amos 7:7, 8 har återgetts med ”lod” kan betyda tenn eller bly. Tenn användes emellertid mest i legeringar med andra metaller för att öka hårdheten. Man har funnit forntida bronsföremål som innehåller mellan 2 och 18 procent tenn.