LOD (2)

Metalltyngd, sten eller lerklump upphängd i en lina för kontroll av lodlinjen. Med hjälp av lodet kunde snickare, murare och andra hantverkare försäkra sig om att murar och andra byggnadsverk blev lodräta, vinkelräta mot horisonten.

Det sägs att Serubbabel vid återuppbyggandet av templet i Jerusalem hade ett lod (ordagrant enligt den masoretiska texten: ”stenen (vikten), tennet”) i handen. (Sak 4:9, 10) Som det var förutsagt lade Serubbabel grunden till templet och hade även tillsyn över arbetet tills det var fullbordat. (Esr 3:8–10; 6:14, 15)

I en syn fick profeten Amos se Jehova Gud stå på en mur uppförd efter lod; den hade alltså ursprungligen varit lodrät. Jehova hade ett lod i handen, och profeten fick veta att han satte ett lod mitt ibland sitt folk. Eftersom Israel inte höll måttet när det gällde att följa en rät linje i andligt avseende, inte handlade i enlighet med Guds krav, skulle han ”inte längre ha fördrag med det”, utan utmäta straff. Israels höjder skulle ödeläggas och dess helgedomar förhärjas, och Gud skulle resa sig ”mot Jerobeams hus med ett svärd”. (Am 7:7–9) Som en uppfyllelse av dessa ord ödelades Israel och staden Samaria av assyrierna 740 f.v.t.