MYRRA

Ett väldoftande gummiharts. (HV 1:13; 4:6, 14; 5:1, 13) Man kan inte med säkerhet säga exakt varifrån man fick myrra förr i tiden, men man förmodar att den i de flesta fall var ett harts från torniga buskar eller små träd av släktet Commiphora, till exempel C. myrrha eller C. abyssinica. Dessa arter växer i steniga områden, särskilt på kalkstensklippor. Veden och barken har en stark doft. Hartset sipprar ut av sig självt från stammen eller de tjocka och styva grenarna, men större mängder kan utvinnas genom insnitt i barken. Till att börja med är hartset mjukt och klibbigt, men det hårdnar när det droppar ner på marken.

Myrra var en av ingredienserna i den heliga smörjelseoljan. (2Mo 30:23–25) Den var högt värderad för sin väldoft och användes för att parfymera kläder, sängar och annat. (Jfr Ps 45:8; Ord 7:17; HV 3:6, 7.) Flickan från Shulem tycks ha smort in sig med flytande myrra innan hon gick till sängs. (HV 5:2, 5) Massage med myrraolja ingick i den särskilda skönhetsbehandling som Ester fick. (Est 2:12) Myrra var också ett av de ämnen man använde då man förberedde kroppar för begravning. (Joh 19:39, 40) Den ansågs uppenbarligen ha tillräckligt högt värde för att kunna ges som gåva till den ”judarnas kung” som var född. (Mt 2:1, 2, 11)