SYRTEN

[Sỵrten] Från en rot som betyder ”släpa”.

Det grekiska namnet på två bukter vid Afrikas norra kust. Den västra bukten (mellan Tunis och Tripoli) kallas Lilla Syrten (Gabèsbukten), och den östra kallas Stora Syrten (Sidra). Forntida sjömän fruktade båda bukterna på grund av de förrädiska sandbankarna, som hela tiden ändrade form på grund av tidvattnet. Angående fartyg som gick på grund på sandbankarna skrev geografen Strabon under det första århundradet v.t.: ”Det är sällan en båt kommer loss igen.” (Geografika, 17, III, 20)

När aposteln Paulus fördes som fånge till Rom och befann sig söder om Kreta, råkade det fartyg han reste med ut för en stormvind från nordöst. Manskapet fruktade då att fartyget skulle gå på grund ”i Syrten”, tydligtvis sandbankarna i Stora Syrten. (Apg 27:14–17)