TAMMUZ (1)

[Tạmmuz]

En gud som avfälliga hebreiska kvinnor i Jerusalem sågs gråta över i det sjätte året av profeten Hesekiels landsflykt (612 f.v.t.). (Hes 8:1, 3, 14)

I sumeriska texter kallas Tammuz Dumuzi och framställs som gemål eller älskare till fruktbarhetsgudinnan Inanna (den babyloniska Ishtar). Några forskare menar att Tammuz ursprungligen kan ha varit en kung som upphöjdes till gud efter sin död. Sumeriska texter som antas vara från 1700-talet f.v.t. visar att de sumeriska kungarna identifierades med Dumuzi.

Med tanke på Tammuz identitet skriver D. Wolkstein och S. N. Kramer: ”Det fanns ett ganska stort antal ’döende gudar’ i det forna Sumer. Den mest kände är Dumuzi, den bibliske Tammuz, som kvinnorna i Jerusalem fortfarande sörjde under profeten Hesekiels dagar. Egentligen var guden Dumuzi en vanlig dödlig, en sumerisk härskare, vars liv och död hade gjort ett djupt intryck på de sumeriska tänkarna och mytdiktarna.” (Inanna, Himlens och Jordens drottning, 1995, sid. 138) Dessutom skriver O. R. Gurney följande: ”Dumuzi var ursprungligen en människa, en kung i Erek. ... Att Dumuzi var en människa bekräftas dessutom av det mytologiska avsnitt där han säger till Inanna: ’Jag skall föra dig till min guds hus.’ Så skulle inte en gud uttrycka sig.” (Journal of Semitic Studies, årg. 7, 1962, sid. 150–152)