REDSKAP

Det hebreiska ordet kelị kan syfta på flera olika saker. Det kan syfta på föremål (1Mo 24:53; 2Mo 3:22; 3Mo 13:49, 52, 57–59; 15:4, 6), redskap (1Mo 27:3; 2Mo 25:39; 27:3, 19; 30:27, 28; 31:7–9), ägodelar (1Mo 31:37), förvaringskärl (1Mo 42:25; 43:11), utrustning (1Mo 45:20; 2Mo 25:9), verktyg (1Mo 49:5; 1Ku 6:7), kärl (3Mo 6:28; 11:32–34), kläder (5Mo 22:5), vapen (Dom 9:54; 18:11, 16, 17), packning (1Sa 10:22; 17:22), väskor (1Sa 17:40, 49), kroppar (1Sa 21:5) och instrument (1Kr 15:16).

Ordet kelị används ofta när det är fråga om de olika redskapen som användes i helgedomen. Dessa redskap omfattade bland annat fat, kannor, skovlar, skålar, gafflar, fyrfat, ljussläckare, veksaxar, kar och bägare. (2Mo 25:29, 30, 39; 27:3, 19; 37:16, 23; 38:3; 1Ku 7:40–50; 2Kr 4:11–22) Dessa redskap användes för ett heligt ändamål och var därför ”heliga”. (1Ku 8:4) De judar som lämnade Babylon 537 f.v.t. och som fick privilegiet att bära med sig de heliga redskapen som kung Nebukadnessar hade tagit från Jerusalem behövde därför bevara sig religiöst och moraliskt rena. De behövde följa den profetiska befallningen: ”Vänd er bort, vänd er bort, gå ut därifrån [från Babylon], rör inte vid något orent; gå ut från henne, bevara er rena, ni som bär Jehovas redskap.” (Jes 52:11) Detta innefattade mer än yttre, ceremoniell renhet. Det krävde ett rent hjärta. När Paulus skrev till korinthierna tillämpade han orden i Jesaja 52:11 på de kristna och visade att de på motsvarande sätt måste undvika förorening av kött och ande. (2Kor 6:14–18; 7:1)

Jesus Kristus, kristendomens grundare, var föredömet när det gäller detta genom att han förblev ”lojal, sveklös, obefläckad, skild från syndarna”. (Heb 7:26) När han var på jorden visade han sin nitälskan för att bevara Jehovas tempel heligt, till exempel genom att två gånger rena det från kommersiell verksamhet. (Joh 2:13–25; Mt 21:12, 13; Mk 11:15–17; Lu 19:45, 46) I samband med det andra tillfället Jesus renade templet uppger Markus att Jesus inte ”tillät ... någon att bära något redskap genom templet”. (Mk 11:16) Jesus tillät uppenbarligen inte att man vanhelgade templets förgård genom att använda det som en genväg när man bar saker från en del av Jerusalem till en annan.