En klok kapitalplacering
1. Varför kan de fattiga i världen lättare vara ”rika på goda gärningar”?
DET ÄR inte hopandet av denna världens rikedom som medför säkerhet. Det är hopandet av goda gärningar. Detta är vad som gör någon rik inför Gud, och ”de fattiga i denna världen” (1878 års övers.) kan samla denna skatt fortare än de rika, om de är ”rika i tro”. De som är fattiga på denna världens goda behöver inte heller använda så mycken tid till att sköta om det de äger. Den som sätter sin lit till pengar har mycket ringa säkerhet, i synnerhet i dessa dagar. Pengarna tycks förlora sitt värde efter varje krig. Kort efter det andra världskriget blev penningtillgodohavandena i europeiska länder till största delen spärrade i bankerna genom regeringspåbud, och folk kunde inte på många år få lov att ta ut alla sina tillgodohavanden. Till och med de rika fick endast ett litet belopp att använda; och helt nyligen fann de som var rika på pund sterling, att de på en enda natt hade förlorat tusen och åter tusen dollar, när pundets värde på valutamarknaden sjönk från 4,03 dollar till 2,80. Många andra valutor förlorade samtidigt en hel del av sin köpkraft på världsmarknaden. Att samla pengar, förmögenhet eller denna världens ovissa rikedomar är alltså av föga värde. Värdet av det man samlat kan försvinna på en enda natt, om regeringarna beslutar det. Hur mycket bättre skulle det inte vara för en människa att låta sin rikedom verka till gagn för andra, medan den har något värde, än att hålla på den, tills den samlar mott och mal och rostar bort och blir till ingen nytta.
2. Hur gör de kristna verkligen en god kapitalplacering nu?
2. Det är verkligen en klok kapitalplacering att låta sina pengar verka till gagn för de fattiga och genom att göra så samla skatter i himmelen. Kristus Jesus predikade ordet, och ni kan låta er rikedom hjälpa er att predika ordet. Hans förmaning till alla sina efterföljare var den, att de skulle gå ut och predika detta evangelium om Riket i hela världen till ett vittnesbörd. Detta kräver tid, energi och pengar, och Jehovas vittnen överallt i världen ger tid, energi och medel, i det att de bygger samlingssalar för Rikets verk eller hyr lokaler och snyggar upp dem, så att de skall kunna bli tilltalande mötesplatser. Jehovas vittnen placerar sina pengar i biblar, böcker och tidskrifter och bär ut dessa till människorna, så att de också skall kunna studera Guds ord. De placerar sina pengar i resor från plats till plats och ger ut av sin kraft för att fara till jordens ändar, om så behövs, med dessa goda nyheter. Jehovas vittnen reser mycket och är glada att kunna använda sina pengar för att komma till krets- och områdessammankomster eller landskonvent, ty de vet att de på det sättet blir bättre skickade till att ”vara rika på goda gärningar”. Vilket storslaget och härligt arbete en kristen i våra dagar har, han som får gå ut till världens nationer med dessa goda nyheter, vilka skänker tröst åt de fattiga, och som äger den förmånen att få använda vad han äger i de människors intresse som är fångar under denna gamla värld. Att använda sin tid och energi och sina pengar till att utföra detta arbete är i själva verket att samla sig skatter i himmelen. Det är något som ingen nation, ingen organisation, ingen granne eller tjuv kan komma in och stjäla från en. Man har redan givit de goda nyheterna åt de fattiga, och de är i besittning av de välsignelser som följer därmed. Man har använt sina pengar till att hjälpa dem, men välsignelsen för givaren är ännu större än för mottagaren.
3, 4. Vad är i sanning ”en stor vinning”? Hur underlåter några att skaffa sig den?
3. Att utföra detta arbete innebär, att individen blir nöjd och lycklig och alltid kommer att ha något som i sanning är värt att äga. Gudaktighet består inte i att helt enkelt gå i kyrkan på söndagarna eller gå på Jehovas vittnens möteslokal, om också detta är det enda sätt varpå somliga människor försöker visa sin gudaktighet. Det enda sätt varpå sann gudaktighet kan bli till stor vinning är om den förenas med förnöjsamhet. Ens hjärta och sinne såväl som ens kropp måste komma till användning, när man predikar ordet. Om de som går till denna gamla världens synagogor eller kyrkor, eller till och med till Rikets sal, känner ängslan och bekymmer på grund av sina många ägodelar, likt den rike mannen som Jesus talade med, så har de inte den förnöjsamhet som skänker stor vinning. Kanske går de i kyrkan för syns skull eller av affärshänsyn eller därför att det ger dem en bättre ställning i samhället, men i stället för förnöjsamhet har de bara bekymmer och problem.
4. Paulus gav en god förmaning åt Timoteus för många år sedan, och om man följer den, kommer den att förändra hela ens levnadslopp: ”En stor vinning är också gudaktigheten med förnöjsamhet. Ty intet hava vi fört in i världen; det är klart, att vi icke heller kunna föra något därutur. Men då vi hava föda och kläder, så böra vi därmed låta oss nöja. Men de som vilja bliva rika falla i frestelse och snara och i många dåraktiga och skadliga begärelser, vilka sänka människorna i fördärv och förtappelse [1917 års övers.: undergång]. Ty girigheten [eng. övers.: kärleken till pengar] är en rot till allt ont, till vilken somliga hava haft lust och därigenom farit vilse från tron och tillfogat sig många kval.” (1 Tim. 6:6—10, 1878 års övers.) Enskilda personer kan förvärva stor materiell vinning, bemärkthet, popularitet, ställning, pengar och inflytande. De kan vinna alla dessa ting genom sina egna ansträngningar eller genom arv, men vad som är viktigt för dem att komma ihåg är att gudaktighet med förnöjsamhet är en stor vinning. När de kom in i världen, förde de ingenting med sig, och när de lämnar den, kan de inte ta något med sig därifrån. Varför då hysa ängslan och oro under återstoden av ditt liv, därför att du har många ägodelar? Lyd Mästarens råd: Giv åt de fattiga; samla skatter åt dig i himmelen. Kom sedan och följ mig! (Matt. 19:16—22) Är det inte bättre att vara nöjd i Herrens hus än att vara missnöjd i djävulens organisation?
Gud sörjer för dem som arbetar
5. Hur illustrerade Jesus den förmaningen, att vi inte bör oroa oss för framtiden?
5. Den rike man som Jesus talade om och som sade att han skulle äta, dricka och vara glad, nu då han hade stor rikedom och hade lagt upp stora lager åt sig, saknade likväl förnöjsamhet. Han försökte finna den, men hans rikedom ledde honom ”i frestelse och snara och i många dåraktiga och skadliga begärelser”. Han ville leva bara för sig själv. Jesus talade till sina lärjungar och sade: ”Därför säger jag eder: Bekymra eder icke om livet, så att ni undra vad ni skola få att äta, eller om eder kropp, så att ni undra vad ni skola få att ha på eder. Livet är viktigare än mat och kroppen än kläder. Tänk på kråkorna! De så icke eller skörda, och de ha inga förrådshus eller lador, och Gud föder dem. Hur mycket mera äro icke ni värda än fåglarna!” (Luk. 12:22—24, En amer. övers.) Det gäller att ha tro på Jehova Gud och att tro, att när han satte människan på jorden, var det sörjt för rika tillgångar för alla, om man bemödade sig om att bruka dem. Först kommer emellertid vår tillbedjan av Jehova, alla goda gåvors givare.
6. Hur belyste både psalmisten och Job detta ytterligare?
6. Både Job och psalmisten var medvetna om och erkände, hur Gud tar vård om djuren på marken och fåglarna under himmelen och sörjer för deras behov. Förvisso är människor värda mycket mer än dessa och i synnerhet de människor, som har trätt i förbundsförhållande till Jehova Gud för att göra hans vilja. I Job 39:3 frågas det: ”Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropa till Gud, där de sväva omkring utan föda?” Återigen: ”Höjen sång till Jehova med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa, honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen, honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar, som ropa.” (Ps. 147:7—9) Är det inte sörjt för människornas behov? Varför då ha bekymmer för livet och alla dess problem? Sök först Guds rike!
7. Hur måste vi begagna oss av de ting som Gud tillhandahåller?
7. Samlar inte ekorrarna nötter och lägger upp förråd av dem i hål som de har grävt i marken eller gömmer dem i trädstammarna? Skaffar sig inte bävrarna i tid vad de behöver, och lagrar inte bina honung i sina kupor för vintern? Vad det gäller att förstå är detta: Det har sörjts för alla djuren, så att de skall kunna samla in de ting som är nödvändiga för deras liv. De arbetar för att samla det som Gud förser dem med. Människan kan göra detsamma. Allt som är nödvändigt för människan att göra är att bruka de ting som Gud tillhandahåller. Människan bör inte vara latare än fåglarna under himmelen, fiskarna i havet eller djuren på marken. Som ett gott råd till den lata människan sade den vise mannen: Se på myran, du late. Ja, vi måste arbeta, men vi är inte tvungna att bli slavar under handelsväsendet eller under denna gamla värld för att leva.
8. Varför är det dåraktigt att lägga stor rikedom på hög för framtida dagar?
8. Det är naturligt för människan att önska leva, och hon skulle gärna vilja fortsätta sin tillvaro till och med i denna nuvarande tid av svårigheter och trångmål, så länge som hon möjligtvis kan; men att lägga jordiska rikedomar på hög är inte något som kan garantera en människa liv. Det är det lika litet som för den rike mannen, vilken lagrade all sin rikedom i lador, endast för att dö den natten. Ty, såsom skildringen säger, ”i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få, vad du har samlat i förråd?” (Luk. 12:20) Därpå sade Jesus i sitt samtal med sina lärjungar: ”Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd?” (Luk. 12:25) Om en persons kropp blir utsliten och tiden är inne för denna kropp att åter bli stoft, då är det inte mycket som personen i fråga kan göra för att hjälpa upp organismen. Om hjärtat är förbrukat och nervsystemet utslitet eller musklerna blir styva och hårda, är det inte mycket han kan göra för att få ta ännu några steg på levnadsvägen; han har nått slutet på den. Därför argumenterar Jesus så här: ”Förmån I nu icke ens det som minst är, varför gören I eder då bekymmer för det övriga?” (Luk. 12:26) Med andra ord, om vi inte kan utsträcka vårt liv ett enda grand, inte ens så mycket som en aln, varför skulle vi då vara så angelägna och bekymra oss så mycket om att skaffa oss stor rikedom, mycket mat och kläder och om att ha många hem och ägodelar? Varför skulle vi vara angelägna om att lagra det i lador, som vi har samlat under det gångna året, och därpå säga: ”Från och med nu vill jag äta, dricka och njuta av livet”? Hur mycket bättre skulle det inte vara att ge det som vi har till de fattiga och samla oss skatter i himmelen!
9. Vad för en skatt har vi? Hur samlar vi en skatt åt oss därovan?
9. Vad för en skatt har vi? De som har kommit till kunskap om Guds ord har sanningen. De har kommit att förstå, vem Jehova Gud är, den Store i universum: hur han har givit sin Son, Kristus Jesus, för att återlösa människorna genom honom, för att de skall kunna vinna evigt liv; hur Kristus Jesus nu har kommit och tagit sin makt i besittning och börjat regera och att det rike som vi har bedit om nu är upprättat. Dessa ting vet vi; dessa ting äger de kristna såsom kunskap på grund av sitt studium av Guds ord; och de kan bära fram detta goda budskap åt de fattiga som suckar och jämrar sig på grund av de styggelser som har kommit över dem i denna världen. Sanna kristna kommer att sätta in vad de har av denna världens goda, vare sig det är litet eller mycket, på att överbringa detta budskap till de fattiga och trösta de sörjande. De kommer ihåg, att ingen har de ting som han äger att tacka för sitt liv, utan hans eviga tillvaro beror på den skatt som han samlar åt sig i himmelen. De ökar följdriktigt sin himmelska skatt genom att predika de goda nyheterna om Riket.