Återblick på det gångna årets arbete världen runt
1. Vad är Jehovas vittnen? Vad frågar vi om dem?
JEHOVAS vittnen är Guds tjänare, förordnade till att predika ordet. Låt oss då ta en överblick över vad de har gjort och se om de försöker samla skatter i himmelen eller endast skatter här på jorden. Ger de åt de fattiga och skänker dem tröst och bringar dem goda nyheter?
2. Fanns det många rikesförkunnare år 1914? Vad drabbade dem?
2. Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap, Jehovas vittnens styrande krets, har genom sina publikationer påpekat att himmelriket upprättades år 1914. Och del har i sina skrifter visat hur den nuvarande tidens tecker uppfyller profetiorna och bevisar, att detta rike blivit upprättat. Det första världskriget var ett av de första tecken som förutsäges av Jesus i Matteus’ tjugofjärde kapitel såsom något som skulle utmärka slutet på hedningarnas tider och början av Kristi regering i himmelen. Tidskriften Vakttornet har bevisat detta många gånger i sina spalter. Fanns det många förkunnare eller utropare av detta upprättade rike då på den tiden? Ja, det fanns en hel del spridda ut över världen, men när världskriget bröt ut i allt sitt raseri, blev många av Sällskapets olika expeditioner stängda. Och nästan överallt blev Jehovas vittnen kastade i fängelse, många dödade och deras organisation i ganska stor utsträckning upplöst. Ja, de som verkade vid Sällskapets huvudexpedition vid 124 Columbia Heights i Brooklyn i staten New York blev bortförda därifrån och satta i fängelse i Atlanta, men genom att den långsamma överklagningsproceduren utnyttjades och saken fördes vidare till Förenta staternas Högsta domstol blev Sällskapets styrelseledamöter frikända. Vid den tidpunkten, då Sällskapets ledande män blev frigivna ur fängelset, menade prästerna och statens styresmän, att Sällskapet Vakttornet och dess representanter var ganska grundligt utslagna och skulle komma att förbli overksamma. De låg liksom döda på gatorna. — Upp. 11:8.
3. Vilken tillväxt i fråga om förkunnare visade två decennier sedan 1918?
3. Man kan inte hålla Jehovas vittnen tysta. De måste predika ordet. De blev återupplivade från det dödslika tillståndet och började samla fler skatter i himmelen. År 1918 var de endast 3.868 personer som förkunnade Konungen och Riket i hela världen. I det att de blev stärkta genom Herrens ande och på grund av deras beslutsamhet att sträva vidare och bevara sin ostrafflighet blev de rikt välsignade. De lät aldrig sina händer sjunka, utan gick framåt och sjöng Guds lov ”än mer”; och såsom resultat härav fanns det tio år senare 23.988 personer som förkunnade dessa samma goda nyheter om Riket och tröstade de sörjande. Tacksamma mot Gud som hade givit dem tid att leva upp igen och också tacksamma för att de hade fått tillfälle till att samla tillhopa ”andra får”, ryckte de som utgjorde denna kvarleva av Jehovas organisation fram till större verksamhet. När året 1938 gick till ända och världens nationer på nytt förberedde sig för ett världskrig, fanns det 47.143 förkunnare som predikade ordet. Vid den tidpunkten hade Jehovas vittnen en fast verksamhet inom 52 olika nationer i världen och kungjorde samma budskap om att Jehova regerar genom sin Son, Kristus Jesus, som han har insatt på sin tron.
4. Vilken ökning visade 1948 och 1949 trots vissa händelser, och vilka händelser var det?
4. Därpå kom en följd av år av större strid, villervalla, ångest och rådlöshet — ett decennium av krig och av försök att upprätta fred bland nationerna. Jehovas vittnen drevs under jorden i de flesta länder i världen; de blev förföljda och deras arbete förbjudet, men icke desto mindre fortfor de att predika ordet. År 1948, sedan ytterligare tio år hade gått, fanns det 230.532 personer som hade tagit upp arbetet med att förkunna detta storslagna budskap om frid för de fattiga i Guds rättfärdiga nya värld. Otillfredsställda, om de inte var upptagna av att vittna, begav sig Jehovas vittnen till varje vrå av jorden dit de möjligtvis kunde nå med de goda nyheterna. Och när ni betraktar tabellen på sid. 40, 41 kommer ni att fröjdas över att finna, att under år 1949 ett medeltal av 279.421 rikesförkunnare har tagit del i tjänsten på fältet varje månad i 104 olika länder och områden hela jorden utöver. Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap har upprättat 63 avdelningar i de förnämsta länderna på jorden, och de kommer genom Herdens nåd att fortsätta med att predika ordet för de fattiga och de rika i lika mån, för alla dem som har öron till att höra.
Tillväxten registreras
5. Hur många procents ökning visade det gångna året? Vad var dess toppsiffra?
5. Jehovas vittnen försöker inte få medlemmar till sin organisation, men de försöker bära ut sanningen till människorna, sådan den är att finna i Guds ord, den heliga bibeln. De vet emellertid, att när folk studerar Herrens ord och får tröst från det och får vetskap om hur de skall kunna vinna evigt liv genom att samla skatter i himmelen, så kommer de också att förkunna dessa goda nyheter. De kan inte handla annorlunda, om de älskar sann tillbedjan. Det är den djupa uppskattningen hos de individer som lär känna sanningen och livets rättfärdiga väg, som kommer dem att vilja tala om detta för andra. Såsom en naturlig följd har därför en stor tillväxt skett inom leden av Jehovas vittnen. Jämfört med 1948 var det år 1949 faktiskt en ökning med 21 procent hela världen utöver i fråga om antalet förkunnare som kungjort Riket såsom det enda hoppet för människosläktet. En toppsiffra av 317.877 förkunnare som varit ute i arbetet och predikat ordet nåddes för året. Detta är det högsta antal evangelii tjänare som någonsin under något år tagit del i arbetet, efter vad vårt rapportarkiv visar. Och vi gläder oss med alla dessa människor av en god vilja, som förenar sig med Herrens organisation och nu arbetar under Sällskapets ledning, allt till Jehovas namns ära och förhärligande.
6. Hur många grupper av vittnen finns det nu? För vilket ändamål?
6. Jehovas vittnen älskar att tjäna den nya världens Konung nu. Deras hopp och tro står till Guds rike, ty genom det kommer de att vinna det eviga livets välsignelser. Därför fortfar de att arbeta och bedja: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” Allt under det att de är goda medborgare i det land som de bor i, betalar sina skatter, rättar sig efter landets lagar så länge som dessa lagar är i full överensstämmelse med Guds lagar, rör de sig likväl framåt och utvidgar sin verksamhet bland människorna och gör Herrens vilja och fullgör Jehovas förnämsta befallning att ”predika ordet”. Från jordens ena ände till den andra har dessa människor av en god vilja organiserat sig, så att det nu finns 12.535 grupper av Jehovas vittnen, som regelbundet samlas till studium av Guds ord för att bereda sig till att bli bättre tjänare åt Herren.
7. Hur många timmar har förkunnarna predikat? För vilka? Hur?
7. Men ni frågar: Får de ingenting ut av detta för sin personliga del? Finns det inte någonting i det, någonting materiellt som de kommer att vinna genom att vara Jehovas vittnen? Nej, det enda som kan vinnas i samband med detta att vara ett av Jehovas vittnen är en skatt i himmelen. De försöker vara rika på goda gärningar för att ”kunna gripa det liv som verkligen är liv”. Hur gör de detta? Genom att tillbringa sin tid med att predika ordet för de fattiga, de rika, de ödmjuka, de högmodiga, lantbrukaren, fabriksarbetaren, mannen och hustrun. De gör det genom att besöka hemmen, hyreslägenheterna, de palatslika boningarna, villorna, bondgårdarna, hyddorna av soltorkat tegel. Det gör ingen skillnad; varhelst människor bor, dit kommer Jehovas vittnen att bege sig för att predika ordet. Under arbetsåret 1949 ägnade de 279.421 förkunnarna, som tog del i tjänsten på fältet i genomsnitt varje månad, 53.741.547 timmar åt att predika Guds ord för människor som önskade höra. Och de gick inte endast i första rummet från hus till hus, utan de gjorde återbesök hos de människor som var intresserade för budskapet om Riket. Dessa Guds vittnen gjorde 15.897.544 sådana besök hos människor för att svara på deras frågor.
8. Hur många bibelstudier i hemmen leder de? Till vilket pris?
8. Såsom en följd av dessa millioner återbesök har ett antal personer varit angelägna om att flitigt studera vad Jehovas vittnen haft att erbjuda; och under hela året har Jehovas vittnen regelbundet lett bibelstudier i 167.571 hem. Dessa entimmesstudier hålles varje vecka med grupper på två till fem eller fler personer. Ibland är det bara en enda person som är intresserad, men tid användes varje vecka till att ge denne undervisning från bibeln. Är detta ett själviskt arbete? Får Jehovas vittnen någonting ut av det för sin egen räkning genom att använda alla dessa timmar till att predika, eller ger de något åt de fattiga till livsuppehållande andlig föda? De verkliga förhållandena visar, att de åt människorna ger livets ord förutom sin tid och energi och sina pengar, och på det sättet samlar de skatter i himmelen. För dem är det mera verklig tillfredsställelse i detta än i att samla jordisk rikedom.
9. Hur handlar de och planerar på ett annat sätt än den rike mannen i liknelsen?
9. Vi måste också lägga märke till, att efter ett år då Jehovas vittnen haft mycken framgång i att församla de ”andra fåren” in i Herrens organisation, slår de sig inte till ro och säger: ”Så där ja, nu är det nog. Vi har samlat in stora vinster. Vi skall göra större lador eller kyrkor, som vi kan sätta dessa människor i, och sedan behålla dem för oss själva.” Nej, Jehovas vittnen är inte lika den rike mannen, som beslöt att sluta upp med att arbeta och att leva av sin vinst och bara äta, dricka och vara glad. Inte alls! De önskar så mera utsäde och odla åkern om och om igen. Som Skriften anger, kommer en att plantera, och en annan vattnar, men det är Gud som ger växten. (1 Kor. 3:7) De sår för att de skall få skörda, och allteftersom Herren ger framgång åt deras ansträngningar, kommer fler människor in i hans organisation och söker tillflykt och trygghet. Till och med de som nyss har kommit in i organisationen går med tiden också ut för att så och vattna och väntar på att Gud skall ge växten i skördetiden.
Vad skall vi göra år 1950?
10. Hur stor mängd litteratur har spritts under det gångna året? Hur mycket har därför måst framställas?
10. Vad kommer Jehovas vittnen att göra under 1950? Precis vad de gjorde år 1949, endast med den skillnaden, att de genom Guds oförtjänta nåd kommer att lyckas ännu bättre i sitt arbete med att predika ordet i hela världen. De kommer att fortsätta med att inbjuda envar som har öron till att höra sanningen att komma och dricka av livets vatten för intet. (Upp. 22:17) Jehovas vittnen har placerat mycken litteratur i människornas händer och detta för ett enda syfte: att hjälpa dem att förstå Guds ord. De små bidragsbelopp som de erhåller för denna litteratur användes till att trycka mera, så att andra också skall kunna läsa. Under arbetsåret 1949 placerades biblar, böcker och broschyrer överallt i världen till ett sammanlagt antal av 15.709.161 exemplar. Många nya prenumerationer tecknades på de båda tidningarna Vakttornet och Vakna! på många språk. Ja, antalet nya prenumerationer, som upptagits i alla delar av världen, uppgick faktiskt till 596.766. För att man skulle kunna tillgodose dessa tidskrifters läsare måste Sällskapet i Brooklyn, New York, och dess olika avdelningsexpeditioner trycka 23.190.737 exemplar av tidskriften Vakttornet och 16.136.389 av tidskriften Vakna! Förutom dessa 39 millioner tidskriftsexemplar tryckte Sällskapets tryckpressar mer än 4 millioner inbundna böcker och över 17 millioner broschyrer.
11. Hur har den offentliga möteskampanjen bedrivits?
11. Jehovas vittnen kan inte nöja sig med att endast betjäna de människor som de träffar i hemmen. De anordnar därför offentliga möten i fina stora hörsalar, i små lokaler, i sina egna ”Rikessalar”, i allmänna parker, ute vid havsstränderna eller i vildmarken. Varhelst folk kan komma tillsammans för att höra budskapet om Riket, där kommer Jehovas vittnen att tillhandahålla en förkunnare till att predika de goda nyheterna. Under året 1949 anordnades 174.404 sådana offentliga möten, vilka alla var väl besökta. Dessa möten annonserades på ett verksamt sätt, och löpsedlar delades ut, affischer trycktes, anslag sattes upp i butiker, brev sändes till intresserade personer — vilket allt krävde ytterligare tryckningsarbete å Sällskapets sida. Tillsammans med behovet av påtryckta adresser på brevpapper och dylikt samt av vanligt kontorstryck gjorde beställningarna på löpsedlar och traktater det nödvändigt för Sällskapet att framställa 231 millioner exemplar trycksaker av detta slag under 1949. Detta kommer alltså till extra, utöver tryckningen av tidskrifterna, böckerna, biblarna och småskrifterna.
12. Hur och var har missionärsarbetet bedrivits?
12. Denna verksamhet kan utövas, därför att somliga människor ger vad de har åt de fattiga. Jehovas vittnen älskar att ge åt människorna världen runt, oberoende av dessas nationalitet, hudfärg eller trosbekännelse. Detta är orsaken till att de sätter in sin tid, sina kroppskrafter och sina penningmedel i arbetet med att predika evangelium. De har under det gångna året lämnat penningbidrag till förverkligandet av Sällskapets världsomfattande utvidgningsprogram. Ett drag i dess utvidgningsprogram har varit att hjälpa dess missionärer och mindre avdelningsorganisationer finansiellt med ett sammanlagt belopp av 591.358,96 $. I närvarande stund har Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap 63 avdelningsexpeditioner som leder arbetet i olika områden av jorden. Det finns också 107 missionärshem i 77 olika länder. Sammanlagda antalet missionärer, som nu har arbete anvisat åt sig i andra länder än Förenta staterna och Kanada med undantag av Quebec, är 652, och alla dessa är utexaminerade från Vakttornets bibelskola Gilead. Fem hundra av dessa arbetar från de 107 missionärshemmen, medan andra av dessa utbildade missionärer utför vanligt pionjärsarbete i olika länder. Några arbetar i Betelhem, och några är krets- eller områdestjänare eller landstjänare.
13. Hur har pionjärsarbetet bedrivits? Vilken egenskap har därvid måst utövas?
13. Ett annat stort fält för personlig utvidgningsverksamhet är pionjärsarbetet. Under arbetsåret 1949 var i medeltal 1.451 pionjärer med särskilt uppdrag hänvisade till vissa distrikt, som behövde ägnas särskild uppmärksamhet; och dessa har gjort ett utmärkt arbete. I denna grupp av pionjärer med särskilt uppdrag inbegripes de missionärer som är spridda ut över hela världen. Dessutom finns det de reguljära pionjärerna, 10.973 till antalet, som har ordnat sina förhållanden så, att de kan ägna det mesta av sin tid och energi åt att predika de goda nyheterna. Alla dessa måste ha tro på Jehova, den store Fadern, som sörjer för de sina. Jesu ord är en tröst för dem: ”Se, huru liljorna växa. De möda sig icke eller spinna, men jag säger eder, att icke ens Salomo i all sin prakt någonsin var klädd såsom en av dem. Men om Gud så kläder det vilda gräset, som är vid liv i dag och kastas i ugnen i morgon, huru mycket mera säkert kommer han icke att kläda eder, som ha så liten tro?” (Luk. 12:27, 28, En amer. övers.) Det behövs tro för att ta detta steg framåt och inträda i heltidstjänsten och bli pionjär eller åta sig ett särskilt uppdrag eller gå ut i missionärsarbetet. Deras tro och gärningar visar, att de förlitar sig på att Jehova kommer att vårda sig om dem. Det innebär inte heller något samlande av jordiska skatter att bli medlem av Betelfamiljen eller att börja arbeta på en avdelningsexpedition, men det innebär däremot att samla skatter i himmelen ”och så kunna gripa det liv som verkligen är liv”.
14. Vad måste vi söka först, i betraktande av Guds föranstaltningar? På vad sätt?
14. Man måste förtrösta på Herren med den tillförsikten, att de föranstaltningar som han gör för fåglarna och för djuren på marken också har blivit utlovade åt människan och kommer att göras för henne. Ni kommer ihåg, att när Paulus färdades från plats till plats, ville han inte ligga några av bröderna till last, och därför gjorde han ibland uppehåll och sydde tält. Han förtjänade tillräckligt med pengar på att göra detta, så att han kunde färdas vidare till nästa uppehåll. Ibland samlade han ihop så mycket, att han inte behövde ägna sig åt tältmakeri på en ganska lång tid. Han visste att det var nödvändigt för en individ att arbeta och förtjäna en del pengar för att kunna sörja för sina jordiska behov, men samtidigt kunde han inte försumma sina predikoplikter. Lukas berättar för oss i Apostlagärningarna, att Paulus aldrig försummade att gå till synagogan på sabbaten för att predika Guds ord för judarna, och han blandade sig också med grekerna för att de också skulle få höra. (Apg. 18:3, 4) Att äta och dricka och ha kläder att ta på sig är inte det allra viktigaste i livet. Det är nödvändigt, det är sant, men det verkligt betydelsefulla är att samla sig skatter i himmelen. ”Ni få därför icke fråga, vad ni skola få att äta eller dricka, och ni få icke vara oroliga därför. Ty detta är alltsammans ting som världens nationer jaga efter, och eder Fader vet väl, att ni behöva dem. Men ni måste sträva efter att finna hans rike, och ni komma att därjämte få dessa andra ting. Frukta icke, du lilla hjord, ty eder Fader har valt att giva eder riket. Sälj, vad som tillhör eder, och giv bort pengarna! Skaffa eder penningpungar som aldrig bli utslitna, outtömlig rikedom i himmelen, där tjuvar icke kunna komma in och icke heller mal förstöra. Ty där eder skatt är, där kommer också edert hjärta att vara.” — Luk. 12:29—34, En amer. övers.
15. Varför bör vi vara oförskräckta när vi går framåt, även om vi måste se döden i ansiktet?
15. Det finns förvisso ingenting att frukta för, när det gäller att gå framåt i predikandet av Guds ord. Inte med sådana löften! Det kommer att bli vedermödor, svårigheter och problem att övervinna, kanske kommer några att bli dödade. Jesus sade att vi måste förvänta detta slags behandling. Men livet! Detta är gåvan till dem som älskar Jehova. Jesus sade: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.” (Joh. 8:51) Men fastän somliga får se döden nu, finns det en belöning för dem som älskar rättfärdigheten och som har hållit på med att samla skatter i himmelen. Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör; och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” (Joh. 11:25, 26) Dessutom kommer snart den tiden, i den nya världen, då det inte mer kommer att finnas någon död. (Upp. 21:4) Naturligtvis tror de flesta människor i världen i våra dagar inte på Jesu Kristi uppståndelse och inte heller på hans offers förtjänst. Det är därför som Jehovas vittnen såsom Guds tjänare måste predika de goda nyheterna från Guds ord för människorna, så att de kan få tillfälle att tro. Många lyssnar, och några fäster avseende vid det de hör och börjar studera.
16. Vad visar siffrorna beträffande åminnelsefirandet och antalet döpta?
16. Vid ett av de viktigaste av de möten som Herrens folk på jorden håller i denna tid, firandet av åminnelsen av Jesu död, var år 1949 453.274 personer närvarande. Av detta stora antal tog endast 24.312 del av emblemen och visade därigenom, att de tror att de hör till kvarlevans klass, som kommer att bli medarvingar med Kristus Jesus i himmelen. De övriga, som nu till antalet är betydligt fler än 425.000, ser med uppriktig förväntan fram emot den tid då den nya världen kommer att upprättas. Alla dessa har emellertid inte varit med om att predika evangelium i den utsträckningen, att de har brukat lämna rapport till Sällskapet om vad de gör i detta avseende, men vi tror fullt och fast att de med tiden kommer att inta sin ståndpunkt och predika, ty de kommer snart att med sina hjärtan tro, att det största verk som måste ske i dessa yttersta dagar är att kungöra frälsningen från vår Gud. Under 1949 var det 42.524 personer som invigde sitt liv åt Guds tjänst och symboliserade detta förbund genom att låta sig nedsänkas i vatten. De har tillsammans med alla andra Jehovas vittnen tagit emot uppdraget att ”predika ordet”. Genom att göra detta kommer de ”att vara rika på goda gärningar, rundhänta och frikostiga och därigenom samla en värdefull skatt åt sig för framtiden och så kunna gripa det liv som verkligen är liv”. — 1 Tim. 6:18, 19, En amer. övers.
17. Hur och med vilket uppsåt har Jehovas vittnen trätt in i året 1950?
17. Med fröjd och glädje går Jehovas vittnen in i arbetsåret 1950, tacksamma för äran att få tjäna under Konungen, Kristus. De oroar sig inte för förföljelserna, prövningarna och svårigheterna. Dessa kommer de att oförskräckt möta, allteftersom de kommer dag för dag. Det som är av det största intresset för dem är att Jehovas namn blir lovprisat och hans suveräna ställning i universum hävdad. För att bevisa detta kommer Jehovas vittnen att ”predika ordet”.
[Tabell på sidan 40, 41]
RAPPORT ÖVER JEHOVAS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET 1949
(Se publikationen)