Text med kommentar för varje dag
Söndag, 12 februari
Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra [sida]: Kom, ni som min Fader har välsignat, kom till eder arvedel i det rike, som är berett åt eder från världens grundläggning. — Matt. 25:34, Moffatt.
Profeten Daniel talar om för oss, hur Riket upprättas i Guds Sons händer och hur det krossar hela djävulens organisation i striden vid Harmageddon. Profeten liknar först detta rike vid en sten som blev lösriven från eller uthuggen ur berget, dock icke genom människohänder. Sedan den konungsliga stenen hade krossat bildstoden som föreställde djävulens organisation, blev den ett stort berg och uppfyllde hela vår jord. (Dan. 2:44, 45, 35) Alldeles så kommer Guds rike med Kristus Jesus som regent att efter Harmageddon utsträcka sitt välde över hela jorden. Jordens yttersta ändar blir Konungens rike och skall förvandlas till ett fullkomligt paradis. Dessa välsignade ”andra får” träder in i denna Rikets jordiska domän på Konungens inbjudan. På detta sätt ärver de det rike, som är berett åt dem från världens grundläggning. VT 15/9 49
Måndag, 13 februari
Barmhärtighet och sanning hava mötts. — Ps. 85:11, eng. övers.
Trots svårigheterna på jorden bör vi bevara oss kärleksfulla och milda, i det vi alltid kommer ihåg Guds outsägliga barmhärtighet mot oss sedan 1918 och hans uppsåt med alltsammans. Vi bör söka efterlikna honom och vara barmhärtiga mot andra, så att hans nåd och godhet på det sättet kan flöda över från oss och nå andra. Med detta i sikte har han givit oss särskilda uppenbarelser av sanning sedan 1918. Detta sätter oss i stånd att predika för andra och att upplysa dem om vad denna av ve och trångmål uppfyllda period i världshistorien betyder och hur Gud mitt under allt detta på ett särskilt sätt visar godhet mot människosläktet, innan den förödande striden vid Harmageddon utplånar hela Satans organisation. Sanning har förlänats åt den jordiska delen av Guds organisation. Därför åligger det nu oss att se till, att denna sanning springer fram från oss, på så sätt att vi erbjuder den åt andra och låter också dem livnära sig av sanningen. Då kan de också få vetskap om Guds barmhärtighet och komma i ett rättfärdigt förhållande till honom och åtnjuta frid. VT 1/10 49
Tisdag, 14 februari
Libanons cedrar [eng. övers.: säga]: Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp för att hugga ned oss. — Jes. 14:8.
Satan handlar fortfarande mot de bästa exemplaren av människosläktet så som Babylons konung gjorde, då han besin ningslöst högg ned Libanons träd för sina byggnadsarbeten i Babylon. Satan har lyckats i att hugga ned många som varit ”rättfärdighetens träd” (eng. övers.) i Jehovas rena organisation och har bortfört dem från deras tillbörliga plats där till att pryda djävulens organisation och tjäna hans högmodiga syften. Men striden vid Harmageddon kommer att fälla honom till marken genom slagen från Jehovas stridsyxa, Kristus Jesus, den större Cyrus. Sedan, under Kristi därpå följande tusenårsregering, kommer ingen av dem som försöker växa upp som rättfärdighetens träd i den nya världen att bli angripen av Satan, djävulen, och hans onda timmerhuggare, förrän de har uppnått fullkomlighetens fulla höjd. (Jer. 51:20—24) Alla som älskar rättfärdigheten kommer då att sjunga av lättnad och fröjd.
Onsdag, 15 februari
Likväl visade jag eder en ännu förträffligare väg. — 1 Kor. 12:31, eng. övers.
För hundratals år sedan var det en god väg, ett gott sätt att bygga upp den kristna församlingen medelst gåvor av anden, som ingav fruktan och vördnad. Men församlingens kvarleva i våra dagar följer en ännu förträffligare väg än den att bruka andliga gåvor. Det är kärlekens väg. Denna gör den kristna församlingen av i dag till densamma som den var i det första århundradet. Den sanna församlingen i våra dagar har samma egenskap, kärlek, som den hade på apostlarnas tid. På eller genom kärlekens väg blir den uppbyggd och utför alla sina gärningar i lydnad för Gud och i strävan att efterlikna Jesus. Det är denna beständiga, mer än allt annat viktiga väg som den har försökt vandra alla dessa nitton hundra år. Det är en förträffligare väg än den att verka endast genom andens gåvor. Församlingen har inte lidit någon verklig förlust, inte utsatts för något verkligt hinder eller förfång genom att gåvorna har hållits tillbaka. Den är lika fylld av anden som någonsin. Dess tro och hopp är lika starka som någonsin, om inte ännu starkare, nu vid denna världens ände.
Torsdag, 16 februari
Upp med signalen på ett kalt berg! Ropa högt till dem, vinka på dem. — Jes. 13:2, Moffatt.
Frimodigt, utan blygsel och med hänförelse gör den trogna kvarlevan av kristna israeliter detta, i synnerhet sedan 1919, genom att bekantgöra Jehovas rike vida omkring och lyfta upp det till bemärkthetens högsta höjd och bjuda alla människor av en god vilja att församla sig till Riket genom att svära det sin eviga tro och lydnad. De ropar högt och manar anförarna på rättfärdighetens sida att skynda, på så sätt att de oavlåtligen beder till Jehova Gud och Kristus Jesus, hans Konung, att de snart må förinta djävulens hela organisation. De ropar också genom att offentligen och från hus till hus kungöra profetiorna om det nutida Babylons undergång. Dessa profetior förpliktar Jehova Gud och Kristus Jesus till att ”draga in genom de högmodigas [dvs. den babyloniska världens] portar”. Dessa profetior har Jehova inspirerat genom sin ande och låtit dem frambäras i sitt namn. Han måste uppfylla dem för att hävda sitt ord och namn. Det kommer han också att göra.