Resolution

1. När och under vilka omständigheter skulle de föregående artiklarna enligt programmet framföras som ett föredrag?

PROGRAMMET för Jehovas vittnens internationella konvent eller sammankomst ”Teokratiens tillväxt” upptog för tisdagen den 1 augusti 1950, klockan 15, ett föredrag av presidenten för Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap, N. H. Knorr, med de båda här ovan publicerade artiklarna som innehåll. Många tusen förväntades fylla Yankee Stadium i staden New York, och föredraget skulle ange grundtonen i konventets förhandlingar. Texten till föredraget överlämnades godhetsfullt i förväg åt oss för att publiceras i detta nummer av vår tidskrift, så att det tryckta föredraget, som skulle stå att läsa i våra spalter, måtte kunna komma konventdeltagarna till handa omedelbart efter det att Mr. Knorr hade framfört talet och givit det ytterligare eftertryck genom att framlägga den här nedan återgivna resolutionen och föreslå de närvarande att antaga den:

Resolution

2. Vad gjorde det lämpligt att avge denna resolution?

2. Vid detta betydelsefulla tillfälle, då vi är samlade här i Yankee Stadium, New York, tiotusentals representanter för mer än 50 länder, till Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Teokratiens tillväxt”, finner vi det synnerligen lämpligt att i dag, den 1 augusti 1950, avge denna förklaring:

3. Vem är källan till myndighet och makt? Vad är hans rådslut?

3. Alldenstund himmelens och jordens Gud, vars namn är Jehova, är källan till all rättmätig myndighet och makt och har på den heliga bibelns blad upptecknat sitt rådslut att återinföra sin rättfärdiga teokratiska regering över jorden (Ps. 62:11; Matt. 6:9, 10); och

4. Vilka händelser, som berörde världsherraväldet, utmärkte året 1914 e. Kr.?

4. Alldenstund de ”sju tider”, under vilka hedniska nationer skulle få utöva oavbrutet herravälde över jorden, utlöpte år 1914 e. Kr. och bibelns profetior och deras uppfyllelse nu tillsammans bevisar, att Jehova Gud då återtog sin makt att regera över jorden och för detta ändamål i himlarna insatte sin Son Kristus Jesus, vilken hade bevisat sin ostrafflighet inför Gud ända till döden på en tortyrpåle på Golgata och därigenom hade fastslagit sin rätt att härska som Konung i sin Faders namn (Dan. 4:25, 32; Luk. 21:24 ; Upp. 11:15 t. o. m. 12:10); och

5. I vilken period befinner sig den gamla världen nu, och vad närmar sig?

5. Alldenstund den allsmäktige Guden har beslutat, att denna världen skall ända, och har lovat oss ”nya himlar och en ny jord” till att utgöra en rättfärdig ny värld, vari hans på tronen insatte Son skall vara Konung, och att följaktligen den gamla världen har befunnit sig i ”ändens tid” sedan 1914 och ”striden på den allsvåldige Gudens stora dag” närmar sig för att avlägsna den gamla och insätta den nya världen (2 Petr. 3:10—13; Upp. 16:14—16; 21:1—5); och

6. Hur motstår nationerna Guds uppsåt? För vad utsätter de sig därigenom?

6. Alldenstund denna världens nationer vägrar att rätta sig efter den varning som är framställd i Guds ord och som bekräftades, av alla de skickelsedigra förhållandena på jorden och visar sitt motstånd mot Guds uppsåt genom att förlänga sin egen styrelse över världen och söka få alla folk att rätta sig efter denna samt ignorerar, hindrar och förföljer det trogna mindretal som predikar de goda nyheterna om Guds upprättade rike, varigenom nationerna utsätter sig för att bli förgjorda genom den ”Guds gärning” som kommer att beteckna slutet på denna ”ändens tid”;

7. Vad tillkännager vi därför, och vad bekänner vi?

7. tillkännager vi härmed, inför Gud och människor, att vi obetingat stöder Jehovas universella suveränitet och ger vår undersåtliga lydnad åt hans rike, som nu är upprättat med hans Son Jesus Kristus vid makten.

8, 9 Vad erkänner vi, vad tillbakavisar vi, och mot vad protesterar vi?

8. Vi bekänner vår tro, att Gud i begynnelsen genom sin Son skapade denna jorden och skapade människan på den och att Gud, sedan människan hade gjort uppror mot den gudomliga regeringen, sände sin Son till att bevisa sin rätt att styra en ny värld och även till att dö offerdöden, på det att alla som blir hans undersåtar måtte få leva för evigt i den nya världen; och därför bekänner vi med glädje, att Gud genom sin Sons offer har köpt oss och att vi är skyldiga att ägna våra liv och giva vår fullständiga hängivenhet åt Gud och hans Konung; och följaktligen kommer vår lydnadsplikt mot Gud och hans regerande Son i första rummet. — 1 Kor. 6:20; 7:23.

9. Vi erkänner med tacksamhet, att Jehova Gud enligt sitt ord har gjort oss till sina vittnen, och vi är förpliktade att utföra detta uppdrag såsom Jehovas vittnen intill denna världens ände. (Jes. 43:10—12) Och eftersom vi är för Gud och hans rike under Kristus, skulle vi aldrig kunna vara kommunistiska i vår inställning. Vi tillbakavisar med harm våra fienders falska anklagelse, att vi skulle vara kommunister. Vi bestrider att vi har eller haft någon förbindelse med kommunismen eller understött kommunismen eller något annat politiskt element i den nuvarande gamla världen. Därtill avger vi en samfälld protest mot den förföljelse av Jehovas vittnen som kommunistiska makter och andra stater bedriver, och vi förklarar att förföljelse från politiska regeringars och från mäktiga religiösa hierarkiers sida mot en vilken som helst religiös minoritet är orätt och okristlig och att vi inte önskar taga del i något sådant.

10. Vad vill vi ge och därigenom bevara oss obesmittade av världen?

10. Medan vi först ger Gud, vad Gud tillhör, vill vi — så länge denna världen består — giva kejsaren, vad kejsaren tillhör, i det vi lever ett fridsamt, ordningsfullt liv såsom kristna och inte blandar oss i konflikter mellan motsatta politiska och sociala ideologier, inte engagerar oss i den världsliga politiken eller inlåter oss på någon omstörtnings- eller samhällsfientlig verksamhet, inte ens om vi är utsatta för förföljelse, på det att vi må ”bevara oss obesmittade av denna världen” intill dess ände. — Rom. 12:18; 1 Petr. 2:19—21; Jak. 1:27, 1878 års övers.

11. Vad skall vi samfällt fortsätta att göra?

11. I lydnad för den gudomliga befallningen skall vi samfällt fortsätta att predika ”detta evangelium om riket i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk” i det vi varnar både de styrande och de styrda för följderna av att de gör motstånd mot Guds tillväxande rike samt undervisar och uppmuntrar alla som älskar rättfärdighet, sanning och liv, på det att de må söka tillflykt under Guds rike, där Kristus för spiran, och tillitsfullt förbida dess snara ingripande för att befria jorden från sataniskt välde och all ondska samt införa den evigt förblivande nya världen med dess teokratiska styrelse, rättvisa, frid och välgång.

12. Hur skulle det förfaras med resolutionen till gagn för konventdeltagare som endast kunde utländska språk?

12. En fullständig redogörelse för hur de församlade ställde sig till den här återgivna resolutionen hoppas vi kunna publicera i Vakttornet så snart som möjligt. Vi kan tillägga att texten till resolutionen utlämnades för översättning till franska, spanska, tyska, ryska, holländska, grekiska, ungerska, danska, ukrainska, slovakiska, italienska, norska, finska, svenska, litauiska, portugisiska, armeniska och polska för att framläggas vid dem av sammankomstens möten, där förhandlingarna skulle föras på utländska språk och som skulle hållas på onsdags-, torsdags- och lördagsförmiddagen till tjänst för alla de konventdeltagare, som talade dessa språk men inte kunde förstå engelska. Sällskapet hoppas att dessa sanningar kommer att nå till jordens ändar.