Den nya världens skara av lovprisare

1. Från vilka och för vad ljuder lovsången till Jehova nu allt starkare?

DET FORNTIDA Babylon satt grensle över floden Eufrat och utsträckte sitt imperialistiska välde över folk, nationer och tungomål. Likaså har Satans kvinna, det sinnebildliga Babylon, utövat sitt förtryckande välde över hela människosläktet. Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, är den ende som kan åstadkomma människornas befrielse genom att taga sin stora makt i besittning och åter börja härska såsom universell Konung och förinta Babylon i den kommande striden vid Harmageddon. Lovsången till honom för att han har börjat sin regering genom Kristus år 1914 och för att han redan gör befrielsen till en verklighet för dem som åkallar hans namn ljuder redan allt starkare och starkare från en stor mängd som växer med varje år som går.

2. Vad är det som vi nu hör i uppfyllelse av Uppenbarelseboken 19:6?

2. Trots det att de vredgade nationerna tillgriper totalitära metoder, är de ur stånd att kväva lovsången till Jehova. I uppfyllelse av Uppenbarelseboken 19:6 kan våra öron höra likasom ”en röst av en stor skara och ett ljud av många vatten och ett ljud av starka dunder”. Ja, vi kan höra dem säga: ”Prisa Jah, ni människor, ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.” (NW) Då ljudet av deras röster är så mäktigt att det liknas vid ljudet av många vatten och vid åskknallar, ljud från jordytan och från himlavalvet, ger detta en antydan om att en jordisk klass och en himmelsk klass frambringar det mäktiga tillkännagivandet. De verkliga förhållandena överensstämmer med detta. Kvarlevan av andliga israeliter, som har utsikt att få del i det himmelska riket, har öppet prisat Jah eller Jehova sedan år 1919 e. Kr., då de blev frigjorda från Babylons, välde. Sedan dess har hundratusentals troende människor stämt in med dem i sången, människor vilkas hopp gäller en jordisk framtid i den nya världen.

3. Hur är de hans slavar, och varför är de pliktiga att prisa honom? Hur prisar de honom?

3. I och med att de obetingat överlämnat sig åt Gud genom vår Återlösare, Kristus Jesus, har de blivit Guds slavar och är skyldiga honom sin odelade tjänst. Profetians utsaga att den stora skara, vars röst skulle höras, skulle hålla på med att prisa Jehova förpliktar dem till att låta hans lov ljuda. Profetian måste uppfyllas. I själva verket kommer befallningen till dem att lova honom från Gud på hans tron och kommer genom hans Son, Lammet, som står ”mitt på tronen”. Så är det skrivet: ”Också utgick en röst från tronen och sade: ’Håll på med att prisa vår Gud, alla ni hans, slavar, som frukta honom, de små och de stora.’” (Upp. 5:6, 7; 19:5, NW) Jesus talade om honom såsom ”min Fader och eder Fader” och ”min Gud och eder Gud”; och Jesus och alla de får som följer honom fruktar Gud och inte människor eller demoner. Deras fruktan för honom är inte en sjuklig skräck, skapad av Babylons falska framställning av vem och vad Jehova är, utan deras med sanningen överensstämmande kunskap om Gud uppenbarar hans prisvärda egenskaper för dem. De har sin glädje i att lovorda honom inför alla och att rätta till andras missuppfattning av honom. ”Offentligen och från hus till hus” (NW) låter de sin lovprisning av honom höras. De har inga lovtal över den ”guldkalv” som denna världens finansiella element sätter upp eller över nationernas politiska och militära gudar eller över de religiösa gudar och beläten som dyrkas av kristenheten och hednavärlden. De har för alltid vänt ryggen åt babylonisk tillbedjan.

4, 5. Vilket rop höjer de. och vad gäller alltså deras lovprisning?

4. ”Prisa Jah, ni människor!” ropar de överallt på jorden. De känner det namn som Gud, den Högste, ensam bär, och de talar om, vem han är, för alla som inte känner honom. De visar all den härlighet, all den berömmelse och de goda löften som är förbundna med hans heliga namn. Sedan de började höja detta rop, har världens politiker och statsmän med stöd av de religiösa prästerna ställt upp en symbol för världsherraväldet. Före det andra världskriget hade den gestalten av Nationernas förbund, men nu har den gestalten av Förenta nationerna. Politiska och religiösa ansträngningar göres för att få alla folk att avguda den och hoppas på den för sin frälsning. Helt nyligen, den 7 september 1950, sade Förenta staternas främste verkställande ämbetsman: ”Förenta nationerna är vårt enda hopp, varav vi kan förvänta en fredlig värld.” — INS-telegram.

5. Den stora skaran av slavar som fruktar Gud kan emellertid inte avledas från att prisa honom. De vet, vem deras Befriare, deras Skapare, deras hopp om evigt liv i den nya världen är. De kommer inte med några vilseledande lovsånger över de av människor skapade politiska system och härskardömen som finns i denna världen, nej, inte över någon del av det nutida Babylon. Deras lovprisning gäller Jehovas genom Kristus utövade konungadöme. Deras håg står inte till denna världens politik. De besudlar sig inte genom att blanda sig i den mänskliga politiken. I detta avseende håller de sig till den sanna definitionen av en ren tillbedjan av Gud: ”Den form av tillbedjan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att vårda sig om fader- och moderlösa och änkor i deras bedrövelse och att bevara sig utan fläck från världen.” (Jak. 1:27, NW) Såsom sändebud för Guds rike lovprisar de det teokratiska herradömet, som de representerar. — 2 Kor. 5:20, NW.

Varför

6. Vad uppmanar de människorna att göra nu? Varför i synnerhet nu?

6. Guds vördnadsfulla slavar är befallda att uppmana alla människor att vända sig bort från att lovprisa denna världens gudar, idoler och mäktiga till att lovprisa den bestående nya världens skapare, grundare och byggmästare. Därtill finnes nu ett i högsta grad tvingande skäl, och de förklarar det för människorna med dessa ord: ”Ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.” (Upp. 19:6, NW) Denna förklaring framlägger för alla människor och deras jordiska regeringar den fråga som är alla tiders viktigaste, nämligen frågan om Guds, den Högstes, universella suveränitet. Det vill säga: Vem skall styra universum såsom rättmätig suverän?

7. Varför är det nu i högsta grad otillbörligt, att var och en fortfar att göra vad som är rätt i hans egna ögon, såsom det skedde i det forntida Israel?

7. Under 2.520 år, den period som utgjordes av ”nationernas [sju] fastställda tider”, styrde den rättmätige universelle Suveränen, Jehova, inte någon del av denna jord, inte ens det så kallade heliga landet Palestina. Men förhållandet är annorlunda nu sedan 1914. Nu är det därför i högsta grad otillbörligt för någon nation eller individ att göra vad som synes rätt endast för det mänskliga sinnet, såsom i de dagar då det inte fanns någon synlig mänsklig konung i Israels land, utan ”var och en gjorde det som var rätt i hans egna ögon”. (Dom. 21:25, KJ) Det sinne som inte ledes av Guds ord och ande kommer med säkerhet att röna inflytande från världen och dess gud, Satan, djävulen, och att alltså fara vilse. Ordspråksboken 14:12 säger: ”Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.” Okunnighetens tider har Gud en gång haft överseende med. Men nu kan inte okunnighet förebäras som ursäkt för att någon gör det som är orätt genom att handla efter sitt eget mänskliga omdöme, i synnerhet inte nu då Han har upprest sina vittnen i alla delar av jorden och sänder ut dem med budskapet om sitt upprättade rike. (Apg. 17:30) Vi lever nu i tiden för nationernas dom. Denna världen kommer aldrig att återvända till de förhållanden som rådde före 1914. Ty Guds rike är här, det är här för att aldrig försvinna!

8. a) Vad kan nationerna inte bannlysa, och vilken fråga kommer därför att drivas fram till sitt slutgiltiga avgörande? b) Varav bör vi nu begagna oss?

8. Alla mänskliga regeringar, de må vara totalitära eller demokratiska eller av något annat politiskt och socialt utseende, tvingas nu att bli medvetna om, att de aldrig kan tränga undan Jehova Gud från hans ställning som den som bestämmer, hur det i framtiden skall förfaras med denna jord. Han kan tillåta att de förbjuder eller bannlyser Jehovas, vittnen och deras legale tjänare, Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap och dess otaliga avdelningar, men de kan inte bannlysa Jehova. Av den orsaken kan de inte heller tillintetgöra Jehovas ord, bibeln, eller utplåna hans vittnen. Om det tillstaddes dem att genom rent våld tysta ner hans vittnens vittnesmål, skulle han komma själva stenarna att ropa. (Luk. 19:40; Hab. 2:11) Då ju Guds rike nu rättmätigt utmanar dem, måste frågan om Riket eller Konungadömet hädanefter drivas fram till ett slutgiltigt avgörande, och Jehovas regerande Konung, Jesus Kristus, kommer att driva den därhän. Att han gör det kommer att betyda slutet på alla denna världens riken och mänskliga härskardömen i den universella sammandrabbningen vid Harmageddon: ”De ogudaktiga få ingen fred” (KJ), och det kommer inte att bli någon fred mellan denna världen och Guds upprättade rike. I denna mellantid som åren mellan Satans nedstörtande från himmelen och den kommande Harmageddonstriden utgör har varken människorna som sådana eller Förenta nationerna hittills kunnat stabilisera de jordiska förhållandena och inte heller återställa ”normaltillståndet”, och intet av detta kommer heller att ske. Men i denna mellantid, som nu snart är till ända, utövar Gud i sin barmhärtighet tålamod med tanke på att frälsa de människor som har en god vilja. Det klokaste människorna kan göra är därför att begagna sig av hans tålamod och barmhärtighet och rätta sig efter hans budskap om Riket, vända sig till honom och hans Konung såsom det enda hoppet och därpå lova och upphöja hans värdiga namn. — 2 Petr. 3:15.

Hans herradöme ett oinskränkt konungadöme

9. Vad för slags herradöme är det som han upprättar? Varför är hans allmakt till lycka för mänskligheten?

9. Må det genom den förkunnelse som de som lovprisar Gud måste frambära stå klart för alla människor, att det enda herradöme som Han har lovat att upprätta och som han har upprättat är ett konungadöme. Detta följer av det förbund om Riket som han slöt med kung David i Jerusalem och som han aldrig har återkallat. Ja, det utgör en uppfyllelse av det förbund som han slöt med sin Son, Jesus Kristus, om att ge honom detta den nya världens eviga konungadöme eller rike, det förbund om Riket vari Jesus för in sina trogna efterföljare som medarvingar. (Luk. 22:29. 30, NW) Det är ett rike vari Jehova Gud är den oinskränkte Härskaren, och det är inte någon demokrati. Det är alltså en Teokrati och inte ett folkvälde. Under detta teokratiska konungadöme måste människorna på jorden tillbedja Härskaren såsom Gud, alldeles såsom Konungen Kristus Jesus och hans medarvingar tillbeder den allenarådande Härskaren såsom Gud. Detta är rätt och tillbörligt, emedan Jehova förvisso är den levande och sanne Guden och hela människosläktet har honom att tacka för sin tillvaro och alla livets välsignelser och i synnerhet sin återlösning — från synd, fördömelse och död — genom hans Sons offer. Jehova, vår Gud, är den Allsmäktige, och det är en lycka för mänskligheten att en allsmäktig, sådan som han, har tagit jordens, regeringstyglar i sin hand. Det behövs en allsmäktig styresman som Han till att befria det suckande människosläktet från den förkrossande tyngden av djävulens babyloniska organisation.

10. Vad visar vidare, att detta är en teokratisk anordning och inte en demokratisk?

10. Vi kan vara glada över att den nya världen är den som Gud och inte politikerna har utlovat och att dess herradöme är ett oinskränkt konungadöme och att människorna på jorden inte har något ord med i laget med avseende på det, annat än att de får bedja om det, kungöra det och lovorda det inför andra, om de så vill. Gud har medlidande med människosläktet och kommer att fastslå sin förmåga att — djävulen till trots — av det fallna människosläktet göra någonting som blir till hans lov och pris. Och följaktligen har Gud låtit det mänskliga släkte som ledde sitt ursprung från det syndiga människoparet Adam och Eva förbliva, men han beslöt att upprätta en ny regering över det. När den rättfärdiga världen i Edens lustgård försvann på grund av syndens inträde, beslöt han att åter införa eri rättfärdighetens värld genom att frambringa en ny värld. När den tid han hade fastställt var inne, grundade han denna värld eller lade dess grund i sin Sons, Jesu Kristi, offerdöd och uppståndelse för nitton hundra år sedan. Nu har han upprättat den himmelska regeringen för denna nya värld och förordnat sin självuppoffrande Son till att vara dess konung. Han har gjort detta, fastän de flesta människor på jorden inte har velat ha Jesus Kristus som Konung, och det bevisar att detta inte är en demokratisk anordning, utan en teokratisk, och att människorna befinner sig under Guds motståndares välde.

11. Vilken ursprunglig handling visar, att folklig självstyrelse inte är vägen till en god regering och till liv?

11. Människorna, det må än aldrig så mycket vara fråga om flertalet av dem, kan inte ge någon säker vägledning i denna ”närvarande onda tingens ordning”, ty Satan är ”denna tingens ordnings gud” och vilseleder hela den bebodda jorden. Demokratierna uppkom i det hedniska Grekland, som antog Babylons religion, och om vare sig demokratierna eller folkrepublikerna skulle slutgiltigt avgöra hela mänsklighetens framtid, skulle vår jord aldrig få Jehova till Konung eller den smorde Sonen, Jesus Kristus, såsom hans konungslige representant på tronen. Ursprungligen rådde det teokratisk styrelse i Edens lustgård. Sedan blev strävan efter folklig självstyrelse föreslagen och sattes i gång. Adam och Eva satte sig upp emot den teokratiska lagen och gjorde detta i överensstämmelse med ormen, som blev ”denna tingens ordnings gud”. Kravet på folklig självstyrelse förde till syndens och dödens inträde på jorden. Guds styrelse genom hans, Son, Jesus Kristus, som redskap betyder evigt liv i en syndfri ny värld. Åt den allenarådande Konungen över hela universum måste nu var och en som önskar liv och en fullkomlig styrelse skänka sin tro och lydnad genom Jesus Kristus.

12. Vad är det enda hoppet om lindring och vederfående för människorna, och vilken tillbedjan är alldeles otillbörlig nu?

12. Det fallna människosläktet har bevisat sig ur stånd till självstyrelse. I sin opposition mot att få Jehova Gud till Konung med Kristus Jesus som hans representant och i syfte att undgå detta tillgriper och prövar likväl kristenheten varje surrogat och nödfallsutväg. Vad har resultatet av detta blivit sedan 1914? Överallt fortfar folket att lida. De har själva del i skulden till att deras lidanden hålles vid makt. Deras gudar misslyckas i att åstadkomma någon lindring. Det enda hoppet om lindring och vederfående är att finna i Guds herradöme. Må människorna sluta upp med att åkalla sina falska gudar och idoler och bedja dem om lindring och hjälp. Då ju vår Gud, Jehova, den Allsmäktige, nu härskar som konung, är det helt och hållet otillbörligt att tillbedja andra gudar och människogjorda idoler. Han kommer inte att tolerera någon falsk tillbedjan i den nya världen. Så varför inte utan dröjsmål prisa och tjäna honom såsom Konung? — Ps. 135:1—5, 15—18.

13. Varför är Jehova, och inte Satan, i allra högsta grad den som har förutsättningar att styra jorden och dess inbyggare?

13. Hur besynnerligt är det inte, att jordens inbyggare inte vill ha den till sin Konung, som har skapat jorden och skapat människan på den! Det är inte denna atomålders människor, utan Gud, som i allra högsta grad vet hur jorden skall styras och kan reglera förhållandena till gagn för människosläktet, i det han upprätthåller en fullkomlig jämvikt mellan alla krafter på och omkring jorden. Satan, djävulen, har missbrukat alla dessa krafter. Han har utnyttjat endast ”medlet till att förorsaka död”. Det finns intet liv i honom, och intet liv kommer genom någonting som han har grundat. Såsom ”denna världens styresman” och såsom ”denna tingens ordnings gud” har han misslyckats. Hans verksamhet har inte betytt liv eller en god styrelse för oss, utan raka motsatsen. (Hebr. 2:14 och Joh. 12:31 och 2 Kor. 4:4, NW) I Eden hade han blivit smord såsom den ”överskyggande keruben” och var då ”fullkomlig på [sina] vägar”. Men när han grep sig an med att utöva världsherravälde oberoende av Jehovas universella suveränitet, då blev orättfärdighet funnen hos honom. Genom att förfäkta mänskligt självstyre oberoende av Gud ledde han Adam och Eva till uppror och synd. Den allsmäktige Guden drev ut rebellerna ur Eden, men avlägsnade inte den otrogne keruben (nu Satan, djävulen) från att vara en osynlig makt över människosläktet. Gud lät honom fortsätta i den falska ställning över mänskligheten som han bedrägligt hade trängt sig in i. — Hes. 28:13—19, KJ.

14. Hur har Satan misslyckats trots sina fördelar?

14. Trots denna fördelaktiga ställning över människosläktet har Satan misslyckats i att bevisa sig ha rätt till och vara värd att få universell suveränitet eller ha förmåga att vända alla människor emot Jehovas suveränitet över universum. Satan har misslyckats i att bevisa sig i stånd till att erbjuda någonting bättre än det som Gud, den Allsmäktige, ursprungligen gjorde och föranstaltade för människosläktet. Efter de gångna sex tusen åren av Satans herravälde över jorden har det som detta onda väsen i Eden utlovade skulle bli resultatet av Adams och Evas uppror mot Jehovas universella suveränitet inte blivit någon verklighet. Den typ av mänskligt herradöme som han införde med Nimrod i Babylon, all världslig konungamakts födelseort, har inte lyckats ge människorna en tillfredsställande skötsel av deras angelägenheter. Följderna av att vandra på den falske guden Satans vägar och trotsa och ignorera den sanne Guden, Jehova, och hans Kristus har blivit förkrossande nöd och död.

Upphöj den universelle Konungen

15. Varför handlar man vist i att söka Jehovas ynnest nu, och vilken uppmaning från en stor skara bör alla som hör den rätta sig efter?

15. Nu är en livgivande förändring i gång. Den urgamla stridsfrågan om suveräniteten över universum kommer inom kort att avgöras i striden vid Harmageddon. Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, regerar nu som jordens och himmelens Konung. Han är Segraren, som har vräkt djävulen från himmelen, och kommer inom kort att förinta dennes värld och skapa en ny värld av liv och glädje. Må därför alla som längtar efter liv, frid och en rättfärdig regering överge denna till undergång dömda värld och förklara sig vara Jehovas undersåtar. Det är endast rimligt att alla normala människor vill söka den nye Konungens ynnest, i synnerhet om alla slutligen måste underkasta sig hans styrelse eller förgås. Sunda förnuftet föreskriver detta som det visa handlingssättet, emedan det är till gagn för vederbörande och förhärligar Gud. Det hävdar Jehovas universella suveränitet mot djävulens falska anklagelser och angrepp. I det att Jehovas vittnen håller i med att predika evangelium om Riket, hör fler och fler människor ljudet från den stora skaran, som säger: ”Prisa Jah, ni människor, ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.” Det är hög tid för var och en i våra dagar, som hör detta, att rätta sig efter denna uppmaning till att prisa honom såsom Konung, deras personlige Konung, som de har valt att tillbedja och tjäna för alltid. Må alla börja att leva och tala såsom nu underställda hans konungadöme. Må de hela jorden utöver samfällt prisa honom — som ett samhälle av individer som ger full tro och lydnad åt hans eviga rike.

16. Vad tillkännager Psalm 99:1—5, och vad uppmanar dessa ord människorna att göra?

16. De profetior som har avseende på denna förfärliga tid förtäljer i glödande, hänförda ordalag om Jehovas påbörjade regering och om gudomliga påbud om vad som nu är rätt att göra. I upphöjda ordalag tillkännager Psalm 99:1—5: ”Jahve [eller Jehova] har blivit konung, må folken darra, han tronar på keruberna, må jorden bäva. Jahve i Sion är stor, och hög är han över alla folk. Må de tacka hans Namn — stor och vördnadsvärd, helig är han! Ja, med en konungs styrka älskar han rättvisa, du har stadfäst rätt och billighet, rättvisa och rättfärdighet har du övat i Jakob. Upphöjen Jahve, vår Gud, och fallen ned vid hans fotapall, helig är han!” — Ro.

17. över vilka tronar Jehova? Hur har det berört jorden, att han har blivit konung, och vad är det tid för människorna att göra?

17. Jehova tronar på keruberna, som stöder och upprätthåller hans suveränitet. Bland dessa keruber befinner sig inte den som i Eden var den ”smorde keruben som överskyggar”. (KJ) För att han har förvandlat sig till Satan, djävulen, har han blivit förvisad från himmelen och stöder inte nu den gudomliga tronen. Nej, utan han har blivit gjord till fotapall för Jehovas Konungs, Jesu Kristi, fötter. Att Jehova har blivit konung och insatt sin Son på tronen bland keruberna till att vara konung över den nya världen är en tilldragelse som mäktigt berör vår jord. Inte att undra på att jorden har bävat, bildligt talat, sedan 1914! De grundvalar, på vilka dess mänskliga samhälle har vilat i sex tusen år, vacklar. Dess nationer har Gud ställt till doms för att bringa dem att visa sin hållning gentemot hans Konung och hans rike, vilket kristenheten skrymtaktigt har bekänt sig bedja om. Nu är det inte tid för verkligt gudfruktiga människor att följa de världsliga politiska och religiösa ledarna i att ignorera och trotsa Jehovas välde som konung. Det är tid för människorna att darra.

18. Vad befaller oss Psalm 96 att säga bland nationerna?

18. Må det av Satan behärskade jordiska samhället fortfara att vrida sig i vånda, därför att det envist visar ifrån sig Guds härskardöme. Vad oss beträffar, som har hopp om liv i den nya världen, antingen i det himmelska riket eller på den nya jorden, så vill vi glädja oss och jubla så kraftigt som starkt åskdunder och som bruset av många vatten. Ty Jehova har bevarat den nya världens, grund orubbad och har nu befästat det teokratiska herradömet över den i Jesu Kristi mäktiga händer. Inom kort kommer som en säker följd härav djävulens gamla värld att avlägsnas i striden vid Harmageddon, vilken strid skall utkämpas för att hävda och förhärliga Jehovas namn, och den nya jorden kommer att upprättas på evig rättfärdighets grundvalar. Vi har nu vår lust i att lyda den profetiska befallning som gäller denna storslagna tid: ”Fallen ned för Jahve [eller Jehova] i helighetens prydnad, känn ängslan över hans närvaro, hela jorden! Sägen bland nationerna: Jahve har blivit Konung. Förvisso har han givit fasthet åt världen, den skall icke skakas, han skall döma folken med rätt och billighet. Må himlarna fröjda sig och jorden jubla, må havet brusa och allt vad däri är.” — Ps. 96:9—11, Ro.

19. Vad är vi beslutna att oföränderligen göra? Trots vad?

19. Denna profetiska befallning bestämmer vårt budskap för oss och tillkännager vårt tjänsteuppdrag. Vilka politiska, sociala, religiösa och andra förändringar som än må inträffa år 1951, ja, vilka förföljelser och förtryckande åtgärder mot Jehovas folk och dess budskap som än må komma, så förblir likväl vårt uppdrag och vårt budskap oföränderliga. Likaså kommer vårt beslut att förbli oförändrat. Till gagn för Teokratiens tillväxt vill vi fortfara att med alla av Gud givna medel höja Halleluja-ropet: ”Prisa Jah, ni människor, ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.”

(The Watchtower, 15 december 1950)