Herodes Agrippa II motstår omvändelse

ENLIGT historieskrivarna var Herodes Agrippa II den siste härskaren av den herodianska dynastien. Han var son till Herodes Agrippa I. Visserligen bekände han inte samma hängivenhet för Mose lag, som hans far hade gjort, men av hans handlingssätt mot aposteln Paulus framgår det, att han hade långt mer av denna lags ande, såsom den får ett sammanfattande uttryck i den ”gyllene regeln”: ”Därför, allt vad ni vilja att människorna skola göra mot eder, det skola ni likaså göra mot dem.” — Matt. 7:12, NW.

Därför att Agrippa II endast var sjutton år gammal, när hans far dog så plötsligt, lät den romerske kejsaren övertala sig av sina rådgivare att inte ge ynglingen hans fars välde över hela Palestina. I stället gav kejsaren den unge mannen endast väldet över det lilla furstendömet Kalkis på västra sluttningen av bergskedjan Antilibanon tillika med uppsikten över templet i Jerusalem och rätten att utse överstepräst. Allteftersom åren gick utvidgades emellertid hans maktområde.

I bibeln får vi vår uppmärksamhet riktad på honom genom det vittnesbörd som aposteln Paulus gav honom vid det tillfälle, då Agrippa II och hans syster Bernice avlade ett artighetsbesök hos landshövdingen Festus. Paulus, som vid den tiden var Festus’ fånge (därför att Festus’ företrädare, Felix, hade lämnat Paulus’ sak i arv åt sin efterträdare), sade att han skattade sig lycklig att kunna få framföra sitt försvar inför en som var så väl förtrogen med judiska sedvänjor.

Agrippa motstod Paulus’ vältaliga vittnesbörd och sade till denne: ”På kort tid vill du övertala mig att bliva en kristen.” Paulus fortsatte sin enträgna vädjan och svarade: ”Jag kunde önska inför Gud, att vare sig inom kort tid eller inom lång tid icke endast du, utan också alla de som höra mig i dag, skulle bliva sådana män som också jag är, med undantag av dessa bojor.” Hans far skulle ha överlämnat Paulus åt judarna till bestraffning, men Agrippa II sade: ”Denne man kunde hava blivit frigiven, om han icke hade vädjat till kejsaren.” — Apg. 26:1—32, NW.

Det var under Agrippa II:s liv som judarnas uppror mot Rom slutligen ledde till deras självmord som nation. Josefos återger en väl genomtänkt och motiverad, allvarlig vädjan, som Agrippa II riktade till judarna i sin strävan efter att vända dem bort från deras upproriska handlingssätt. Han bad dem bevekande att betänka hur liten deras nation var och hur stor Roms makt. Men han talade för döva öron. Då Agrippa II inte lyckades avråda judarna, lämnade han dem slutligen och anslöt sig till Roms segerrika härar och fick dela frukterna av deras segrar, medan judarna fick erfara uppfyllelsen av Jesu ord om deras tillintetgörelse som nation. — Luk. 19:41—44; 21:20—22.

Trettio år efter denna tillintetgörelse, eller omkring år 100, dog Herodes Agrippa II utan avkomlingar, och därmed slöt den herodianska dynastien.