Frågor från läsekretsen
● Är det tillåtet att korsa växter eller djur, för att få hybrider eller bastarder, med tanke på påbudet i 1 Moseboken, att varje art skall föröka sig enligt sin art? — F. B., Förenta staterna.
När Jehova Gud skapade växterna, påbjöd han, att de genom skott eller frö skulle föröka sig ”enligt sin art”. När han skapade de många olika varelser som lever i vattnet, blev de ålagda att fortplanta sig ”enligt deras arter” och även ”varje bevingad, flygande varelse enligt dess art”. (1 Mos. 1:11, 12, 21, NW) Vad som förnämligast behövs, när vi dryftar denna sak, är en definition av ”art”, såsom bibeln brukar detta ord. På sidorna 112 och 113 i ”Make Sure of All Things” ges följande bibelenliga definition: ”Ett släkte eller en grupp av levande skapelser eller ting som kan befrukta sig inbördes, men som inte kan befrukta sig med andra utanför sitt eget släkte. (Det vill säga, vilkas könsceller kan förenas för att dana eller börja dana en avkomma, men som är fullständigt oförenliga eller ur stånd att sluta sig samman med sådana av en annan ’art’ eller ett annat släkte.)” Denna definition stämmer överens med den gamla definitionen av ordet ”art”. ”Art” användes förr om avkomman av ett enskilt, särskilt skapat par. Men med uppkomsten av den falska evolutionsteorien har ”art” ändrat mening, och enligt nutida vetenskapligt bruk av ordet kan ett stort antal ”arter” höra till samma bibliska art. När varieteter uppträder inom en och samma art, talar evolutionisterna om somliga av dem såsom nya ”arter” och menar att dessa varieteter är bevis på att ”arterna” förändras; och enligt deras inskränkta definition av ”art” är detta sant, men ”arterna” förändrar sig inte, om vi håller fast vid den gamla definitionen av termen, som stämmer överens med den ovan givna definitionen av art, såsom detta ord brukas i bibeln.
När nu denna grundval är lagd, kan frågan klart besvaras. Det finns inget förbud mot att människan utvecklar nya varieteter i fråga om växter eller djur genom urval, mutationer eller korsning. Ingen bastard som hon kan frambringa genom sina korsningsexperiment är något brott mot påbudet i 1 Moseboken, att varje livsform skall förnya sig enligt sin art. Varför inte? Därför att om växterna och djuren kan befrukta sig inbördes och frambringa avkomma, tillhör de samma art; det sker inget överskridande av artgränsen. Det är omöjligt att överskrida denna gräns, ty Jehova har skapat arterna så. Människan kan inte bryta mot påbudet i 1 Moseboken angående arterna, ty två olika arter kan inte befrukta varandra, så att någon avkomma kan bli följden. Genom selektiv korsning och annan korsning samt mutationer kan en stor variation av växter och djur uppkomma, men de håller sig alla inom gränserna för sin art. Vetenskapen saknar bevis för att framgångsrikt kunna opponera sig mot den saken.
Bibeln talar om hästar, åsnor och mulåsnor, termer som alla är översatta från olika hebreiska ord. Mulåsnan är en korsning mellan en åsnehingst och ett sto, och den är en bastard. Endast vid några få, sällsynta tillfällen har det inträffat att mulåsnor fått avkomma. Judarna var inte tillåtna att själva bedriva avel av mulåsnor, men det var tillåtet för dem att använda mulåsnor som de hade skaffat sig från icke-judar. Mulåsnan betraktades som ett utmärkt riddjur, och till och med konung David begagnade en sådan. (1 Kon. 1:33, 38, 44) Vid en sammanräkning som företogs efter judarnas återkomst från den babyloniska fångenskapen visade det sig att de ägde 245 mulåsnor. Vi kan därför inte påstå, att det är oskriftenligt att åstadkomma hybrider eller bastarder.