Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 2 — En ringa begynnelse (1879—1889)

ÅR 1879 visade det sig klart och tydligt vilka av de många första rösterna, som förkunnade Kristi andra ankomst, Jehova utvalde till att bli förenade i att verka såsom hans vittnen. Nu, 75 år senare, står det fullt klart, att Jehovas hand i detta tidiga skede vilade över den lilla bibelstudiegruppen i Pittsburgh i Pennsylvanien, som stod under C. T. Russells ordförandeskap. Under de åtta åren närmast före 1879 hade dessa lekmän bland bibelforskare vunnit mycken insikt i fråga om rätta kristna läror och profetisk tid och ägde nu erfarenhet i fråga om sättet att offentligen predika sina nyfunna sanningar såväl som att ge ut dem i tryck. De hade också bestått ett prov beträffande sin lojalitet mot bibeln i frågan om Jesu återlösningsoffer, även om detta innebar att de måste skilja sig från tidigare religiösa meningsfränder.

Vid denna tid, år 1879, var de fullt på det klara med: att Kristi andra ankomst skulle utgöra början av hans osynliga närvaro; att en svår tid av världsomfattande nöd stundade; att det därefter skulle följa ett millennium — tusenårsriket under Jehovas Kristus, varigenom de paradisiska förhållandena på jorden med evigt liv för människor av en god vilja ur alla nationer skulle återinföras (återställas); och att de glädjefyllda nyheterna om dessa välsignelser, i form av en återställelse, skulle kungöras över hela jorden. Deras erfarenheter på fältet lärde dem, att det var klokt att till den offentliga predikoverksamheten lägga en undervisande verksamhet med hjälp av böcker, broschyrer och tidskrifter, eftersom folk snabbt glömde predikningar och föredrag, som de fått lyssna till. De fick också klart för sig att de måste bli bättre rustade att själva skriva, trycka och ge ut olika publikationer, i stället för att låta andra så kallade bibelgrupper utföra detta arbete åt dem. Dessa erfarenheter, som satte sin prägel på deras tillvägagångssätt, har övat sitt inflytande på Jehovas vittnens verksamhet alltsedan dess.

Bibelstudiegruppen i Pittsburgh, som nu inte längre redaktionellt eller finansiellt understödde Rochestergruppens månadsblad, Herald of the Morning, beslöt att sätta en stor plan i verket, nämligen att för första gången ge ut en egen månatlig tidskrift. Den 1 juli 1879 kom det första numret ut av Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (Zions Vakt-Torn och förkunnare av Kristi närvaro). Snart hade 6.000 exemplar blivit spridda.a Studiegruppens ordförande, C. T. Russell, utsågs till redaktör, och fem andra mogna bibelforskare skulle vara regelbundna medarbetare. Den nya tidskriftens inledande ord löd —

”Detta är den första årgångens första nummer av ’ZION’S WATCH TOWER’, och det bör inte anses olämpligt att meddela syftemålet med dess utgivande. Att vi lever ’i de yttersta dagarna’ — på ’Herrens dag’ — vid ’slutet’ av evangelieåldern och följaktligen vid den ’nya’ tidsålderns inbrytande är fakta som inte endast urskiljs av den som flitigt och under andens ledning studerar Ordet, utan de yttre tecknen, som världen kan uppfatta, bär samma vittnesbörd, och det är vår önskan, att ’trons husfolk’ skall bli fullt medvetet om detta.” — Sid. 1.

Detta är alltså berättelsen om hur Vakttornets moderupplaga (som nu heter The Watchtower) kom till, och denna tidskrift har alltifrån sin början intill nu givits ut regelbundet. År 1892 började man ge ut tidskriften två gånger i månaden i stället för bara en gång, för att kunna hålla jämna steg med det ständigt växande flödet av nytt bibliskt kunskapsstoff. Siffrorna som visar tidskriftens spridning är av stort intresse. Dess upplaga år 1879 var 6.000 exemplar per nummer, 1904b trycktes regelbundet 25.000 exemplar, och 1948 nåddes det fenomenala rekordet 500.000 exemplar av varje nummer. Men det är inte allt; i och med år 1955 har tidskriften nått en världsomfattande spridning på fyrtio olika språk och dess upplaga sprungit upp till 1.950.000 exemplar per nummer. Det förhållandet, att denna tidskrift så länge och så regelbundet utkommit är i sig självt ett ytterligare vittnesbörd om att Jehova för mer än sjuttiofem år sedan hade utvalt den lilla gruppen i Pittsburgh och bestämt den att utföra ett storslaget verk med att sprida litteratur i bibliska ämnen. Denna tidskrift har i sanning under många årtionden bevisat sig vara en andlig meddelelsekanal, som erhållit Guds välsignelse som ingen annan.c

Russell hade tillbragt det mesta av åren 1877 och 1878 i predikoverksamhet ute på fältet, i det han nitiskt färdades från stad till stad och hade vid denna tid avvecklat det mesta av sin tidigare, framgångsrika affärsverksamhet, vilken hade givit honom en behållning på närmare en kvarts million dollar. Han fann nu, år 1879, att det var nödvändigt för honom att bosätta sig i Pittsburgh.d Samma år gifte han sig också, med Maria Frances Ackley, som hade blivit medarbetare vid Zion’s Watch Towers redaktion. De fick inga barn. Nästan aderton år senare, år 1897, blev Russell och hans hustru — på grund av att medlemmar av Sällskapet Vakttornet gjorde invändningar emot att en kvinna skulle vara lärare och medlem av styrelsen i strid med 1 Timoteus 2:12 — oense om hur tidskriften Zion’s Watch Tower borde skötas. Därpå flyttade hon frivilligt ifrån honom, sedan det hade träffats avtal om hennes underhåll, så att hon skulle kunna bo utanför Sällskapets huvudexpedition. Detta avtal om hemskillnad hade emellertid absolut ingenting att göra med ett mycket senare skilsmässomål (1906), där anklagelsen mot Russell, enligt vad dennes fiender bland prästerskapet ärerörigt försökte påstå och alltjämt söker vidhålla, skulle ha gällt ”äktenskapsbrott”. Rättegångsprotokollet i denna sak bevisar klart, att de som falskeligen har anklagat och ännu anklagar Russell för att ha varit en omoralisk man, vilken blev skild från sin hustru för äktenskapsbrott, har farit och alltjämt far med lögn.e

Under 1879 och 1880 försökte man organisera små församlingar av intresserade, dvs. av sådana som var prenumeranter på Zion’s Watch Tower. Mer än trettio församlingar hade bildats i Pennsylvanien, New Jersey, New York, Massachusetts, Delaware, Ohio och Michigan. År 1880 besökte Russell dessa olika församlingar och ägnade minst sex timmar åt studium tillsammans med varje grupp.f En särskild sångbok för församlingarna hade givits ut, vilken kallades ”Songs of the Bride”.g Vid denna tidpunkt hade man kommit att från Skriften få insikt om att Herrens ”aftonmåltid” skulle firas såsom en åminnelse, endast en gång om året, på den 14 Abib (Nisan), den dag då den judiska påsken infaller.h Detta var något helt annat än kyrkornas oskriftenliga sedvänja att fira ”Herrens nattvard” eller ”mässan” flera gånger om året. År 1879 och under flera år därefter reste alla intresserade meningsfränder till Pittsburgh, för att tillsammans med den första och största av de nu bildade församlingarna fira vad man kallade den ”årliga aftonmåltiden”. Samtidigt hölls ett litet konvent för bibelstudium och kristen gemenskap, som år från år styrkte detta lilla sällskap, som alltfort tillväxte.i

Dessa tidiga församlingar kallades (i Amerika) med det namn som används i de grekiska skrifterna, ”ecclesias”, och ibland kallades de (bibelstudie-) ”klasser”. De var organiserade enligt det kongregationalistiska och presbyterianska sättet för kyrkostyrelse. Alla medlemmarna röstade på demokratiskt vis i olika angelägenheter som gällde verksamheten och valde också en styrelse om sju eller flera ”äldste” (presbyterer), som övade allmän tillsyn över församlingens intressen och ledde dess verksamhet. (Det första århundradets teokratiska församlingsordning och -styrelse återställdes inte bland Jehovas vittnen förrän år 1938.) Dessa ”ecclesias” var ganska lösligt förenade, rätt och slätt därigenom att de följde samma ordning och verksamhetsmetoder som församlingen i Pittsburgh, där Russell och andra medarbetare i Zion’s Watch Tower var valda äldste. Församlingen i Pittsburgh (”Allegheny”) var samlad på söndagarna från klockan 14:30 till klockan 16 för att höra bibliska föredrag; på onsdagskvällarna från 19:30 till 21:00 hade man bönemöten, då deltagarna även avlade personliga vittnesbörd, och på fredagskvällarna samlades studiegrupper, s. k. Dawn Circles, för att studera bibeln.j

Under 1880 var Russell och hans medarbetare vidare flitigt sysselsatta med att skriva flera traktater, som var och en fick sitt nummer. Efter 1891 kallades denna traktatserie, som till en början benämndes Bible Students Tracts, även Old Theology Quarterly. Dessa traktater lämnades åt Watch Tower-läsare utan kostnad för att gratis utdelas åt allmänheten i syfte att avslöja kyrkolärornas villfarelser.k Man insåg ganska snart behovet av ett särskilt sällskap, genom vilket det växande arbetet med att ge ut skrifter kunde ledas. Därför kom tidigt år 1881 ZION’S WATCH TOWER TRACT SOCIETY till såsom ett icke inregistrerat administrerande organ med Russell som ledare. Russell och andra lämnade frikostigt ett bidrag om 35.000 dollar för att denna verksamhet med traktatutgivning och -spridning skulle komma i gång.l Man flyttade därpå från 101 Fifth Avenue i Pittsburgh, där huvudexpeditionen varit belägen sedan 1879, till nya och större lokaler i det hus, 40 Federal Street, varifrån Russell tidigare lett sin omfattande affärsverksamhet. Tack vare denna nya anordning började en väldig flod av milliontals traktater i bibliska ämnen välla fram, och man tryckte även extra upplagor av Zion’s Watch Tower, vilka delades ut som ströskrifter. År 1881 hade Russell fullbordat manuskriptet till skrifterna Tabernacle Teachings (Lärdomar från tabernaklet) och Food for Thinking Christians (Föda för tänkande kristna). Den senare skriften omfattade 162 sidor och trycktes och utgavs som ett särskilt nummer av Zion’s Watch Tower för september 1881.a

Russell, som ännu inte nått trettio års ålder, och hans entusiastiska meningsfränder var angelägna att få sitt budskap förkunnat vitt och brett så snabbt som möjligt. Detta framgår tydligt av följande tillkännagivande i Zion’s Watch Tower år 1881, särskilt när man erinrar sig att rörelsen då endast räknade cirka 100 verksamma medarbetare:

”Efterlyses: 1.000 predikare. Ett vidsträckt fält står öppet, där varje invigd man och kvinna, som Herren har betrott med kunskapen om sin sanning, kan få bruk för sin tid och sina förmågor. ... Åt dem som har möjlighet att ordna sina förhållanden så, att de kan bruka hälften eller mer än hälften av sin tid uteslutande i Herrens verk, har vi ett förslag att göra. ... Nämligen: att ni beger er till större eller mindre städer — alltefter er förmåga — såsom kolportörer eller evangelister och på varje plats söker finna de uppriktiga kristna. ... Eftersom endast ett fåtal skulle kunna ha råd att resa, betala för mat och logi samt hålla sig med kläder utan att ha några inkomster, har vi för avsikt att lämna TRAKTATER och DAY DAWNS [inbundna böcker] fritt åt alla dem som deltar i detta arbete och låta dem teckna prenumerationer på ZION’S WATCH TOWER, och använda de pengar som de på så sätt får in ... till att bestrida nödvändiga utgifter.”b

Slutligen år 1888 hade femtio frivilligt anmält sig till denna heltidstjänst, ett litet steg mot de ”1.000”, som man så ivrigt längtade efter. De anmodades att varje vecka sända in rapport över sin verksamhet på fältet till expeditionen i Pittsburgh.c Detta utgjorde sålunda början till pionjär- (kolportör-) tjänsten, en heltidstjänst, som under årens lopp många tusenden har inträtt i, såsom medlemmar av en tapper skara välsignade predikare av Riket. Ja, år 1954 befann sig, spridda över hela jorden, 17.265 sådana ”lärare” i heltidstjänsten.

En ansträngning gjordes också för att söka få alla som regelbundet läste Zion’s Watch Tower och särskilt alla som besökte församlingarnas möten att börja ta del i vittnandet ute på fältet genom att sprida traktater till sina vänner och grannar. Lägg märke till följande instruktioner för predikandet på fältet i detta tidiga skede år 1881:

”Till dem som önskar draga ut för att använda litet eller mycken tid, vill vi säga: Det är synnerligen betydelsefullt, att inte bara undervisa om de rätta tingen, utan att också framställa sanningen på det rätta sättet och i den rätta ordningsföljden. ... Framställ först återställelsen och skönheten i Guds plan, som nu håller på att framträda allt tydligare; visa så, att allt detta bidar på och är beroende av Konungen och riket, som skall komma. Därpå, när den som lyssnar till er eller som läser budskapet har kommit att älska Konungen och längta efter hans rike, är det alldeles tids nog att tala om sättet för hans ankomst — att Jesus inte kommer såsom människa utan såsom en andevarelse, osynlig. ... Och tala så till sist om ’tiden’, att vi nu befinner oss ’i Människosonens dagar’.”d

På detta sätt blev så småningom hundratals kristna vittnen fostrade och övade till att ha del i tjänsten på fältet. Här ser vi också en första början till ett förkunnarverk, som var bestämt att likt en mäktig flod tillta i omfattning och kraft intill våra dagar, ett verk som omfattar hela jorden och nu utförs av en skara om över en halv million vittnen för Jehova, vilka regelbundet går från hus till hus och sprider biblar, traktater och andra hjälpmedel vid bibelstudium.

Men även våra dagars snabba meddelelsemedel på bred front tycks finna sin förebild i det verk som Sällskapet Vakttornets unga medarbetare fick vara med om och som påbörjades år 1881, ett verk varigenom de nyligen funna bibliska sanningarna spreds ut i tätt befolkade städer och samhällen. Denna första, ringa början inbegrep att man använde ovanliga metoder. Vi ger här två exempel:

”Redaktören för staden New Yorks ledande tidning var villig att sända ett exemplar av traktaten [Food for Thinking Christians] till varenda en av tidningens prenumeranter, och flera andra tidningar i Chicago, Boston, Philadelphia och New York understödde vårt arbete på liknande sätt, och vi är dem synnerligen tacksamma för detta. [Vi underlåter att nämna tidningarnas namn endast för att bespara dem olägenheten av att få en liknande hemställan från andra. De säger att de aldrig tidigare förunnat någon ett sådant privilegium.]”e

Och ytterligare heter det om detta vittomfattande arbete, att

”från en nog så liten början arbetet med traktatutdelning har vuxit, så att antalet nu är uppe i den svindlande siffran 1.200.000 exemplar, ... och hundratals män, kvinnor och pojkar har haft del häri, dels med att framställa skrifterna, dels med att dela ut dem. Inemot 500 pojkar anställdes i London för denna utdelning och cirka 300 i New York — ett varierande antal i andra städer alltefter dessas storlek. Utdelningen skedde på söndagarna vid kyrkdörrarna i de större städerna.”f

Det var också år 1881 som två bröder sändes till Storbritannien för att öka verkets utbredning till Europa, och de rapporterade att 100.000 skrifter utdelats i London och 65.000 i städerna Glasgow, Edinburgh, Dundee och Aberdeen i Skottland.g

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]