Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 20 — Teokratisk krigföring av kristna som bevarade sin neutralitet under världskriget

ÅR 1940 antog Förenta staterna en värnpliktslag, som förordnade att alla unga män över 18 år skulle göra militärtjänst. I klass IV-D skulle de som var vederbörligen förordnade Ordets förkunnare placeras och undantagas från militärtjänst. General Lewis B. Hershey, som var chef för Förenta staternas värnpliktsbyrå, publicerade i juni 1941 ett yttrande av innehåll att medlemmar av Betelfamiljen i Brooklyn i New York och pionjärer kunde medges frikallelse. De måste emellertid, i likhet med alla andra, styrka sitt krav på frikallelse inför de lokala inskrivningsnämnderna.a Därpå publicerade general Hershey den 2 november 1942 ännu ett yttrande, vari han uttryckte den uppfattningen, att Jehovas vittnen skulle kunna placeras i klass IV-D såsom regelrätt eller vederbörligen förordnade religiösa förkunnare och undantagas från utbildning och tjänstgöring inom krigsmakten. I detta yttrande påvisar han klart och tydligt att Jehovas vittnen utgör en religiös grupp.

”Watchtower Bible and Tract Society, Inc., är inregistrerat enligt staten New Yorks lagar för filantropiska, religiösa och vetenskapliga syften. Den icke inregistrerade grupp människor som är kända som Jehovas vittnen omfattar gemensamt vissa religiösa läro- och trossatser och erkänner Watchtower Bible and Tract Society, Inc.,. som sin styrande organisation på jorden. På grund av sin anslutning till denna religiösa organisation kan den icke inregistrerade gruppen Jehovas vittnen anses utgöra en erkänd religiös sekt.”b

Detta yttrande från en administrativ myndighet hjälpte många att klargöra sin individuella ställning under lagens klassificerande begrepp ”religiös förkunnare”.

I själva verket tjänar Jehovas vittnen redan såsom åt Gud överlämnade Kristi Jesu stridsmän. Därför kan de inte på nytt överlämna sig och så träda i tjänst i ”kejsarens” härar. (2 Tim. 2:3) De flesta männen bland vittnena lyckades inför de lokala inskrivningsnämnderna styrka sin ställning som Ordets förkunnare. På grund av att vissa lokala nämnder behärskades av fördomar, blev emellertid somliga som gjorde anspråk på en sådan ställning inte erkända såsom Ordets förkunnare och placerade i den klass som medgav frikallelse. Detta ledde till att många ställdes inför domstol och slutligen dömdes till fängelsestraff, varierande mellan ett och fem år. Således har många sidor av värnpliktsfrågan kommit upp inför Förenta staternas högsta domstol i samband med mål mot Jehovas vittnen. En del av dessa mål har vittnena vunnit, andra har de förlorat. Två tredjedelar av alla de tusentals åtal, som väcktes mot dem som gjorde anspråk på att under värnpliktslagen bli klassificerade som samvetsömma, gällde Jehovas vittnen.

”Detta förvånansvärt höga antal fångar består till nära nog två tredjedelar av Jehovas vittnen, vilka så gott som enhälligt krävde erkännande som evangelii förkunnare och förvägrades sådant erkännande av sina inskrivningsnämnder”c

För de många fångars räkning, som utgjordes av vittnen, upprättades särskilda läger underställda olika federala fängelser. Närmare 3.500 unga förkunnare inspärrades således under kriget.d Dessa unga män förnötte emellertid inte sin tid i overksamhet, utan de använde i stället fritiden till flitigt studium av bibeln och andra ämnen, för att göra sig bättre rustade för sin förkunnargärning, när de en gång blev fria igen. Man lät dessa fångar få ha bibelstudium tillsammans varje vecka, och med regelbundna mellanrum fick de ta emot besök av en särskild Ordets förkunnare, som sändes ut från Sällskapets högkvarter för att betjäna dem andligen. Dessa unga mäns ostrafflighet blev ett kraftigt vittnesbörd för nationen. Det krävde mera mod att stå fast vid neutralitetsprinciperna än att följa med strömmen.

Alla dessa åtgärder inför rätta har blivit till ett storslaget vittnesbörd, som kan läsas av alla människor. Lägg märke till hur framlidne ledamoten av Förenta staternas högsta domstol Murphy uttryckte sig härom:

”Från äldsta tider till den dag som är har människans intelligens inte känt några gränser när det gällt att smida förtryckets vapen mot dem som vågat uttrycka eller utöva religiösa uppfattningar som inte räknas för renläriga. Och Jehovas vittnen är levande bevis för att till och med i denna nation — som dock föddes i kraft av frihetsidealen — rätten att utöva religion på ett okonventionellt sätt fortfarande är långt ifrån säkerställd. Deras tro är en stridande och impopulär sådan, som utövas med fanatisk nitälskan. De har lidit brutal misshandel; deras egendom har blivit förstörd; de har plågats på alla sätt genom att föga använda lagar och förordningar återupplivats och tillämpats. Se Mulder och Comisky: ’Jehovas vittnen utgestaltar grundlag’, 2 Bill of Rights Review nr 4, sid. 262. På dem och andra nutida religiösa minoriteter faller bördan att pröva vår hängivenhet för den religiösa frihetens konstitutionella garantier och ideal.”e

Med stora uppoffringar av tid och pengar och under personligt lidande höll sålunda vittnena i Förenta staterna under krigsåren troget fast vid sin neutralitetskurs och kämpade vidare i överensstämmelse med den. De kämpade för att söka hålla öppen den dörr som heter frihet att tillbedja Gud, så att de skulle kunna utvidga sin predikoverksamhet. När kriget närmade sig sitt slut, stillade sig motståndets vågsvall, och vittnena nådde lugnare vatten, vilket medgav att de ohindrat kunde fortsätta sin gudagivna tjänst. I förbigående kan nämnas, att Förenta staternas högsta domstol fram till 1955 har avgjort femtio mål som gällt Jehovas vittnen, nämligen 23 gynnsamma utslag i 37 mål och 10 ogynnsamma utslag i 13 mål.

Efter andra världskrigets slut år 1945 grävde sig Jehovas vittnen, bildligt talat, fram ur ruinerna som kriget efterlämnat. Tusental började återvända från koncentrationsläger och fängelser. Dessa första frihetens timmar var ljuvliga. Omedelbart på vägen hem började vittnena predika.f Många är skildringarna av det rörande mottagande som vittnena fick under sitt predikande från hus till hus. Det tycktes folk som om de var människor som hade uppstått från de döda. Ansträngningar gjordes för att sammanföra vittnena i församlingar i och för organiserad verksamhet i tjänsten på fältet. Avdelningsexpeditioner öppnades i land efter land, allteftersom nazisthärarna drog sig tillbaka till slutligt nederlag. Det var stort behov av tjänare med tillräckligt god hälsa, vilka kunde bli kretstjänare och hjälpa till med organiseringsarbetet. Utblottade på allt som de var, samlade de tillhopa vad material de kunde komma över för att sätta i gång arbetet att sprida budskapet i tryck igen och kunna tillhandahålla tryckta skrifter och andra hjälpredor vid bibelstudium. Mat och kläder fick komma i andra hand. Vad man i första hand satte in sina krafter på var att återupprätta tjänsten att dela ut andlig, biblisk föda, först åt vittnena själva och därefter åt de stora skarorna av andligen undernärda människor av en god vilja.

I de mera lyckligt lottade länderna organiserade vittnena omedelbart en världsomfattande hjälpverksamhet. Detta arbete påbörjades i januari 1946. De tusentals bröderna i Förenta staterna, Kanada, Schweiz och Sverige delade frivilligt med sig kläder och pengar att köpa livsmedel för åt sina mindre lyckligt lottade bröder. Hjälpsändningarna pågick under två och ett halvt år för att åter försätta vittnena i följande krigshärjade länder i arbetsdugligt skick: Belgien, Bulgarien, Danmark, England, Filippinerna, Finland, Frankrike, Grekland, Holland, Italien, Kina, Norge, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien, Tyskland, Ungern och Österrike. Sändningarna av kläder uppgick till 528.124 kg och av livsmedel till 359.438 kg. Dessutom sändes 124.110 par skodon. Det totala värdet av allt detta uppgick till 1.322.406,90 dollar.g Denna summa inbegriper inte värdet av de många timmar som användes till att samla ihop och dela ut dessa gåvor. Helt visst ådagalade bröderna i allt detta stor kärlek, när det gällde att dela med sig av sin välsignade lott, och alla var de givare såväl som mottagare. Från det ena hållet sändes materiell hjälp, och i gengäld kom från det andra hållet berättelser om ostrafflighet, som blev nyheter man talade om över hela världen, och vittnena blev så i alla delar av jorden kända såsom förkämpar för kristna principer. Härigenom blev vittnandet till Jehovas lov och pris så mycket lättare att utföra jorden utöver. (2 Kor. 8:13—15) Allt detta bär vältaligt vittnesbörd om att Jehovas folk utgör en stor familj, som är spridd utöver jorden men håller fast tillsammans under kärleksfull ledning av det teokratiskt fungerande ”nya världens samhälle”, som vakar över den likt en mor.

Hur gick det med deras verksamhet att sprida budskapet i tryckt form under de svåra krigsåren? Även om siffrorna för placerad litteratur i många länder visade en kraftig nedgång och tusentals förkunnare sattes i fängelse, så är det samlade resultatet av placerad litteratur över hela världen betydande. Men en sak som storligen kan förvåna är att högsta antalet verksamma förkunnare nästan fördubblades, vilket bevisar att svåra krigsförhållanden kommer människor med ärliga hjärtan att snabbare träda fram och sluta sig till de predikande vittnenas led. Studera följande tabell över verksamheten i hela världen!

1874—1892 1.535.600 400

1893—1918 9.737.224 21.274

1919—1930 93.500.000 23.988

1931—1939 215.984.991 73.469

1940—1945 158.315.308 141.606i

Spridandet av bibelns sanning fortsätter framåt på ett storslaget sätt, under såväl krigstid som fredstid. Vi lever nu i ändens tid, då de goda nyheterna om det upprättade riket blir predikade i varje del av jorden. Människor och demoner kan inte sätta stopp för det under någon längre tid. Om de dristar sig att strida mot Gud och hans heliga andes oemotståndliga makt, då utsätter de sig slutligen själva för tillintetgörelse. Ett talande exempel har vi i den avskyvärde, ynklige kämpen mot Gud och hans vittnen — den där som kallades Hitler.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]