Ett uttryck för Hans triumf
1, 2. Hur skiljer sig de som predikar ”dessa goda nyheter om riket” från dem som utbjuder Guds ord som en handelsvara?
FRÅGAR någon med Paulus ord: ”Vem har tillräckliga förutsättningar härför”? På detta kan vi svara: ”Vi hava det!” Vi svarar inte så av skrytsamhet, utan på grund av en tacksam insikt om Jehovas ynnest mot oss. Vi kan inte förneka vad resultatet blir för oss, när han sätter oss att arbeta i sin tjänst och övar oss genom sin teokratiska organisation under Kristus. Det är sant att vi erbjuder människorna litteratur, bibeln själv och böcker, broschyrer och tidskrifter och traktater, som förklarar bibeln under Jehovas andes upplysning och ledning; och vi tar också verkligen emot bidrag från glada givare till understöd för den bibliska undervisningsverksamheten. Men detta innebär inte att vi utbjuder Guds ord som en handelsvara. Många religiösa personer och affärsmänniskor utbjuder hans ord som en handelsvara, men de hör inte till den nya världens samhälle, ty de söker skaffa sig självisk, personlig vinning genom sitt sätt att handskas med Guds ord. När någon erbjuder Guds ord åt människorna av ett sådant motiv, är det inte i uppriktighet som han sprider detta heliga ord. Men då vi inte har några affärssyften för ögonen, är vi uppriktiga i vårt förfaringssätt beträffande Guds ord. Vårt hjärtas önskan inför Jehova Gud är endast att göra lukten eller doften av kunskapen om honom förnimbar genom oss överallt där vi går fram, för att den må förljuva livet för alla de människor, vilkas liv har förbittrats av Satans förtryck och falska religioner och som önskar bli Jehovas herdes och konungs, Jesu Kristi, får och stanna kvar i hans fålla.
2 Denna kunskap skulle inte kunna spridas ut till dem, om inte Gud sände ut dem som han har utrustat med den rätta kunskapen om honom. Emedan han har givit oss denna kunskap, som andas ljuvlighet och väldoft, och sålunda pålagt oss en förpliktelse att inte behålla denna kunskap för oss själva, har han sänt oss. Vi har alltså denna väsentliga, av Gud givna förutsättning att vara hans utsända. Vi vet att han ger akt på oss på den väg som han sänder oss att gå; vi är under hans ögon, och vi vill behaga honom och vinna hans godkännande genom det sätt varpå vi handlar och genom det bruk vi gör av denna kunskapens gåva från honom. Det är vårt hjärtas innerliga önskan att inte vara krämare och geschäftsmakare. Att göra geschäft — nåväl, också en djävulens tjänare kan göra geschäft, och den som utbjuder Guds ord som en handelsvara är en djävulens tjänare, men att göra geschäft med någonting över huvud taget är så långt under den värdighet och höga ära som det innebär att vara med i Guds, den Högstes, triumftåg och uppriktigt åtnjuta glädjen och förmånen att osjälviskt dela med sig av hans ord åt andra och göra vällukten av kunskapen om honom förnimbar för dem. Om vi är i sällskap med Kristus, måste vi handskas med Guds ord på det sättet, och vi vill verkligen förbli i hans sällskap. Vi vill inte vara i sällskap med religiösa geschäftsmakare.
3. Varför predikar vi, liksom Paulus?
3 Vi har alltså i sanning förutsättningar för att ta del i de härliga triumfer som budskapet om Riket firar i denna tid, då Jehova tågar fram mot sin största triumf, som han vinner genom Kristus. Därför bär vi, likt Paulus, ”såsom sända av Gud, under Guds ögon, i sällskap med Kristus” fram budskapet om Riket överallt. — 2 Kor. 2:17, NW.
4. Vilken ytterligare hjälp till ett effektivt predikande har Jehova nu berett?
4 Till belöning för att vi hitintills har gjort vällukten av kunskapen om Jehova Gud förnimbar överallt och till hjälp för oss i att ytterligare andas ut denna ”lukt som utgår från liv till liv” har han i denna tid givit oss andra delen av Nya Världens översättning av de hebreiska skrifterna. Således har det löfte som gavs på Yankee Stadium vid det internationella konventet år 1950, när publicerandet av Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna bekantgjordes, kommit ett steg närmare sin fullständiga uppfyllelse.
5, 6. Genom vilken uppdelning har Sällskapet tjänat oss bättre år 1955, vad beträffar Del II av de översatta hebreiska skrifterna, än det hade angivit på sidan 27 i Del I (som publicerades 1953)?
5 Då Jehovas vittnens serie av internationella konvent skulle hållas redan så snart som 1955, var det ogörligt att i denna Del II av de översatta hebreiska skrifterna få med, såsom förut var tänkt, också de poetiska böckerna Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren och Höga Visan. Dessa bibelböcker kommer i stället att utgöra innehållet i nästa del och alltså bli en del för sig. Men då Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet varmt önskade offentliggöra en ytterligare del av Nya Världens översättning av den Heliga skrift, lade det tacksamt beslag på vad Nya Världens bibelöversättningskommitté hade färdigt, och kommittén var villig att publicera det. Följden blev att denna översättning av de hebreiska bibelböckerna från och med Första Samuelsboken till och med Ester publiceras tidigare än ämnat var, såsom Del II i serien. I stället för att vara besvikna över att Del II inte innehåller alla de fjorton bibelböcker, som man ursprungligen beräknat att få med i den, kan vi vara glada över att kommittén genom Sällskapet Vakttornet inte har låtit oss vänta längre på att få översättningen av de nio böckerna från Första Samuelsboken till Ester.
6 Att denna ytterligare del av Nya Världens översättning av bibeln publiceras är ännu en triumf för Jehovas budskap om Riket. Till nu har religiösa fiender, sådana som utbjuder Guds ord som en handelsvara, anklagat översättningskommittén för alla slags låga motiv och föraktliga metoder och bristande lärdom, men Nya Världens bibelöversättningskommitté har kommit ihåg sitt löfte. Den har förlitat sig på bibelns store upphovsman och har gått framåt utan att låta sig förfäras av all ogynnsam kritik, allt förlöjligande och allt fördömande från denna världens sida och har åstadkommit den del som nu föreligger. Den ämnar inte nöja sig med denna del, utan tänker gå vidare, allteftersom tid och tillfälle medger, i enlighet med det gudomliga tidsschemat för perioden från nu och till Harmageddon, till dess den sista delen har blivit utgiven.
7, 8. Varför förtjänar den historieperiod, som Del II omfattar, att uppmärksamt studeras av oss nu, och vad hjälper vi till med att göra starkare förnimbart genom publiceringen och spridningen av Del II?
7 Till sitt innehåll omfattar denna nya del tiden för det teokratiska konungadömet i Israel med all dess förebildliga innebörd fram till återställandet av Jehovas tempel och återuppbyggandet av Jerusalems murar, sedan Babylon blivit omstörtat, alltsammans händelser och förhållanden av förebildlig betydelse, en förebildlig historia som i mycket får sin uppfyllelse på oss som lever i denna tid sedan 1914. Följaktligen förtjänar denna period av Jehovas handlande med sitt förebildliga folk att vi nu ägnar den ett uppmärksamt studium, och detta med hjälp av den trognaste översättningen. Sällskapet Vakttornet har förtroende för denna nya del av Nya Världens översättning och kommer att i stor utsträckning citera från den i sina framtida publikationer. Vi tackar Honom, som har givit upphov åt bibeln och inspirerat den, för denna Del II av de översatta hebreiska skrifterna. Vi känner det som en heder att få tillkännage dess publicering.
8 När Sällskapet publicerar den, känner det sig i någon mån likt prästen Esra, vilken — som denna Del II kallar honom — var en ”avskrivare av himlarnas Guds lag”. (Esr. 7: 12, 21, NW) Genom att vi ger ut denna Del II och genom att ni tar del i att sprida den till engelska läsare, hjälper vi allesammans till med att göra vällukten av Guds kunskap ännu starkare förnimbar på varje plats. Liksom premiärminister Mordokai, understödd av Ester, drottningen i det persiska rike som triumferade över det forntida Babylon, arbetar den smorda kvarlevan av Jehovas konungsliga prästerskap vidare för att bevisa sig vara sådana som det heter om Mordokai i de sista orden i Del II av Nya Världens översättning, att han var ”till glädje för mängden av sina bröder, i det han verkade för sitt folks bästa och talade frid till alla deras avkomlingar”. — Est. 10:3, NW.
(The Watchtower, 15 oktober 1955)