Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 25 — Utvidgning i Europa och Afrika (1945—1955)

EUROPA, som har en befolkning av omkring 400 millioner människor, är den västliga civilisationens hem. Politiskt sett tycks Europa vara centrum för kampen om världsherraväldet, och det har varit detta sedan grekerna under Alexander den store upprättade ett europeiskt välde, som överflyglade asiatiska och afrikanska världsmakter för nästan 2.300 år sedan. Vad den andliga odlingen beträffar, finner vi Europa vara medelpunkten för den gamla världens av hedendom påverkade lärdom, musik, konst, teater, sport och idrott och filosofi, och millioner har sinnet fyllt av detta. Den fulla räckvidden av det europeiska tänkandet omfattar följande huvudriktningar: Först den mest högerorienterade, konservativa sinnesinriktning, som har sin rot i forna tiders bördsstolthet, klassprivilegier och traditioner som katolska kyrkan vidmakthållit. Människor med sådan sinnesinriktning hatar förändringar, hatar själva tanken på att någon eller något skulle inkräkta på den ställning de intar, de anser sig inte ha några jämlikar och menar sig stå högt över och vara fjärran från varje ny idé och tankeriktning. Från de mycket högerorienterade till de ”liberala”, vänsterorienterade är ett ganska långt steg, och man finner många olika tanke- och sinnesinriktningar däremellan. Det vänsterorienterade sinnet är till största delen en produkt av reformationen, som i sitt ivrande för demokrati och i sin framstegsvänlighet önskar endast gradvisa förändringar. Människor med ett sådant sinne anser att alla är skapade att vara varandras jämlikar och att var och en genom sina egna ansträngningar i ekonomiskt och socialt avseende kan vinna trygghet och frälsning. Till sist har vi bland européerna de ytterligt vänsterorienterade med radikal, ateistisk inställning, som ivrar för en omstörtning av den bestående ordningen, för införandet av massvälde och för en lika fördelning av tillgångarna. Materialismen leder till att människan bara blir en kugge i det väldiga statsmaskineriet.

Vilka utsikter att göra sig gällande skulle det sanna kristna tänkesättet ha i kampen mot dessa européernas djupt rotade, till synes obetvingliga sinnesinställningar?

Sedan 1880-talet har Sällskapet Vakttornets publikationer blivit spridda i Europa.a Med tiden kom England, Centraleuropa (företrätt av Schweiz) och Nordeuropa (företrätt av Danmark och Sverige) att utgöra medelpunkterna för Jehovas vittnens verksamhet i Europa. Från dessa tre ”bålverk” blev hela kontinenten betjänad, och det visade sig så småningom att Tyskland var det mest fruktbärande fältet i fråga om tillväxt. Dessa bålverk förblev intakta genom såväl första som andra världskriget, och från dessa stödjepunkter kunde verket i alla andra delar av Europa snabbt återupplivas. År 1942 fanns det verksamma vittnen i tretton länder. De utgjorde 22.796 förkunnare av Guds ord på den europeiska kontinenten, och då är inte de tyska medarbetarna, som Hitler hade lyst i bann och fängslat, medräknade. När andra världskriget var slut, kom verksamheten snabbt åter i gång i de länder där den varit förbjuden och fick en fin stöt framåt, när Sällskapets president, N. H. Knorr, och hans sekreterare, M. G. Henschel, besökte dem under den resa som de vintern 1945—1946 företog genom många länder för att få en överblick av läget.b År 1947 rapporterade de återupplivade vittnena i nitton länder i Europa 74.196 förkunnare i tjänst på fältet. År 1946 skickade Sällskapet de första vid Gilead utbildade missionärerna till Europa och gav samma år ut stora summor, hundra tusen dollar, i samband med att nya avdelningsexpeditioner inrättades och tryckeriutrustning anskaffades.c Återhämtningen har skett snabbt. Resultaten i fråga om att samla in de andra fåren har varit häpnadsväckande. År 1955 fanns det i Europa 227.374 predikande vittnen. Av dessa var 278 missionärer från Gilead som ägnar all sin tid åt verket.

Denna förunderliga utvidgning i efterkrigsperioden har inte skett utan motstånd som dirigerats från kommunistiskt håll. Då Ryssland efter 1948 undan för undan sänkte sin järnridå tvärs över Europa, blev tusentals vittnen utsatta för förföljelse, som var lika svår som under nazistockupationen — om inte svårare. Efter endast tre eller fyra års frihet från koncentrationsläger, tvingades nu tusenden åter in i sådana djävulska inrättningar, eller också skickade man dem till slavarbete i ryska gruvor eller — det värsta som kunde hända — förvisade dem till Sibirien. Enbart i Östtyskland har 1.016 män och kvinnor bland vittnena dömts till sammanlagt 6.865 års fängelse, och fjorton har avrättats.d

Låt oss närmare undersöka de polska vittnenas tragiska historia. År 1939, innan andra världskriget bröt ut, fanns det i Polen 1.039 förkunnare, som tappert motstod bitter förföljelse från den fanatiska romersk-katolska kyrkan, som hade tvingat vittnena till en katakombliknande tillvaro under många år.e Frigivningen ur nazisttyranniet år 1945 var något ljuvligt, men friheten blev kortvarig. De polska vittnena började snabbt åter organisera teokratisk tillbedjan i landet. År 1946 nådde de ett nytt rekord i antalet förkunnare, nämligen 6.014. Därpå, år 1947, kom missionärer från Gilead för att hjälpa dem ytterligare med att organisera för utvidgningen. År 1948 fanns det 10.385 verksamma predikare, och år 1950 nådde man det häpnadsväckande antalet 18.116.f Ingenting tycktes kunna hejda dessa tappra polska kämpar för den sanna tillbedjan i deras insamlande av Jehovas ”får”. År 1950 blev Polen försatt bakom järnridån. Vittnena lystes i bann det året, avdelningsexpeditionen stängdes, de bröder som hade ledningen arresterades och har sedan inte hörts av, och Gileadmissionärerna utvisades ur landet. Återigen måste de polska vittnena gå under jorden, återgå till sin ”katakomb”-verksamhet, för att kunna hålla den kristna tillbedjans fackla klart lysande för de många andra får som ännu önskade fly till den plats av trygghet som Jehova har berett.

Också i Tjeckoslovakien visade sig vittnena vara sanna kämpar för den kristna friheten. Innan Hitler år 1938 gjorde slut på friheten i denna framåtsträvande demokrati i Centraleuropa, fanns det 1.166 verksamma förkunnare i landet. Under Hitlertiden kunde Jehovas vittnen i Tjeckoslovakien genom underjordisk verksamhet upprätthålla en viss, om än begränsad förbindelse sig emellan. Efter Hitlers fall år 1945 återupplivades verket snabbt, och år 1946 var antalet verksamma vittnen 1.209. När Tjeckoslovakien försvann bakom järnridån år 1948, lystes vittnena i bann, avdelningsexpeditionen stängdes, och många arresterades.g Satte detta stopp för utvidgningen av arbetet att samla in fåren? Nej. År 1950 fanns det 2.882 verksamma predikare av Jehovas rike, och år 1951 växte antalet till 3.705.h Liknande erfarenheter har vittnena haft i andra kommunistbehärskade länder, i Jugoslavieni, Bulgarien, Ungernj och Rumänienk. Ja, i själva Ryssland fanns det år 1948 mer än åtta tusen förkunnare av Jehovas rike, som på många finurliga sätt höll tjänsten med att predika bibelns budskap i gång.l Det har vidare meddelats att flera tusen blivit förvisade till Sibirien, och man har inte förrän helt nyligen hört något ifrån dem som förts dit. Att det under 1954 fanns 64.123 alltfort verksamma vittnen för Jehova i alla dessa länder bakom järnridån är i sanning storslaget.a

1942 13 22.796 5.344.006

1947 19 74.196 12.819.994

1952 24 158.867 19.147.879

1955 24 227.374 23.720.651

Nästan 24 millioner timmar om året använda till kristen predikoverksamhet är sannerligen ett mäktigt vapen att sätta in mot européernas sinnen. Tack vare Jehovas barmhärtighet fortsätter denna kampanj, så att européer med ärliga hjärtan må göra sig fria från det slaveri under ett felaktigt tänkesätt, som de befunnit sig i, och tillägna sig det tänkesätt som skänker ett nytt hopp om evigt liv i Guds nya värld. År 1955 fanns det ett predikande Jehovas vittne på 1.746 invånare i Europa. Under 1955 avgav Jehovas vittnen här — på båda sidorna om järnridån — det mest omfattande vittnesbördet hitintills. Fastän de alltjämt endast utgör ett mindretal, är de på tillväxt, och deras röster ljuder i alla delar av kontinenten.

Afrika

Afrika har brukat kallas den ”mörka” världsdelen på grund av den hedendom som varit förhärskande där. Men alltsedan 1945 har den sanna kristendomens frammarsch — i och genom Jehovas vittnen — inneburit att denna kontinent med sina 203 millioner invånare inte längre är en oupplyst del av världen. I norra delen av denna väldiga kontinent är den muhammedanska sinnesinriktningen den förhärskande. Det muhammedanska tänkandet präglas av fanatism, religiositet, ovilja att reflektera över saker och ting och höggradig sinnlighet. Kvinnorna betraktas som lågtstående varelser, och polygami förekommer i stor utsträckning. Moralen är mycket fördärvad, sjukdomar grasserar, livet är hårt, skolundervisningen bristfällig, och högre andliga värden är inte uppskattade. Vad ”européerna” på denna kontinent beträffar, så intar de en överlägsen hållning, deras sinnesinriktning liknar den som kännetecknar deras fränder i Europa, och de vidmakthåller skrankorna mellan sig och de färgade. Vad så afrikanen beträffar, är hans sinne djupt förankrat i seder och bruk och vidskepelse av hedniskt ursprung. Afrikanen är undergiven det patriarkaliska system som råder inom det samhälle som stammen utgör. Han har en avgjord motvilja och misstro mot de vita, som blivit landets herrar och exploaterar det. Afrikanen hyser av naturen inga varmare känslor, och han vet inte vad det vill säga att älska sin nästa eller ens sin hustru och sina barn. Man köper hustrur genom att byta till sig sådana för boskap, enligt den ordning som råder inom stammen, för att så frambringa barn och därigenom sörja för sin bys fortbestånd. Afrikanerna tror på de hädangångna ”förfädernas andar”, som de menar kan hjälpa dem eller straffa dem, beroende på de levandes förböner. Man har vidare visat sig benägen att ”köpslå” med dessa ”andar”, inte på grund av någon kärlek till dem, utan på grund av fruktan och den tillförsikten, att man skall vinna materiella fördelar i utbyte mot de föreskrivna djuroffren. Grymma medicinmän har varit de kärlekslösa redskap som hållit detta system vid makt.

Hur har Jehovas vittnen rett sig mot en sådan mångfald europeiska, muhammedanska och primitivt hedniska sinnesinriktningar? Under 1900-talets första år började Sällskapet Vakttornet få medarbetare i Sydafrika, och man inrättade en avdelningsexpedition där, och sedan, på 1920-talet, började undervisningsverksamheten tränga norrut in i det inre av Afrika, där befolkningen huvudsakligen består av negrer. Under 1920-talet kom också verksamheten i gång i Brittiska Västafrika, där inom kort en avdelningsexpedition inrättades, och man gjorde ansträngningar för att verksamheten skulle tränga vidare, in i landet. I början på 1930-talet kom verket i gång i Egypten och har sakta spridit sig över norra Afrika. Genom att på detta sätt ”angripa” Afrika från tre håll kunde man år 1942 räkna 10.070 vittnen, som var verksamma i elva länder. År 1947 sändes så de första Gileadmissionärerna till Afrika, tjugo stycken det året. I december 1947, januari 1948 och sedan återigen år 1952 besökte Sällskapets president nästan alla avdelningsexpeditionerna i Afrika, talade med de afrikanska vittnena och satte sig in i deras problem i fråga om predikandet.c Antalet verksamma vittnen fortsatte att växa, och år 1955 fanns det 98.146 förkunnare, av vilka 108 var missionärer från Vakttornet, fördelade på trettiofyra länder. Detta innebär en ökning med 875 procent på tretton år!

För att denna tillväxt skulle komma till stånd, har de förkunnare bland vittnena, som är av europeisk härkomst, och Gileadmissionärerna måst utföra ett ofantligt undervisningsarbete och tålmodigt öva andra. Skolor måste upprättas, vid vilka många afrikaner har fått lära sig läsa och skriva. Praktiskt taget varje detalj i församlingsorganisationen måste förenklas, och regler, seder och bruk måste bibringas dessa afrikaner, som inte hade någon som helst tidigare insikt i bibliska ting. Den kristna måttstocken i fråga om sedligt liv måste bli normgivande, dvs. en man skall ha endast en hustru, och de bör legalisera sitt äktenskap, otukt måste läggas bort och ett rent liv föras av var och en som skall tillåtas att varaktigt sluta sig till Sällskapet. Afrikanens mest utmärkande drag är hans lust att ta efter andra. De vita och de välövade färgade förkunnarna umgås med de ivriga afrikaner, som börjat visa intresse och föregår dem med gott exempel i fråga om kristen kärlek och kärleksfull samlevnad. Afrikanen upptäckte snart att dessa deras föredömen inte är några skrymtare utan handlar i all uppriktighet och ärlighet. Afrikanerna vinner samma kristna värdighet och möjligheter till tjänst som de vita, när de når mogenhet. På detta sätt gör den kristna kärlek och den varma vänskap som afrikanerna får röna djupt intryck på dem och utvecklar hos dem ett rätt kristet tänkesätt och en bättre inställning till dem de umgås med, så att de kan inta en plats som är likvärdig den som deras bröder i den nya världens samhälle intar i andra delar av jorden. Eftersom dessa afrikaner inte har några bekymmer om det moderna livets ”bekvämligheter”, har de god tid att studera bibeln och inhämta kunskap om Guds nya värld. De är i färd med att stärka sitt hopp om att vinna evigt liv.

Den moraliska och intellektuella omdaning, som de afrikanska vittnena genomgått, har framkallat stor förundran till och med hos världsliga myndigheter och styresmän. Följande tabell visar den kristna tillväxten i Afrika, som tycks lova att många fler av Jehovas andra får på denna kontinent ännu kommer att samlas in i den ”ena hjorden”.

1942 11 10.070 2.200.163

1947 17 24.896 6.298.189

1952 32 72.228 15.460.243

1955 34 98.146 20.222.817

Det sätt att predika från hus till hus, som Jehovas predikande tjänare tillämpar, och det återbesöksarbete, som de utför i syfte att hålla bibelstudier med de nyintresserade, är här i Afrika likadant som i andra delar av jorden, i överensstämmelse med det exempel som Jesus och apostlarna gav för nitton hundra år sedan. I den del av jorden som förr kallats det ”mörka” Afrika användes sålunda under 1955 mer än tjugo millioner timmar i kristen predikoverksamhet, i det man undervisade ur bibeln, som är översatt till många olika infödingsspråk. Under 1955 fanns det 98.146 predikande Jehovas vittnen i Afrika, vilket innebär en förkunnare på 2.068 invånare i denna världsdel.

Fotnot

[Bild på sidan 220]

(För formaterad text, se publikation

AKTIVA VITTNEN

1954 29.460 UNDER JORDEN

1950 18.116 RÖD BANNLYSNING

1948 10.385

1947 MISSIONÄRER KOMMER

1946 6.014

1945 NAZISTVÄLDET UPPHÖR

1939 1.039 KATOLSK FÖRFÖLJELSE — UNDER JORDEN

(Fortsättning följer.)