Frågor från läsekretsen

● I vilken utsträckning är den som har hushåll pliktig att se till att det kött han eller hon köper är fritt från blod, genom att man låtit blodet rinna av djuret? Bör en gäst, som vet att det är sed i det land han vistas att inte låta blodet rinna av vissa djur, som t. ex. fåglar och harar o. dyl., förhålla sig tyst och äta, eller bör han tala om, att denna sed inte är förenlig med Skriften, och avhålla sig från att äta? — D. W., England.

I länder där det är vanligt att man låter blodet rinna av de djur som slaktats skulle det knappast vara nödvändigt att göra särskild förfrågan i denna sak, när man köper kött eller när man äter kött som tillagats i ett hem eller i ett restaurangkök. Om det däremot är sed i ett land att inte låta blodet rinna av vissa djur, då bör den som går för att handla vara uppmärksam på detta och kan knappast frånsäga sig ansvar, om han äter blodet, som finns i köttet. En mångfald ursäkter och ohållbara resonemang kan kanske föras fram till försvar för att man äter sådant som dödats genom kvävning eller på annat sätt inte fått blodet avrunnet, men inga sådana ursäkter kan godtas på grund av bibelns utförliga föreskrift: ”Ty den heliga anden och vi själva hava funnit det gott att icke lägga någon ytterligare börda på eder, med undantag av dessa nödvändiga ting: att ni avhålla eder från sådant som offrats åt avgudar och från blod och från sådant som dödats utan att blodet fått rinna av [från sådant som blivit kvävt, fotnot] och från otukt. Om ni sorgfälligt avhålla eder från dessa ting, skola ni hava framgång. Lev väl!” — Apg. 15:28, 29, NW.

Om du är gäst i ett hem, där kött ”från sådant som blivit kvävt” serveras, bör du inte äta det. Om värden eller värdinnan inte är ett vittne för Jehova, kanske du föredrar att inte ange orsaken till att du inte önskar äta, eller kanske du föredrar att göra det. Det får bero på omständigheterna, som du känner till. Om däremot den som bjuder på maten är ett av Jehovas vittnen, är det rätt och, riktigt att göra honom uppmärksam på det orätta i denna sed, och detta bör du göra till värdfolkets andliga gagn såväl som till en förklaring varför du inte äter av köttet.

Vad som har sagts här gäller inte kött som offrats åt avgudar. Beträffande sådant kött gäller andra föreskrifter. När sådant kött utgjorde en del av en offermåltid i ett hednatempel eller annorstädes och den som åt av det då hade gemenskap med demongudarna, som avgudabelätena föreställde, var det förbjuden föda för de kristna. Men ibland användes inte allt köttet av det offrade djuret på det sättet; det överlämnades till köttbodarna eller till försäljare på köttorget för att säljas till andra människor. I sådana fall kunde de kristna köpa och använda köttet eller äta sådant kött, som de blev bjudna på i andra människors hem. De behövde inte göra någon förfrågan. Endast om en annan kristen, som inte hade nått en sådan mognad och som kanske hade ett svagt samvete, menade att det skulle vara orätt att äta sådant kött, borde den som var en mogen kristen avhålla sig från att äta, för att inte bringa sin svagare broder på fall. Det var i själva verket inte orätt att äta sådant kött, som inte hörde med till en offermåltid. Förhållandet är emellertid ett helt annat, när det blir fråga om att äta kött från djur som dödats genom kvävning — man kan inte ens göra en jämförelse mellan dessa båda ting —, ty att äta kött från djur som inte fått blodet avrunnet är orätt när och var det än sker. — 1 Kor. 8:1—13; 10:25—33.