Varför tro på Gud?

Är det logiskt att tro på Gud? Vilka bevis finns för den tron? Varför bör man erkänna bibeln såsom Guds ord?

SOMLIGA människor säger att de endast tror på det som de kan se. Härtill genmäler vi: Men tro då på det! Ja, just det, tro på det som du kan se! Aposteln Paulus sade att det synliga skaparverket vittnar om Guds makt: ”Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk.” (Rom. 1:20) De flesta tror verkligen också att de ting de ser är bevis för att Gud finns till. En gallupundersökning visade att till och med i det förmodat ”materialistiska” Amerika var det 96 procent av de utfrågade som sade sig tro på Gud. De har betraktat ordningen och den majestätiska storheten i världen omkring dem, de har begrundat det förhållandet att människan finns till och har undersökt bibeln, och de har lagt märke till de övertygande bevisen för att Gud verkligen finns till.

En författare uttryckte sig så här: ”Om vi från början har ett fördomsfritt sinne och är redo att tro eller inte tro, alltefter de bevis vi får, är det mycket troligt att vi kommer att upptäcka att det är lättare att tro på Gud än att fastställa att växter, djur och människan själv, hennes kropp och sinne, har uppkommit av en blind, ändamålslös slump. Det är kanske lämpligt att tillägga att många människor inte vill tro på Gud. De inser att det skulle vara en näpst gentemot deras förflutna och att det i oangenäm grad skulle förändra deras framtid, om de gjorde det.”a

Vad menar du om universums ursprung? Var det en ren slump, bara en tillfällighet, att det blev till; berodde det på en lång rad av slumpartade händelser? Eller utgör det ett vittnesbörd om att det finns ett annat sinne, som är högre och intelligentare än människan och som fanns till långt före människan? Kom ihåg att universum inte är kaos, vilket det helt visst skulle ha varit, om det uppstått av en slump, utan att ordning och reda råder där. Antyder inte detta att det ligger medveten tanke bakom universum? Säger det dig inte att dess arkitekt var en intelligent skapare?

Är de ordningsfulla lagar som gäller för allting i universum, från det stjärnbeströdda himlavalvet, där avstånden mäts i ljusår, till de oansenliga atomerna, som all materia är uppbyggd av, bara slumpens verk? Är de precisa rörelserna hos himlakropparna, som vi rättar våra klockor efter, bara en slump? Var det slumpen som frambragte jorden, människan och hela den övriga levande skapelsen — och det inte genom bara en slumpartad händelse, utan en hel lång rad, tusentals millioner sådana händelser, som genom ett underverk länkades i varandra, utan att andra slumpartade händelser inträffade som förstörde alltsammans?

Är en makt som är större än slumpen förbunden med universums skapelse? Vetenskapsmannen Arthur H. Compton sade om den oansenliga atomens delar: ”Om de enkla och likväl resultatrika serier av repulsioner och attraktioner som elektronerna utsätts för uppstår av en ren slump, då är slumpen uppfinningsrikare än den skickligaste av våra vetenskapsmän.”b

Inte bara materiens ursprung och ordningsfullheten i universum utgör problem för dem som förnekar att det finns en Skapare, utan för dem uppstår också det ännu större problemet beträffande själva livets uppkomst. En gång i tiden trodde man att livet uppkommit genom spontan självalstring (som också benämns abiogenesis eller generatio aequivoca), dvs, att liv frambragts av sig självt ur livlösa kroppar. Man menade att maskar alstrades av kött, som var statt i förruttnelse, löss av smuts, grodor av gyttjepölar osv. Men Pasteurs experiment för närmare hundra år sedan söndersmulade den teorien. Om man påstår att spontan självalstring visserligen inte förekommer nu men förekom i längesedan flydda tider, då är detta ren spekulation. Det är inte ett vetenskapligt påstående, eftersom det inte grundar sig på iakttaganden och rön, utan i stället på i blindo gjorda antaganden, som inte kan vare sig prövas eller bevisas. En framträdande zoolog och experimentator, dr J. Gray, har förklarat: ”Att livet spontant skulle ha uppkommit ur livlös materia måste betraktas som något högst osannolikt, och man kan antaga att något sådant aldrig skett.”c

Problemet är enkelt: Har materien, ordningsfullheten, det storslagna universum och det oförklarliga mysterium som heter liv kommit till av en ren händelse, genom slumpens verk, eller har allt detta frambragts genom en stor Skapares tanke och förmåga? Den första möjligheten är så osannolik, att det faktiskt kräver större tro att omfatta den materialistiska utvecklingsläran än att omfatta tron på Gud! Det är alltjämt sant att ”himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk”. — Ps. 19:2; Job 9:8; Jes. 40:26; Jer. 10:12.

Ännu större under

Men det finns mycket mera att begrunda. Människan har genom flitigt bruk av sina förståndsgåvor åstadkommit stora ting, men till och med i fråga om enkla ting kom naturens vishet långt före människans. Oändligt lång tid innan människan konstruerade hävstänger fanns det sådana i djurens kroppar. Under en icke känd tidrymd innan människan tillverkade sin första tryckpump fanns hjärtat till. Vidare har vi ”ventiler”, s. k. klaffar, som reglerar vätskeflödet i hjärtat och ådrorna. ”Borstar”, s. k. flimmerhår, som avlägsnar slem finns i luftstrupen. Vissa ålar har haft elektriska batterier i sin ägo sedan urminnes tid. Icke värmegivande ljus alstras av lysmaskar och eldflugor. Att få kroppar som är tyngre än luften att flyga har länge varit fåglarnas företrädesrätt. Har allt detta blivit så av en ren tillfällighet, är det bara slumpens verk, eller finns det en intelligens bakom alltsammans som är mycket större än människans? Tron på att alla dessa olika ting och förhållanden har uppstått av en tillfällighet är långt svårare att omfatta än den kristna uppfattningen att de blivit skapade!

Människans förståndsgåvor sätter henne i stånd att planera för framtiden. Men hur skall man kunna förklara den likartade omtanke för framtiden, som man kan förmärka även i den del av naturen som inte är begåvad med förnuft? Ett träd frambringar frön så att det kan bli nya träd, när det självt är dött. Är detta av någon betydelse för trädet? En ekorre samlar ett förråd av nötter för vintern. Vad ingav den en sådan omtanke för framtiden, och hur kan den veta att det kommer att bli kyligt väder? En fågel lägger ägg för att bevara sitt släkte vid liv. Varför betungar den sig med avkomlingar? Säger du att det är dess instinkt som inger den att göra det? Eller kanske naturen? Att påstå något sådant är att kringgå sakens kärna. Varthelst vi vänder våra blickar finner vi yttringar av den högsta intelligens — vi kan inte komma förbi dem.

En auktoritet förklarar: ”Ju mindre ett levande djur tycks kunna tänka, på grund av sina organs underlägsenhet, desto tydligare blir det, i betraktande av de om vishet vittnande handlingar, som det kan uträtta, att Någon har tänkt för det.”d Om det inte funnes en Skapare, vem skulle då ha kunnat utföra detta ”tänkande”?

Men ännu mera förunderligt är det mänskliga livet, som utgör det största problemet för dem som förnekar att det skett en skapelse. Varför bildar kroppens atomer och andra element organiska föreningar, som samverkar för att frambringa olika vävnader och organ och utföra dessas olika uppgifter i en av många delar fast förenad ”byggnad”, vars möjligheter och förmågor i så hög grad överträffar dem som dessa atomer och andra element har i sig själva? Vilken intelligent kraft gav upphov åt detta? Naturen? Varför då inte kalla denna kraft vid den Högstes namn, hans som gav upphov åt naturlagarna, nämligen Jehova?

Det finns så många under i naturen, och ett nytt människolivs utveckling är ett av de mest häpnadsväckande. Utan någon medveten tanke från moderns sida frambringas ben, nerver, ögon, öron, fotter, händer, hjärta, lungor och många andra kroppsdelar och organ, och detta på ett sätt som ingen människa kan förklara. Är det av en ren tillfällighet som de mänskliga cellerna följer en så omsorgsfullt tillrättalagd process? Utan minsta tvivel finns det en Intelligens, som är vida större än människans, bakom ett sådant livs frambringande! Varför dölja denna Intelligens’ identitet genom att vägra kalla den Gud?

När evolutionslärans förespråkare säger att det inte skett något skapande, kom då ihåg att evolutionsläran inte känner till hur materien uppkom, varifrån livet har sitt ursprung, hur man skall kunna fylla ut de väldiga svalgen mellan de olika livsformerna eller vad som är orsaken till den förunderliga vishet som man kallar ”naturen”. Förunderliga lagar, som de visaste bland vetenskapsmän har använt årtionden, ja, århundraden, på att söka utforska, kom inte till av en slump. Tro på det som du kan se! Erkänn detta faktum: att det en gång utförts ett skaparverk, som letts av förstånd och förnuft, och att därför en förnuftsbegåvad, intelligent Skapare, Jehova Gud, finns till!

Lär känna Skaparen!

De skäl som vi redan anfört minskar antalet av de stötestenar och missförstånd som står hindrande i vägen för många människor, när det gäller att vinna tro på Gud, men vi är inte först och främst intresserade av att du i tro omfattar endast vad logiken och förnuftet har att säga om honom. Det som är av långt större vikt är vad han har att säga om sig själv. Det skulle strida mot förnuftet att tänka att Skaparen, sedan han väl danat människan, nu skulle lämna henne utan något svar på frågan varför inte allting är lugnt och harmoniskt i världen i denna tid. Bibeln anger orsaken. Den visar varför det råder nöd och svårigheter, och den visar att dessa förhållanden snart kommer att taga slut i och med att den store upprorsmakaren, anstiftaren av all ondska, Satan, djävulen, blir tillintetgjord. Om vår tid heter det därför: ”Ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet, att den tid han har kvar är kort.” — Upp. 12:12.

Om bibeln bara var en vanlig bok, full av mänskliga hugskott, skulle den ha ringa värde. Men den är något vida mer än det. Den är en bok som visar oss hurudan Gud är, den innehåller hans föreskrifter, ger bevis på hans makt och majestätiska upphöjdhet och kan, mer än något annat, bygga upp vår tro.

Bibeln är det kraftigaste beviset för sin egen tillförlitlighet. För det första hävdade de som deltog i att skriva den att den var från Gud. David sade: ”Jehovas ande var det som talade genom mig, och hans ord var på min tunga.” Paulus skrev: ”All Skrift är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning.” Det heter också att ”den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas”. Och Petrus skrev: ”Ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade, vad som gavs dem från Gud.” — 2 Sam. 23:2; 2 Tim. 3:16; NW; Apg. 1:16; 2 Petr. 1:21.

Bibeln gör likväl inte bara anspråk på att vara från Gud; den ger bevis för detta anspråk! Guds utmaning till dem som gör anspråk på att äga gudomlig inspiration lyder: ”Må de nalkas och förtälja för oss vad som skall ske. Tala om för oss de ting som komma härefter, så att vi må veta att ni äro gudar.” (Jes. 41:22, 23, AT) Detta prov är avgörande, ty ingen människa kan, i sin egen kraft, på ett tillförlitligt sätt och i detalj förutsäga bestämda framtida händelser. Hur står sig bibeln om man prövar den i detta avseende? Storslaget! Lägg märke till följande exempel på dess förmåga att tillförlitligt, exakt och detaljerat förutsäga sådana kommande händelser — en förmåga som ingen människa äger, en förmåga som kommer från Gud.

Flera år innan Juda rike föll för Babylon förutsade profeten Jeremia inte bara dess fall, utan angav en bestämd tid, sjuttio år, under vilken Juda land skulle ligga öde, och sade att vid de sjuttio årens slut skulle Babylon krossas och bli ”en stenhop, en boning för schakaler, ett föremål för häpnad och begabberi, så att ingen kan bo där”. Hur skulle någon människa ha kunnat förutsäga att folket skulle föras i fångenskap, ange den exakta tiden, under vilken landet skulle ligga öde, och dessutom tidpunkten och sättet för den erövrande nationens eget fall och fördärv? Men denna profetia slog in precis enligt förutsägelsen, fastän, enligt en författare, ”ingen annan än en dåre skulle ha drömt om att profetera om Babylons undergång vid den tid då Jesaja och Jeremia levde. Babylonierna var bland de vildaste krigarna på sin tid. De hade erövrat världen och fullständigt underkuvat den.”e De riktiga förutsägelserna, som Jesaja och Jeremia gjorde, bevisar obestridligen att deras anspråk på att vara Guds sanna profeter verkligen var berättigat. — Jer. 29:10; 51:37.

Vi har så också Daniel 8:3—8, 20, 21, som visar att det medo-persiska riket skulle efterträda Babylon såsom världsvälde. Det mediska väldet skulle vara det första, och det persiska väldet skulle komma efter och skulle överglänsa det mediska i styrka. Sedan Medo-Persien besegrat Babylon, skulle det grekiska väldet uppstå och slå ned Medo-Persien. Senare skulle det mäktiga Grekland (Javan) delas i fyra delar. Allt detta inträffade alldeles såsom det förutsagts; de slutliga händelserna inträffade mer än två hundra år senare, när Alexander den store slog Medo-Persien och när därefter, vid Alexanders död, hans rike delades i fyra delar, och över varje sådan del blev en av hans fyra fältherrar härskare. Hur fullständigt omöjligt skulle det inte ha varit för vanliga människor att långt i förväg komma med sådana häpnadsväckande förutsägelser, som det finns så gott om i bibeln.

Bevis i vår tid

Skulle du föredra exempel från vår egen tid framför dessa från gamla tider? Nutida exempel på uppfyllelser av liknande häpnadsväckande profetior är lika övertygande. Under drygt trettiofyra år före världskrigets utbrott år 1914 (eller alltsedan 1880) hade denna tidskrifts moderupplaga troget och konsekvent riktat läsarnas uppmärksamhet på året 1914 såsom den i bibeln angivna tiden då ”hedningarnas tider” eller ”nationernas tider” skulle utlöpa.f Tidskriften visade med stöd från bibeln att slutet på ”nationernas tider” skulle kännetecknas av den värsta nödtid jorden någonsin skådat. Innan första världskriget bröt ut drev många människor gäck med detta budskap, men bibelns förutsägelser besannades. De som nedskrev bibeln kunde inte av sig själva ha ägt kännedom om dessa händelser eller ens ha gissat sig till dem så långt tillbaka i tiden. Sådana långt i förväg gjorda bestämda förutsägelser kan inte komma genom mänsklig vishet, utan återigen var det bibelns förutsägelser som besannades!

I Uppenbarelseboken 17:8 förutsades det att människors politiska fredsorganisation (Nationernas förbund) skulle gå ned i ”avgrunden”, i ett tillstånd av icke-tillvaro, vilket den gjorde under andra världskriget, och att den senare skulle komma till liv igen, vilket den gjorde i gestalt av Förenta nationerna, men att den inte skulle lyckas förverkliga sitt löfte att skänka evig fred. Skulle någon människa ha vetat detta av sig själv? Återigen besannades bibelns profetior, som skrevs nästan 1.900 år i förväg!

Denna böckernas bok har bestått provet och har gjort det med glans! Dess tillförlitliga förutsägelser beträffande framtiden hävdar och försvarar dess anspråk på att vara inspirerad och bevisar att den är äkta. Och att denna bok, som så omisskännligen är inspirerad, finns till bevisar obestridligen att Han som inspirerat den, Jehova Gud, finns till!

Den viktigaste källan till tro på Gud är bibeln själv. Om du inte har tro på Gud, beror detta troligen på att du inte har studerat denna bok eller inte har studerat den tillräckligt; och du kan vinna tro, om du önskar det, genom att studera bibeln. Sann tro är inte en blind tro, utan den är byggd på omfattande kunskap. Den grundar sig på fakta, logik, insikt och förståelse samt tillit och förtröstan. En sådan tro måste man ivrigt söka efter, och man kan vinna den genom trons bok, bibeln. Som Paulus skrev: ”Så är tron av predikan och predikan genom Guds ord.” — Rom. 10:17, 1878.

Bibeln förklarar tron vara ”en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting, som man icke ser”. Vår övertygelse om Jehova Gud och hans rike resulterar i tro. Vår tillförsikt, vår förtröstan på honom har utvecklats genom att vi undersökt bibelns innehåll. Vi har en välgrundad övertygelse om att det finns saker och ting som vi inte kan se, att dessa ting kan omfattas med tillförsikt och att de löften som ges i Guds ord kommer att ppfyllas. — Hebr. 11:1.

Om vi gör en sammanfattning av det som framkommit här, finner vi att vi tror på många saker, som vi inte kan se. Vi tror på dem därför att vi kan se resultaten av de verk de utför. På samma sätt kan vi se resultaten eller bevisen för Guds verksamhet. Materiens existens, livets under, den förunderliga intelligens som kommer till uttryck i naturen, det mänskliga sinnets räckvidd, födelsens under, bibelns förmåga att med osviklig exakthet förutsäga framtiden och dess förmåga att i så häpnadsväckande omfattning uppväcka tro i deras sinnen, som läser den — allt detta och många andra bevis vittnar avgjort om att en överlägsen Intelligens, en allsmäktig och allvis Skapare, som bibeln identifierar och kallar Jehova, finns till. Nästa steg, sedan man kommit till insikt om att Gud finns till, är att studera hans ord, bibeln, och så få erfara hur den bygger upp ens tro och få veta vad Gud fordrar av oss människor.

[Fotnot]