Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 30 — Den internationella sammankomsten år 1953

JEHOVAS vittnens konvent ”Den nya världens samhälle” på Yankee Stadium i New York, som utlysts långt i förväg, blev en historisk verklighet 19—26 juli 1953.

Det blev den allra största religiösa sammankomst som någonsin hållits i Amerika. Den andra söndagen, då toppunkten nåddes, fylldes stadion, reservtälten och området runt stadion till trängsel av de 165.829 deltagarna, en verklig rekordsiffra. Vittnena kom från 96 olika länder på jorden. Det hölls möten på 20 språk. Att skaffa logi till så många under åtta dagar var ett väldigt företag. Varje inkvarteringsmöjlighet i New York blev utnyttjad av inkvarteringsbyrån. Men alla lyckades få någonstans att bo. Tält- och husvagnsstaden förlades till samma plats i New Jersey, nära Plainfield, som under 1950 års världssammankomst, men den upptog långt större yta. ”Invånarantalet” steg till den otroliga summan 45.453. En händelse som tilldrog sig stor uppmärksamhet var världens största massdöp, då 4.640 blev döpta. Denna gigantiska sammankomst gav hela världen nyhetsstoff under de åtta dagarna och under många veckor efteråt, vilket förmedlades till allmänheten genom vår tids alla nyhetsförmedlande organ — pressen, radion, journalfilmer och television.a

Den gamla världen blev till sin bedrövelse medveten om att ett den ”nya världens” samhälle nu fanns på skådebanan, vilket innebar en utmaning emot den. Det kännetecknades av renhet och rättskaffenhet, var statt i tillväxt och ägde rika bevis på Guds välsignelse och ynnest. Den falska religionen började komma helt i skuggan genom den ljudliga lovprisning av Jehova som Hans sanna tillbedjare på hela jorden ägnar honom. Över hela jorden har stora skaror av människor och deras ledare kommit att hysa vördnadsfylld respekt för Jehovas vittnen och deras verksamhet.

”Jehovas vittnen är inte något som man bara kan skratta åt”, hette det i slutet av år 1955 i en amerikansk tidskrift, som står under Vatikanens ledning. Man återgav där en bild från sammankomsten år 1953 på Yankee Stadium och sade vidare: ”Katoliker bör naturligtvis inte ha någonting med dem att skaffa, och inte heller med deras litteratur, i all synnerhet inte när en koncentrerad kampanj i ett visst område för dit hela svärmar av vittnen. ... Två saker kan man lära av dessa vilseledda människor: varm hängivenhet för Tron och entusiastisk, livaktig Katolsk aktion, som inte tar några hänsyn till kostnaden.”b

Under den storslagna sammankomstens åtta dagar sattes en väldig mängd nya publikationer i konventdeltagarnas händer. De var avsedda dels för dem själva, dels för spridning till allmänheten i New York och över hela världen. Allt som allt utlämnades 3.073.675 exemplar av de olika tryckalstren vid bokrumsdiskarna under dessa åtta dagar. Främst bland de nya publikationerna bör nämnas New World Translation of the Hebrew Scriptures (Nya Världens översättning av de hebreiska skrifterna), band 1. Bland de övriga märktes de nya böckerna ”Make Sure of All Things” och ”New Heavens and a New Earth” och småskrifterna Grundvalen för tron på en ny värld, ”Preach the Word” och Efter Harmageddon — Guds nya värld, samtliga på engelska, förutom många publikationer på andra språk.

Detta konvent, som slog alla rekord, var överlägset välskött och välorganiserat med mer än tjugo tusen frivilliga medarbetare. Utspisningen av de många tusen deltagarna gick snabbt; betjäningen var rentav effektivare och maten bättre än vad matserveringen under sammankomsten 1950, som man då förundrade sig över, kunde åstadkomma. Åttadagarsprogrammet år 1953 var fyllt av andlig upplysning och vägledning, nytt sanningsljus och demonstrationer beträffande förkunnarverksamheten och den praktiska tillämpningen av reglerna för ett levnadssätt i överensstämmelse med den nya världen. Nästan alla mötena radierades av Sällskapets radiostation WBBR.

Konventets öppningsdag, söndagen den 19 juli, kallades ”Jordens fyra hörns dag”, och avslutningshögtidligheten för Gileads tjugoförsta kurs satte sin prägel på denna dag. Denna kurs omfattade 127 elever från tjugoåtta länder, som nu fått särskild utbildning och blev tilldelade uppgifter som missionärer i fyrtiofyra länder. Under ”Nordamerikas dag” avgavs rapporter av landstjänare och missionärer på denna kontinent, varjämte broder Knorr höll sitt föredrag ”Att leva nu som den nya världens samhälle”. På tisdagen, ”Atlantiska öarnas dag”, lämnades redogörelser från denna del av världen. De spännande rapporterna under ”Sydamerikas dag”, onsdagen, handlade om utvidgning i denna del av världen. En av konventets höjdpunkter nåddes på onsdagseftermiddagen, då det under föredraget ”Vandra i Jehovas, vår Guds, namn alltid och evinnerligen” meddelades de ivrigt lyssnande åhörarna att band 1 av Nya Världens översättning av de hebreiska skrifterna hade kommit ut. På torsdagen, ”Asiens dag”, fick man lyssna till färgrika skildringar från denna kontinent och framför allt till föredraget ”Angrepp från yttersta norden mot den nya världens samhälle”, som fullständigt fångade de närvarandes uppmärksamhet. ”Afrikas dag” var fredag och ”Europas dag” lördag. Höjdpunkten under lördagen var broder Knorrs föredrag ”Flykt till säkerhet med den nya världens samhälle”. På söndagen, den 26 juli, ”Stilla havets öars dag”, nådde konventet den verkliga toppunkten i och med det offentliga föredraget ”Efter Harmageddon — Guds nya värld”. Talare från hela världen hade del i detta omfattande åttadagarsprogram med dess undervisning av högsta lärdom.

Temat Jehovas nya värld, som underströks så passande vid denna historiska sammankomst i New York, står alltfort levande för Jehovas vittnens sinnen. De rika håvor i form av upplysning och undervisning, som de hade fått, tog de med sig hem, och de var ivriga att handla i överensstämmelse med den resolution, som antogs på måndagen av dem som var på Yankee Stadium och vari den nya världens samhälle definierades och det tillkännagavs att det är deras fasta beslut, som befinner sig i detta samhälle, att förbli fast förenade med oupplösliga band, som binder dem alla tillhopa — oberoende av ras, hudfärg, språk, stam eller nation —, och att fortsätta att söka fylla de krav som ställs på dem såsom Jehovas vittnen.c Fastän vittnena blivit underrättade från Skriften om Satans kommande världsvida angrepp mot den nya världens samhälle, var det ingen av dem som vände hem uppfylld av fruktan. I stället vände de åter glada och lyckliga, med den vetskapen, att deras store Gud och beskyddare, Jehova, skulle komma att bevara dem under det stundande angreppet, om bara de nu ville uppfylla sina plikter såsom förkunnare av Guds ord. Det apostoliska sättet att förkunna Guds ord från hus till hus hade framhävts för dem, och alla var redo att öka sina ansträngningar i fråga om att predika.

Under de närmaste månaderna, efter juli 1953, hölls ”eko-konvent” på alla fem kontinenterna. Alla var organiserade i stil med huvudkonventet, och programmet, som i viss mån avpassades efter de lokala förhållandena, var i stort sett ett och detsamma. Det var hjärtevärmande att lägga märke till hur vittnena, som var väl skickade för uppgiften, i alla delar av jorden uppbjöd sin organisatoriska initiativrikedom och gjorde bruk av all tillgänglig utrustning för att deras landskonvent skulle bli riktigt lyckade. Den tilldragande talartribunen på Yankee Stadium har man sökt efterbilda den ena gången efter den andra, visserligen i mindre skala men likväl på ett smakfullt sätt. Till och med infödingarna i Afrika arbetade många dagar i förväg med att uppföra vackra, välbyggda, kolossala hyddor eller ”stadion” att samlas i ute i det fria och andra byggnader som användes till sovsalar. De alstrade elektrisk kraft där ute i buschen, så att de frivilliga arbetarna fick ljus under dygnets sollösa timmar och byggnadsarbetet kunde bli färdigt till den fastställda tiden. Man ordnade också med vatten och avlopp för köken ute i det fria, så att matserveringen kunde skötas enligt teokratiska metoder.

Var Jehovas vittnen än kommer tillsammans, i Australien, Afrika, Europa, Syd- eller Nordamerika, har de vant sig vid nya sätt i fråga om gemensamt kosthåll och samvaro med andra liksom också i fråga om att övervinna svårigheter i samband med uppförandet av tillfälliga byggnader och andra hinder. Deras nyfunna enhet, deras framtidssyn och insikt i förbindelse med den nya världen — som är en och enad — under Kristus Jesus, Jehovas konung, gör dem sannerligen till ett nytt folk. Inget än så kraftigt motstånd kan slå ned deras mod eller få deras hängivenhet för deras levande Gud att svalna. Barnen får följa med sina föräldrar till dessa väldiga teokratiska högtider och lär sig mycket snabbt att följa den nya världens levnadssätt. Dessa konvent under 1953 och en del andra drag i Sällskapets verksamhet, som har med organisationen att skaffa, har fångats i den livfulla filmen ”Den nya världens samhälle i verksamhet”.

Att Jehovas folk får samlas till stora sammankomster är en del av det praktiska omdanandet av deras tänkande och handlande. Alla får uppleva liknande saker vid konventet, får del av samma andliga upplysningar, och de förnimmer samma känsla av tacksamhet mot Jehova. I kärleksfull enhet uppstäms vid konventen gemensamma böner och tacksägelser till Jehova. Ja, bara det att de väldiga skarorna gemensamt sjunger Rikets sånger ådagalägger enhet i hjärtats inställning. Vid dessa minnesvärda tillfällen står Jehovas änglar oavlåtligt vakt och sörjer för Hans utlovade osynliga beskydd. (Hebr. 1 14) Nu är det Jehovas rätta tid för att hans folk skall samlas synligt på detta sätt, och han förordnar om detta beskydd genom änglarna. Alldeles såsom det var under skapelsedagarna, när Jehovas verksamma kraft rörde sig fram och åter över jordens yta, som var täckt av vatten, så verkar Jehovas heliga ande oupphörligen vid dessa stora konvent, i det att den ”rör sig fram och åter” över den samlade skaran, för att ingjuta kraft i ett rätt förfaringssätt och ge framgång åt programmet med dess andliga näring. (1 Mos. 1:2, NW) Därför är dessa sammankomster i våra dagar ”heliga sammankomster”, liksom de var det på Mose tid. När man kommer tillsammans med Jehovas vittnen, känner man rent bokstavligt en atmosfär av trygghet, frid, glädje och lycka, vilket allt försäkras genom det bistånd som ges av Jehovas änglar och hans ande.

(Avslutas i nästa nummer.)

[Fotnot]