De tre världarna
Bibeln talar om tre världar. Ingen behöver längre vara oviss om vad som menas med ... Den värld som då fanns, den värld som nu finns, och den värld som skall komma
DE FLESTA människor känner till Jesu ord i Johannes 3:16, som lyder: ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” Men samme bibelskribent, aposteln Johannes, skrev följande ord i ett av sina brev: ”Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.” (1 Joh. 2:15) Skulle då Gud uppmana oss att inte älska det som han älskar? Är detta en motsägelse i bibeln? Nej; om det alls föreligger någon motsägelse, så är det bara i sinnet hos dem som inte vet något om de tre världarna.
Var kan vi hämta upplysning om de tre världarna? I bibeln, i 2 Petrus 3. Här talar aposteln om 1) ”den värld, som då fanns”, eller de ”himlar ... från uråldrig tid, så ock en jord”, som led tillintetgörelse i Noas dagar, 2) ”de himlar och den jord som nu finnas”, och 3) ”nya himlar och en ny jord”. — 2 Petr. 3:5—13.
Det slår en att alla tre världarna är förknippade med ”himlar” och en ”jord”. Innebär detta att det har funnits eller kommer att finnas andra jordiska planeter? Nej. I bibeln används inte alltid ordet ”jord”, liksom inte heller ordet ”himlar”, i sin rent bokstavliga betydelse. I Psalm 96:1 (Åk) säger bibeln till exempel: ”Sjungen för Jehova, hela jorden.” Ordet ”jord” används här symboliskt och avser Guds tjänare på jorden.
När bibeln talar öm att en jord förgås, så avser den alltså inte därmed den bokstavliga jorden. Ty om själva jordklotet säger Guds ord: ”Jorden, som han har grundat för evigt.” (Ps. 78:69) När bibeln säger att en jord förgicks eller skall förgås, syftar detta alltså på den symboliska ”jorden”, dvs. en världs synliga, mänskliga del, det mänskliga samhället med sin sociala ordning.
Likaså används uttrycket ”himlar” ofta symboliskt med hänsyftning på en världs osynliga härskare eller styresmän — andevarelser, vare sig onda eller rättfärdiga.
”Den forntida världen”
När Adam förenade sig med Eva i uppror mot deras Gud och Skapare, tog en fördärvad värld sin början. Under en mäktig andevarelses osynliga inflytande, hans som kom att kallas Satan, djävulen, tilltog ondskan på jorden. Bibeln skildrar ondskans tillväxt med dessa ord: ”Jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.” — 1 Mos. 6:11.
Varför hade våldet fått sådant insteg på jorden? Ett av skälen var att ett icke angivet antal heliga änglar i himmelen blev olydiga mot Gud. På vad sätt? Genom att de lämnade sin rätta himmelska boningsort för att leva på jorden. ”Nu hände det sig, att när människorna begynte tillväxa i antal på jordens yta och döttrar föddes åt dem, då började Guds söner lägga märke till människornas döttrar, att de voro fagra, ock de gåvo sig till att taga sig hustrur.” (1 Mos. 6:1—3, NW) Kort tid efter det att Guds söner materialiserade sig såsom män och gifte sig med människornas döttrar, förvärrades förhållandena.
Detta berodde på att de avkomlingar som föddes i dessa oheliga förbindelser var bastarder, abnorma människor, monster. De var större till växten än människor i allmänhet, och de hade en otrolig vitalitet, eftersom deras fäder var änglar. Dessa med abnorma krafter utrustade ättlingar kallades nefilim. De terroriserade människorna på jorden och uppfyllde den med våld.
Vilka utgjorde denna forntida världs ”himlar”? Eftersom Guds söner eller fäderna till nefilim verkligen behärskade jorden, bildade de tillsammans med Satan, djävulen, en himmelsk ”styrelse” eller symboliska ”himlar” över mänskligheten. Det fanns också en den forntida världens symboliska ”jord”. Denna utgjordes av det moraliskt fördärvade mänskliga samhället. Alltså fanns det ”himlar ... från uråldrig tid, så ock en jord”. — 2 Petr. 3:5.
Dessa forntida himlar och denna forntida jord var onda. Gud beslöt att de måste bort: ”Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden.” (1 Mos. 6:7) Gud uppenbarade detta för Noa, en man som avskydde den världens onda förhållanden och som älskade rättfärdighet. Gud gav Noa anvisning om att bygga en stor ark med tre våningar. Noa gjorde såsom Gud hade bjudit honom. Noa var också verksam som en rättfärdighetens förkunnare eller predikare. Men människorna på den tiden var inte intresserade av rättfärdiga förhållanden; Noas hustru, hans tre söner och deras hustrur var de enda undantagen. Vad Guds uppsåt beträffar, att utplåna människorna genom en vattenflod, så trodde den onda världen inte att detta skulle ske. Världen drev gäck med Noa och gjorde narr av hans arkbyggande.
Men en dag i november år 2370 f. Kr. kom slutet för den ”forntida världen”. Så här säger bibeln: ”Himmelens fönster öppnade sig, och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken drev på vattnet. Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg allestädes under himmelen övertäcktes. Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur.” Bespottarna, som drev gäck med tanken att Gud skulle tillintetgöra en ond värld, gycklade inte längre. — 1 Mos. 7:11, 12, 18, 19, 23.
Slutet på den forntida världen drabbade både himlarna och jorden. Den symboliska ”jorden”, den fördärvade forntida världens synliga, mänskliga del, förgicks, men jordklotet fanns alltjämt kvar. De symboliska ”himlarna” förgicks likaså, eftersom Guds andesöner tvingades att dematerialisera sig och återvända till andevärlden.
Om Honom som tillskyndade den världsförintande floden säger bibeln: ”Ej heller skonade han den forntida världen, om han ock, när han lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsom rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra.” — 2 Petr. 2:5.
”Den närvarande onda världen”
Någon tid efter syndafloden i Noas dagar började den värld i vilken vi lever. Noa gav jorden en ren start. Men inte så lång tid efter floden trädde ondskan fram på nytt. Vad var det som skedde? Under djävulens inflytande vände människorna sig bort från att följa det rättfärdiga föredöme som Noa gav dem.
Den världsomfattande floden hade inte tillintetgjort djävulen eller de ohörsamma ”Guds söner”. På grund av sin olydnad fick dessa Guds andesöner inte återvända till Guds heliga organisation. De överlämnades åt mörkret, därigenom att de avstängdes från att få upplysande råd och anvisningar från Gud, och så blev dessa olydiga ”Guds söner” ”andar, som höllos i fängelse”. (1 Petr. 3:19) Djävulen gjorde sig till härskare över ”andarna i fängelset” (NW) och blev demonernas härskare. Djävulen och hans demoner utgör alltså denna onda världs ”himlar”.
En av Kristi Jesu apostlar kallade träffande denna världen för ”den närvarande onda världen”. (Gal. 1:4, 1878) Alltså har den närvarande världen inte sitt ursprung hos Gud. Den behärskas av djävulen, och om honom säger Skriften: ”Hela världen är i den ondes våld.” — 1 Joh. 5:19.
Skall ”den närvarande onda världen” bestå till obestämd tid? Nej, Gud har bestämt när den skall nå sitt slut. Enligt vad som sägs om tecknet på de yttersta dagarna, skall detta slut komma under den nu levande generationens tid. Det medel, varigenom Gud kommer att utplåna den närvarande världen, är ett krig i himmelen och på jorden. Bibeln kallar detta osynliga och synliga krig med det symboliska namnet ”Harmageddon”. — Upp. 16:16, 1878.
Guds ord innehåller talrika hänvisningar till detta krig, som skall utkämpas från himmelen och göra slut på denna onda värld. Det kallas till exempel ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, det vill säga ”Jehovas dag ... den stora och fruktansvärda”, ”HERRENS [Jehovas] vredes dag”, ”hämndens dag från vår Gud”, ”vredens dag, den dag då Guds rättvisa dom uppenbaras”, ”de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag”. Detta krig innebär ”Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en lågande eld”, ”plötslig tillintetgörelse” och ”en stor vedermöda, en sådan som icke har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och icke heller skall förekomma mera”. — Upp. 16:14, NW; Mal. 4:5, Åk; Sef. 2:2; Jes. 61:2; Rom. 2:5; 2 Petr. 3:7; 2 Tess. 1:7, 8; 1 Tess. 5:3; Matt. 24:21; NW.
Såsom det var i Noas dagar, vid ändens tid för den världen, kommer det att bli nu i vår tid. Den store profeten Kristus Jesus sade: ”Såsom folk levde i de dagarna, före floden: de åto och drucko, gifte sig och bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken; och de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans — så skall Människosonens närvaro vara.” (Matt. 24:38, 39, NW) Upptagna som människorna i vår tid är med livets allehanda bestyr vill de inte lyssna till varningen att den närvarande världen lider mot sitt slut; liksom folket i den ”forntida världen” gjorde, driver de gäck med tanken att en ond värld skall tillintetgöras. Därför tar de flesta människorna i våra dagar ”ingen notis” om den varning som den nya världens samhälle av Jehovas vittnen nu kungör om att denna värld skall nå sitt slut. Somliga människor hånler åt tanken att Gud skall gripa in och göra slut på denna världen.
Det är inte något säreget att människor driver gäck med de yttersta dagarnas tecken på Kristi andra närvaro. Det måste bli så. ”I de yttersta dagarna”, sade aposteln Petrus, skall det ”komma bespottare med sin bespottelse, vilka vandra efter sina egna begärelser och säga: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden fortfar ju allt precis som från skapelsens början.’”—2 Petr. 3:3,4, NW.
Men varför bespottar bespottarna? Borde inte det förhållandet att den ”forntida världen” tillintetgjordes tjäna till en varning om att Gud kan ingripa på nytt? Jo, det borde det! Men människorna tycker inte om att bli påminda om slutet på denna världen; med avsikt undviker de att tänka på detta; de önskar tro att allting skall fortfara ”precis som från skapelsens början”. Av själviska skäl söker de utplåna varje hågkomst av den ”forntida världen” och dess slut genom vattenfloden.
Men det kommer inte alls att gagna dem att de ignorerar sanningen, såsom aposteln förklarar: ”När de vilja påstå detta, förgäta de, att i kraft av Guds ord himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord, som hade kommit till av vatten och genom vatten; och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld, som då fanns. Men de himlar och den jord, som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.” (2 Petr. 3:5—7) Ja, Gud kommer att gripa in på nytt! Han har lovat det i sitt ord.
”Nya himlar och en ny jord”
Tillintetgörelsen av denna världs symboliska himlar och dess symboliska jord kom mer inte att förorsaka ett stort tomrum. Nej, den skall i stället bana väg för en fullständig, ny värld: ”Men ’nya himlar och en ny jord’, där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.” — 2 Petr. 3:13.
Den nya världen kommer aldrig att fördärvas; den kommer att för all framtid förbli en rättfärdig värld. Djävulen och demonerna, som utgör denna världens himlar, kommer aldrig att bli den nya världens himlar. Vid Harmageddon skall djävulen och hans demoner kastas i avgrunden för en tid av tusen år; därpå skall de, vid slutet av Kristi tusenåriga regering, slungas i eldsjön, som är en symbol av evig tillintetgörelse.
De nya himlarna, som består av Kristus Jesus och 144.000 trogna kristna, vilka friköpts från människorna, kommer aldrig att vända sig till vad fördärvligt är. Och den nya jorden skall förbli rättfärdig till evig tid. Du kan bli en invånare i denna rättfärdiga, nya värld och njuta dess eviga välsignelser. Om den nya jorden säger Guds ord: ”Döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Upp. 21:4.
Aldrig, nej, aldrig någonsin under hela evigheten skall den nya världen nå ett slut eller dess välsignelser upphöra att flöda till alla de fullkomliga människorna som lever på jorden. Detta har Jehova försäkrat: ”Ty såsom de nya himlarna och den nya jorden, som jag gör, skola bestå inför mig, säger Jehova, så skall eder säd och edert namn äga bestånd. Och det skall ske från nymånad till nymånad och från sabbat till sabbat, att allt kött skall komma för att tillbedja inför mitt ansikte, säger Jehova. Och de skola gå ut och skåda på kropparna [liken, 1878] av de människor, som varit trolösa mot mig.” — Jes. 66:22—24, Åk.
Efter Harmageddon kommer de överlevande att gå ut och beskåda de döda kropparna av dem som Jehova har dödat. Mer än två milliarder döda! Liken av dem som vägrade att älska den nya världen, som Gud älskade så mycket, att han utgav sin enfödde Son! Liken av dem som älskade den närvarande onda världen, som vi kraftigt uppmanas att inte älska. Dessa döda kroppar kommer inte att begravas utan skall bli till föda åt maskar, fåglar och vilda djur. De kommer att bli föremål för allt rättfärdigt, överlevande kötts avsky. Därpå skall allt mänskligt kött i ändlös tid, under alla årstider, månad efter månad, vecka efter vecka, komma och tillbedja Jehova och ge ära åt den rättfärdiga, nya världens Gud.