Hur man undviker att bli avfällig i våra dagar
1. Hur kommer beskyllningar för osanning och förvrängning att undvikas, och vilka frågor framställs här?
FÖR att undvika att bli avfälliga måste vi undvika avfällingarna. Och för att kunna undvika dem måste vi kunna identifiera dem. Ja, må de rentav identifiera sig själva. Då kan inga beskyllningar för fördomsfullhet eller förvrängning eller osanning utslungas som svar på våra uttalanden om det andliga tillståndet inom kristenhetens allmänt erkända religiösa organisationer. Må de religiösa ledarna inom dessa system tala över ämnet och ange dessa institutioners andliga värde. Må domen fällas på den grund som Jesus angav: ”Av din egen mun dömer jag dig, onde slav.” Må den regel gälla, som Jesus uppställde: ”Genom dina ord skall du bliva rättfärdigad, och genom dina ord skall du bliva domfälld.” Kommer orden ur deras egen mun att rättfärdiga dem såsom motsvarigheter till det trogna fåtalet i Israel eller domfälla dem såsom paralleller till det avfälliga flertalet inom denna nation i förebilden? Vilken roll spelar kristenhetens religionssamfund i den nutida uppfyllelsen av de profetiska dramer som uppfördes av det forntida Israel? — Luk. 19:22; Matt. 12:37; NW.
2, 3. Vilket fel finner två präster på kristenhetens andliga föda, och har sådana förhållanden existerat tidigare?
2 Tillhandahåller de närande andlig föda? Dr Pettingill sade: ”Den religiösa förkunnelse som nu serveras är en förbannelse och inte en välsignelse. Det mesta av den är falsk religion, som lämnar Kristi läror utan avseende.”a Så här klagade biskop Pardue: ”Den elaka sjukdom, som våra erkända amerikanska trossamfund är angripna av, kommer av otrons frätande syror, vilka har tunnat ut vår övertygelse ända därhän, att mycket av vår religion helt enkelt har blivit en vanesak och en tradition. Å ena sidan har den nedbrytande högre bibelkritiken blivit så allmän, att många av oss nutida prästmän knappast vet vad vi tror. Å andra sidan har vi blivit sådana dyrkare av intellektuella åskådningar och klichéer, att vi inte längre vågar tro på de övernaturliga makterna. ”b
3 På Jesajas tid riktades förebråelser mot religionsutövarna för att de spädde ut Jehovas sanning, symboliskt framställd som vin, och fastän de nalkades Gud med sin mun och ärade honom med sina läppar, sades det att ”deras hjärtan äro långt ifrån honom, ty deras religion är ett hån, blott och bart en tradition som de hava lärt sig utantill”. På Paulus’ tid fanns det människor som förfalskade Guds ord och dyrkade det intellektuella, och därför påminde han dem om Jehovas varning: ”Jag skall komma de visa människornas vishet att förgås, och jag skall skjuta de intellektuellas intelligens åt sidan.” Och Paulus frågade: ”Har icke Gud gjort denna världens vishet dåraktig?” Men präster och predikanter i vår tid späder ut Guds ord med denna världsliga vishet och känner en sådan vördnad för denna världens intellektuella och är så rädda för dem, att de inte vågar förfäkta bibelns ståndpunkt, när det gäller övernaturliga makter. Det är i sanning så, att ”människofruktan har med sig en snara, men den som sätter sin förtröstan till Jehova skall vara trygg”. — Jes. 29:13, Mo; 2 Kor. 4:2; 1 Kor. 1:19, 20; NW; Ords. 29:25, AS; Jes. 1:22.
4. Vilket medgivande gör en prästman, och hur kan ett sådant förhållande uppstå?
4 Efter trettiofem års tjänst vid en och samma kyrka sade en framstående prästman: ”Min församling är på glid bakåt, och mina medhjälpare gör ingenting åt det. Vet ni, vad felet är med min församling? Mina församlingsbor tycker om mig, men de älskar inte Gud.”c Det måste medges, att om församlingsherden återkastar Jehovas sanna ljus, då kommer församlingsmedlemmarna att få kärlek till Gud ingjuten i sina hjärtan, och de kommer inte att glida bakåt, men om det är mänsklig visdom som återkastas, då kommer de att beundra och upphöja människor. Till fariséerna, som gjorde reklam för sig själva, sade Jesus varnande: ”Vad som är högt bland människor är vämjeligt i Guds ögon.” Och Paulus påminner om dem som ”utbytte Guds sanning mot lögnen och vördade och ägnade dyrkan åt skapelsen i stället för åt Honom som skapade”. — Luk. 16:15; Rom. 1:25; NW.
5. Hur är den formella, sedvanliga präst- och predikantutbildningen i vår tid ett fiasko, och vilken motsvarighet existerade på Jesu tid?
5 Varför underlåter så många nutida präster och predikanter att sätta fram närande andlig föda, som inger kärlek till Jehova? En skribent i The Christian Century skyllde denna underlåtenhet på deras utbildning: ”Varför händer det så ofta, att en man som är varm eller rentav brinnande i sin övertygelse, när han börjar som elev vid en teologisk läroanstalt, kommer ut därifrån sval eller rentav kall? Vid några av de större och mera intellektuellt betonade läroanstalterna är det en överraskande stor del (mer än en fjärdedel har det meddelats mig) av de studerande som aldrig blir verksamma som Ordets förkunnare. Betyder detta att man gallrar ut de olämpliga, skiljer ut de män som inte uppfyller de intellektuella kraven? Eller tyder detta till stor del på andlig brist å läroanstaltens sida? ... Jag undrar med oro över vad dessa teologiska skolor gör med så många av dem.”d Många människor säger att Jehovas vittnen borde ta examen vid teologiska utbildningsanstalter för att bli kvalificerade som förkunnare. Men varför skulle de bege sig dit och få kallt vatten öst på sitt brinnande nit för Jehova? Till och med ljumhet är anledning nog för Kristus att utestänga människor från förkunnartjänsten: ”Jag känner dina gärningar, att du varken är kall eller varm. Jag önskar att du vore kall eller också varm. Därför, emedan du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” Varken Kristus eller hans apostlar och lärjungar gick igenom de regelrätta religiösa skolorna på deras tid, och ändå hade de en underbar framgång; de skriftlärda och fariséerna och sadducéerna studerade där, men som Guds ords förkunnare misslyckades de ömkligen. — Upp. 3:15, 16, NW.
6. Vilka medgivanden görs beträffande avfällighet och andlig sjukdom?
6 Nutida prästmän medger sitt misslyckande, erkänner att deras religionssamfund har avfallit från den sanna kristendomen. Dr Robert J. McCracken förklarade, att de kristna ”måste se det faktum i ögonen, att en stor del av de 680 millionerna kristna i världen är föga mer än namnkristna, okunniga om vad kristendomen innebär i vissa fall, likgiltiga och ointresserade i många fler, i det att de anser att deras religion är något som får komma i andra hand”.e Det rådande andliga sjukdomstillståndet förmådde bönekommittén inom den rörelse som kallas All-Scotland Crusade (Korståget för hela Skottland) att på vitt och brett utspridda bönekort säga så här: ”Låt oss bedja att kyrkan först måtte göra bättring. Att det må visas oss såsom kristna, i vilken sorglig grad vi har framställt Gud i orätt dager, vänt människor bort från hans vägar och berövat våra barn den glädjens arvedel som kunde ha hört dem till. Att vi må inse hur långt under Guds löftens nivå vi har nöjt oss med att leva. Att vi må vända oss bort från det bönlösa, glädjelösa och försvagade liv, som vi har levat, och blygas över det hopskrumpna, kraftlösa budskap, som vi alltför ofta har predikat.”f
7. Hur har de” erkända religionssamfundens medlemmar både på Jesu tid och nu gjort bibeln ogiltig?
7 På Jesu tid hade folket berövats sin andliga styrka genom andlig svält. De filosofiska spekulationer och de traditioner, som man hade givit dem att livnära sig på, gav dem ingen kraft och gjorde Guds ord om intet, såsom Jesus sade: ”Så hava ni gjort Guds ord ogiltigt på grund av eder tradition. Ni skrymtare, Jesaja profeterade träffande om eder, då han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar men deras hjärtan äro långt borta från mig. Det är förgäves de fortsätta med att betyga sin vördnad för mig, ty de förkunna människobud såsom lärosatser.’ ” Och Paulus varnade: ”Var på eder vakt: kanske finnes det någon människa som kommer att bortföra eder såsom sitt byte genom filosofien och det tomma bedrägeriet enligt människors tradition, enligt världens elementära ting och icke enligt Kristus.” (Matt. 15:6—9; Kol. 2:8; NW) Några av de från hedendomen hämtade läror och traditioner och vetenskapliga filosofiska resonemang, som förkunnades i forna tider, förkunnas också nu, med samma påföljd, nämligen att bibeln bringas i vanrykte. Baptisternas tidskrift Watchman-Examiner sade: ”Den kristna kyrkan har ofta förnekat en uppenbarelse av Gud för människan, genom att i dess ställe sätta evolution, ett brännmärkt och förstockat samvete och en bibel som har gjorts urvattnad och likgiltig. Det är den kristna kyrkan som har glömt Gud och ... kläckt fram en mängd bibelföraktare.”g
8. Vad visar att den nuvarande religiösa väckelsen är värdelös?
8 Men hur förhåller det sig då med den religiösa väckelse som nu pågår i somliga länder? En tjänsteman i den presbyterianska kyrkan i Amerika avfärdade den på det här sättet: ”Den så kallade väckelse som sveper fram över Amerika är inte äkta eller bestående. De flesta människor tycks ha behov av Gud på samma sätt som man har behov av en värmeflaska om natten — som en hjälp att komma över ett tillfälligt obehag.” Han tillade: ”I statistiken möter oss en nation som blir mer och mer kristen. Nyhetsspalterna visar oss en nation som blir mer och mer hednisk.”h Jesu ord är lika träffande nu som de var när han yttrade dem: ”Varje gott träd [frambringar] god frukt, men varje ruttet träd frambringar dålig frukt. Av deras frukter skola ni alltså i verkligheten känna igen dessa män.” Dem som funderade på att bli kristna gav Jesus den uppmaningen att de skulle beräkna kostnaden, men nu är det på modet att beräkna vinsten. Vad kan ett sådant steg medföra för mig? Kommer det att ge mig sinnes- och själsfrid eller ge mig framgång i affärer? Det behövs mera än en psykolog i prästerlig dräkt för att åstadkomma en Ordets förkunnare. De sanna kristna är inte så upptagna av att göra folk lämpliga för detta livet, att de inte har någon tid till att göra dem lämpliga för det kommande, för det verkliga livet i Jehovas nya värld. — Matt. 7:17, 20; 1 Tim. 6:17—19; NW.
Avfall till världslighet
9, 10. På vilket sätt har världen övervunnit religionsutövarna i flydda tider, och hur gör den det nu?
9 På grund av felaktig andlig föda är kristenhetens religionssamfund andligen sjuka, och därför att de är andligen sjuka, kan de inte stå emot världen. De avfaller till världslighet, till intima förbindelser med världen och fångenskap under den. De kan inte stå emot dess inflytanden. Liksom judarna före Kristus avföll från sann tillbedjan och förband sig med hedniska nationer och liksom judarna på Kristi tid förkastade honom och ropade: ”Vi hava ingen annan konung än kejsaren”, så gör vår tids erkända trossamfund sig till nära bundsförvanter åt denna världen. De religiösa ledarna medger det.
10 Jesus sade att han hade övervunnit världen, men de flesta som nu påstår sig följa honom har blivit övervunna av den. The Christian Century säger just detta: ”Folk har i allmänhet det intrycket, att religionen först och sist är en trösterik och behaglig angelägenhet. Vårt århundrades kristendom har mist sin skarpa och stränga klang. För de flesta av oss finns det inget kors i den, ingen återhållsamhet, inget underkuvande av köttet i andens intresse. När folk ser på kyrkan och dess program, får de ingen känsla av att kristendomen är en tro för hjältar eller att om man omfattar den, så betyder det att ’leva farligt’. ... Detta var emellertid de kristnas allmänna intryck i det första århundradet. Det betydde någonting då att vara kristen, och det kostade något. Ingen från år 30 e. Kr. till och med år 313 e. Kr. tänkte på kristendomen som en behaglig religion. Den var en tro för hjältar.”i Hur kan någon som har blivit övervunnen av världen vara från Gud? ”Allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger, som har övervunnit världen, vår tro.” Men eftersom tron kommer av att man hör bibelns sanning, så kan de andligen sjuka, som försummar att livnära sig med bibelns sanning, inte ha segrande tro. — 1 Joh. 5:4; Rom. 10:14, 17; Hebr. 11:1.
11. Hur beskrev en prästman den erkända religionens ängslan och fruktan för världen, och vilken missuppfattning om Kristus motsade han?
11 Dr McCracken framhöll hur ängsliga de är som rör sig i de erkända religionernas bekväma hjulspår, betonade hur noga de undviker att ”gå mot vinden”, när det gäller vad som är populärt: ”Om bara vi i kyrkan vore mindre insnörda i konventionalism, mindre fångna i traditionen, mindre rädda för allt nytt! Det skulle vara underbart, om vi kunde komma ur hjulspåren, vore färdiga med alla banaliteter, kunde bryta med några vördnadsvärda traditioner, säga och göra oväntade saker, chockera några människor i stället för att lugna dem, ersätta flöjten med basunen. ... I denna tid är vi noga med att inte ta ståndpunkt i fråga om något, förrän vi vet, åt vilket håll vinden blåser.”j Med ännu större rättframhet sade denne prästman: ”Religionen i vår tid har föga kläm i sig. Den väcker knappast någon förargelse. Som regel är den mycket för rädd av sig för att göra sitt inflytande gällande utanför sin egen omedelbara krets. I de flesta allmänna frågor visar den sig till ytterlighet angelägen om att blidka och tillmötesgå staten och världen i stort. ... Det är därför som allt slags orättvisa, förtryck och omoraliskhet kan florera mitt för ögonen på den. Ett stort antal människor tänker på Mästaren som en saktmodig och mild själ, som gick omkring överallt och andades mild välsignelse. ... Tvärtom gick han omkring och väckte den häftigaste förargelse hos folk av alla slag och levnadsställningar — hans släktingar, lärjungarna, de skriftlärda och fariséerna, de människor som hade hävdvunna intressen att bevaka, såsom till exempel penningväxlarna i templet.”k
12. Vilka skriftställen visar att världslighet är otrohet?
12 Jesus tillkännagav: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” Lärjungen Jakob sade, att ett krav på ren och obesudlad tillbedjan är att man skall ”bevara sig utan fläck från världen”, och gick skarpt till rätta med kristna som hade olovliga förbindelser med den: ”Äktenskapsbryterskor, veta ni icke, att vänskap med världen är fiendskap med Gud? Var och en som vill vara en världens vän, han gör sig därför till en Guds fiende.” Varför? Därför att ”hela världen ligger i den ondes våld”, och att vara en del av den är att vara under Satans välde. — Joh. 18:36; Jak. 1:27; 4:4; 1 Joh. 5:19; NW.
13. Vilken varning ges i bibeln för materialismen, och har prästerna och predikanterna tagit den i akt?
13 De kristna förmanas att stå emot den världsliga materialismens lockande glitter: ”Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom; ty allting i världen — köttets begärelse och ögonens begärelse och det skrytsamma uppvisandet av vad man har av livets goda — det har icke sitt ursprung hos Fadern, utan har sitt ursprung hos världen. Dessutom försvinner världen, och det gör också dess begärelse, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen.” Men det är inte bara den stora massan av så kallade kristna som har fallit till föga för det världsliga glittret; många religiösa ledare har också gjort det. Harold C. Case, rektor för universitetet i Boston i USA, riktade dessa varnande ord till präster och predikanter: ”Det kan hända att den personliga budgeten får större uppmärksamhet än bibeln och att tävlan om en plats i solen kan vara mer fängslande än att medverka till att åstadkomma det tillstånd som Guds rike på jorden innebär. ... I några fall förlorar prästmän sitt mål ur sikte genom att hysa alltför stort intresse för sina löner, sina anställningar och sin befordran.”l — 1 Joh. 2:15—17, NW.
14. Har denna prästerliga materialism blivit framställd i bild genom det som Israels historia omtalar?
14 Hur liknar inte denna beskrivning det forntida Israels religiösa ledare i förebilden! På Jesajas tid var det meningen att dessa skulle tjäna såsom Jehovas väktare och varna för den andliga slapphetens faror, de skulle ge skall likt goda vakthundar. Men på grund av glupsk materialism försummade de sin plikt, och Jesaja skrev om dem: ”Väktarna här äro allasammans blinda, de hava intet förstånd [äro alla utan kunskap, AS]; de äro allasammans stumma hundar, som icke kunna skälla; de ligga och drömma och vilja gärna slumra. Men de hundarna äro ock glupska och kunna ej bliva mätta. Ja, sådana människor äro herdar, dessa som intet kunna förstå! De vilja allasammans vandra sin egen väg; var och en söker sin egen vinning, alla, så många de äro.” Och profeten Mika gav en träffande karakteristik av dem, när han sade om Jerusalem: ”Dess styresmän döma för mutor, och dess präster lära för betalning, och dess profeter spå för penningar, och så stödja de sig på Jehovah, sägande: Är icke Jehovah mitt ibland oss? Intet ont skall hända oss.” Är det inte sant i våra dagar, att avfälliga, materialistiska religionsutövare, trots alla sina av dem själva erkända synder, ändå påstår att Jehova är med dem och kommer att skydda dem? När Jesus sade: ”Ni kunna icke vara slavar åt Gud och åt rikedomen”, började ”fariséerna, som älskade pengar, ... håna honom”. — Jes. 56:10, 11; Mik. 3:11, My; Luk. 16:13, 14, NW.
”Ack, om vi hade en Jesaja eller en Paulus!”
15. Vad saknar kristenheten, varför gör den det, och när rådde ett liknande tillstånd?
15 Sedan dr John Sutherland Bonneli först bekräftat hur alla hänger sig åt materialism, erkände han därpå den andliga hungersnöden genom att säga: ”Vi skulle behöva att en stark pust av Guds andedräkt blåste genom nationen.”m Vid ett möte som hölls av den metodistiska studentrörelsen klagade professor Ehrensperger vid Bostons universitet över denna brist: ”Vi har identifierat vår religion med denna världens makter, och det finns inga sanna profeter som kan uttala domen över oss, som kan ge oss en chock, så att vi blir medvetna om våra synder, och en sådan stöt, att vi vaknar upp, innan vi förgör varandra.” Religionen, sade han, har blivit ”ett namn, en institution, inte en erfarenhet i livet. Vad vi saknar är profeter — det finns inga profeter längre.”n Det finns inga inom deras egna system, det medger de. De erkänner liknande hungersnödsförhållanden som dem Israel och Juda led under, nämligen ”icke en hunger efter bröd och icke törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord”. (Am. 8:11, Åk) Hungersnöden har de själva vållat. De har förklarat Jehovas ord för ogiltigt genom att vända sig till tradition, filosofi, psykologi, evolution och hedendom. Jehovas ord till dem som på Jeremias tid bekände sig vara hans folk passar in på den nutida kristenhetens religionssamfund: ”Mitt folk har begått en dubbel synd: mig hava de övergivit, en källa med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke hålla vatten.” — Jer. 2:13.
16. Varför tycker kristenhetens religionssamfund illa om bibelns sanning, och hur stämmer deras inställning överens med den som deras motsvarigheter på Jesajas tid gav till känna?
16 Det blev förutsagt att ”de icke skola fördraga den hälsosamma läran; utan i överensstämmelse med sina egna begär skola de samla lärare åt sig för att få sina öron kliade”. De profetiska budskap Jehova sänder kungör ofta en olycka, och ”om någon hör om den, skall det ringa i båda öronen på honom”. Men människorna i kristenheten vill få sina öron kliade, inte att det skall ringa i dem; därför gör de som sina profetiska motsvarigheter på Jesajas tid, de ”säga till siarna: ’Upphör med edra syner’, och till profeterna: ’Profetera icke för oss, vad som är rätt; tala till oss välbehagliga ting, profetera bländverk, vik av från vägen, gå åt sidan från stigen, låt oss icke höra mera om Israels Helige.’ ” Vår tids religiösa ledare föredrar att bli lugnade genom välbehagliga ord i stället för oroade genom rätta ord, och de är så angelägna om att inte behöva höra mera om Jehova, Israels Gud, att de tar bort hans namn ur sina översättningar av bibeln. — 2 Tim. 4:3; 2 Kon. 21:12; NW; Jes. 30:10, 11, RS.
17, 18. Vad var det som Truman dramatiskt ropad men varför är detta onödigt?
17 Vid ett tillfälle sade president Truman, att Amerikas katolska, protestantiska och judiska kyrkor måste förena sig för att ställa upp stöttrupper, som skall åstadkomma det andliga uppvaknande som anses nödvändigt för lösandet av de problem som atomenergien givit upphov åt. Därpå utropade han dramatiskt: ”Ack, om vi hade en Jesaja eller en Paulus, som kunde väcka en sjuk värld till ny insikt om sina moraliska förpliktelser!”0 Dessa ord låter så bra, när läpparna uttalar dem, men man kan tvivla på att de någonsin har varit i hjärtat. I en liknelse framhöll Jesus det som onödigt, att någon skulle komma tillbaka från de döda för att varna de ännu levande: ”De hava Mose och profeterna; må de lyssna till dessa”, och: ”Om de icke lyssna till Mose och profeterna, skola de icke heller bliva övertygade, om någon uppstår från de döda.” — Luk. 16:29, 31, NW.
18 Världen har Jesajas och Paulus’ ord nedskrivna i bibeln, och om dessa män kom me tillbaka till jorden, skulle de inte ändra sitt budskap för att klia öronen på folk. Jesaja förfäktade att man skulle smida svärd till plogbillar och inte mer lära sig att strida, och Paulus betonade att den kristna krigföringens vapen inte är köttsliga, men Truman gav order om att atombomber skulle fällas över två städer. Han frågade inte efter Jesajas och Paulus’ ord, såsom dessa finns nedskrivna i bibeln. Skulle han ha frågat efter dem, om dessa båda män hade kommit tillbaka och personligen upprepat dem? — Jes. 2:4; 2 Kor. 10:4.
19. I vilken mening finns det profeter i våra dagar, och vilka tjänar som sådana?
19 Det finns verkligen profeter i våra dagar med uppgift att låta varningen från Jehova ljuda, att ge dem som är villiga att lyssna en chock, så att de blir medvetna om sina synder, att väcka de andligen sjuka till ny insikt om sina moraliska förpliktelser. Inte så att förstå, att det finns profeter i samma bemärkelse som i forna tider, men det finns sådana som förkunnar de i bibeln nedtecknade profetior som har avseende på vår tid, som talar om vad framtiden bär i sitt sköte för dem som lever nu. De visar också hur de forntida profetiska dramerna nu går i uppfyllelse; hur till exempel den avfälliga kristenheten är framställd i en exakt förebild genom det avfälliga Israel i forna tider. De som i denna tid kungör dessa profetiska budskap är Jehovas vittnen. De visar nitiskt hän till Guds ord, försvarar det, predikar det, tillämpar det på det nutida livet och försöker få andra att göra på samma sätt. De utgör en trogen minoritetsklass, som församlats ut från nationerna, och har sin motsvarighet i trogna människor i det forntida Israel, vilka vägrade att avfalla tillsammans med den trolösa folkmassan och dess trolösa religiösa ledare.
20. Hur är den behandling som dessa nutida vittnen röner lik forntida förhållanden?
20 Och som det var i det forntida Israel, så är det nu: de avfälliga massorna förföljer denna nutida minoritet av sanna vittnen för Jehova. Naturligtvis kallar de allmänt godtagna samfunden dem för falska vittnen, vägrar att erkänna dem, allt under det att de som sanna erkänner de forntida profeterna, Som blev förföljda. Det har alltid varit så med avfällingar som påstår sig alltjämt tjäna Jehova. De erkänner som sanna vittnen de förföljda som levde långt före deras tid, men aldrig dem som lever under deras egen tid. De förföljer sina samtida som avslöjar deras avfällighet; de uttalar sitt gillande av de forntida individer, som avslöjade andra människor än de själva. De som levde när Jeremia profeterade, förkastade honom men erkände Mose. De som förkastade och dödade Jesus erkände både Mose och Jeremia. De erkände alltid såsom profeter de trogna som hade levat före deras tid, men inte dem som levde under deras egen tid och oroade dem med ett avslöjande budskap. Likväl sade Jesus, att över dem skulle komma allt det rättfärdiga blod som blivit utgjutet, detta på grund av deras beteende mot de sanna profeter och vittnen som var deras samtida. Så är det också nu. Liksom fariséerna smyckade de profeters gravar, som verkat före deras tid, men förkastade sin egen tids profeter, så prisar kristenheten med sina läppar de bibliska tidernas profeter, men förföljer Jehovas vittnen nu. Såsom Jesus sade, räknar han det såsom gjort mot honom. — Matt. 25:40, 45.
21. Vilka är föregångare i nit och tillväxt, och vilka är på förfall?
21 Emellertid medger till och med några av prästerna, att det inte är de gillade och erkända religionssamfunden med fina kyrkor och högt anseende och vid teologiska läroanstalter utbildade predikanter som är välsignade, utan det är de mindre ansedda, som har nit för Jehova och som står den ursprungliga kristendomens renhet mycket närmare. Elton Trueblood skriver i Presbyterian Life och säger: ”Om vi bryr oss om det företag som är de kristna anförtrott, så måste vi se realistiskt på det förhållandet, att på detta särskilda jämförelseområde går just den kristna organisation, som åtnjuter det ringaste sociala anseendet, som har den kortaste historien, som bor i den minst fashionabla omgivningen och som leds av de minst utbildade förkunnarna, före de andra, inte bara i fråga om antal, utan också i nit, i hängivenhet och i fråga om att ge i förhållande till sina möjligheter. ... Små men kraftfulla grupper av Jehovas vittnen kommer tillsammans i sina anspråkslösa lokaler, som kallas Rikets salar. ... Det kan inte råda något tvivel om att dessa kraftfulla och föga ansedda sekter, som nu har nått en sådan blomstring i vårt land, i många avseenden står långt närmare den ursprungliga kristendomen än de av oss gör, som representerar de konventionella rörelserna inom kristenheten. Vi menar oss ha den äldre traditionen, men det är möjligt att vi har fel i detta. Kanske representerar de vad som i sanning är gammalt hos det kristna vittnet. ... Vi är redan på förfall.”9
22, 23. a) Hur betraktar olika kategorier ”Kristus fastnaglad vid pålen”? b) Vilken klass av människor — i allmänhet talat — är det som Jehova väljer, och varför?
22 På aposteln Paulus’ tid höll judarna utkik efter särskilda tecken, och grekerna sökte världslig vishet. För judarna var Kristus såsom lösen en stötesten, och för nationerna var talet om honom såsom en lösen dårskap. Det var inte de världsligt visa på Paulus’ tid som tog emot Kristus, och inte heller är det våra dagars övermåttan ansedda kyrkor med deras i bibelkritik utbildade präster som oförbehållsamt förfäktar honom såsom återlösare och konung. Nu, liksom på Paulus’ tid, är det i allmänhet den klass, vilken ”åtnjuter det ringaste sociala anseendet”, som omfattar vad världen förkastar såsom dåraktigt och svagt:
23 ”Ty både begära judarna tecken och söka grekerna vishet; men vi predika Kristus fastnaglad vid pålen, för judarna en orsak till fall, men för nationerna dårskap; för dem emellertid, som äro de kallade, både judar och greker, Kristus, Guds kraft och Guds vishet. Ty det dåraktiga från Gud är visare än människor, och det svaga från Gud är starkare än människor. Ty ni se hur han har kallat eder, bröder, att icke många i köttslig måtto visa blevo kallade, icke många mäktiga, icke många ädla; utan Gud utvalde det dåraktiga i världen, för att han skulle komma de visa människorna på skam, och Gud utvalde det svaga i världen, för att han skulle komma det starka på skam; och Gud utvalde det oädla i världen och det ringaktade, det som icke är, för att han skulle göra till intet det som är, på det att intet kött må berömma sig inför Gud. Men det är tack vare honom som ni äro i förening med Kristus Jesus, vilken för oss har blivit vishet från Gud, också rättfärdighet och helgelse och frigörelse genom lösen, för att det må vara alldeles som det är skrivet: ’Den som berömmer sig, må han berömma sig i Jehova.’” — 1 Kor. 1:22—31, NW.
Undvik avfällingar, så att du får leva!
24. Vilka måste de undvika, som önskar undgå att avfalla?
24 ”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Det forntida Israel varnades för att umgås med de demondyrkande nationerna runt omkring det. Men Israel gjorde det i alla fall, och Israel blev besmittat. Israel tillägnade sig falska läror och gled ned i ett träsk av synd. Endast en trogen kvarleva stod emot och stod fast. Det är på samma sätt nu, ty det som hände då var en profetisk bild av vad som händer nu. Flertalet tillägnar sig andlig föda som inte gav någon näring i de tider som bibeln beskriver och som inte ger någon näring nu. Därför lider flertalet nu av andlig försvagning och avfällighet. Men det finns ett litet fåtal som håller fast. De som önskar undvika att bli avfälliga måste sky avfällingarna, ty sådant dåligt umgänge fördärvar de nyttiga vanor som hör samman med sann tillbedjan. Låt er inte vilseledas.
25. Vilka frågor bör du tänka över?
25 Den fullständiga uppfyllelsen av de profetiska dramer, som utspelades med de forntida israeliterna som aktörer, pågår nu och kommer att fortsätta till slutet, då det avfälliga flertalet blir tillintetgjort och det trogna, beslutsamma fåtalet blir bevarat till evigt liv. Detta kan inte undgås. Frågan gäller därför inte nu om denna uppfyllelse skall äga rum eller inte. Frågan är: Var passar du in i denna uppfyllelse? Kommer du att räknas in bland det ogudaktiga flertalet och bli tillintetgjord, eller bland det trogna fåtalet och bli räddad? Kommer du att ge akt på de varnande lärdomar, som de forntida profetiska dramerna ger, och sky den andligt försvagande kost som kristenhetens religionssamfund bjuder, förkasta såsom otjänlig den föda i form av läror som förut har använts och gjort så många sjuka? Kommer du att klippa av de religiösa förbindelserna med avfällingarna och i stället umgås med de trogna? Kommer du att livnära dig av de rena sanningarna från Jehovas ord för att bibehålla den andliga styrka som är nödvändig, om du skall kunna stå fast i ostrafflighet inför Jehova Gud? Kom ihåg, att du blir medaktör i de forntida profetiska dramernas uppfyllelse på det ena eller andra sättet, till godo eller till ondo, till räddning eller tillintetgörelse för dig. Varför inte laga så att du får spela en god roll i dessa dramers uppfyllelse?
HÄNVISNINGAR
a New York Times, 10 oktober 1949.
b New York Times, 7 augusti 1950.
c Omtalat i If This Be Religion (Om detta skall vara religion) av F. K. Stamm.,
d Artikel av Samuel Shoemaker i The Christian Century, 29 april 1953.
e New York Times, 13 juli 1953.
f Scottish Daily Mail, 1 februari 1955.
g Watchman-Examiner, 4 oktober 1951.
h Dr Charles Templeton, sekreterare i evangelisationsavdelningen av den presbyterianska- kyrkan i Amerika, uttalandet återgivet i Greensboro Record, 18 maj 1955.
i The Christian Century, 27 februari 1952.
j New York Times, 30 maj 1955.
k New York Times, 9 juli 1951.
l Daily Times Herald, 3 februari 1954.
m Oregon Journal, 21 maj 1952
n Washington Post (D.C.), 3 januari 1954.
o Minneapolis Daily Times, 6 mars 1946.
p Presbyterian Life, 20 januari 1951.
(The Watchtower, 1 juni 1957)