Straffånges ställningstagande bär frukt

Aposteln Paulus påminde korintierna om att några av dem hade varit lagöverträdare men att de hade ändrat livskurs på grund av Kristi blod och Guds heliga andes makt. (1 Kor. 6:9—11) Att dessa faktorer också i vår tid leder till rättfärdighet och fruktbärande framgår av ett meddelande från en straffånge, vilket kom Sällskapet till handa i mars månad 1957.

”Jag blev nyligen frigiven från statsfängelset i Columbia i Syd-Carolina. ... Jag skulle vilja berätta för er om hur jag blev ett av Jehovas vittnen.

På grund av ohörsamhet i fängelset sattes jag i vaktarrest i tre månader. En fånge i cellen näst intill min frågade mig om jag ville läsa en bok. Jag frågade honom vad det var för en bok. Han sade att det var en religiös bok. Hans hustru, som är ett Jehovas vittne, hade skickat honom den. Jag sade att jag inte brydde mig det minsta om religion, men eftersom jag inte hade något annat att göra tog jag emot boken. Det var Jehovas vittnens årsbok för 1949. Jag blev så intresserad av den, att jag frågade honom var jag skulle kunna få tag på mera av detta slags litteratur. Han sade då att han skulle be sin hustru skaffa mig några böcker. Hon sände mig ’Låt Gud vara sannfärdig’, ’Detta betyder evigt liv’ och Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna.

Fängelseprästen, som censurerar alla religiösa publikationer som kommer till fängelset, sade att jag kunde få boken med de grekiska skrifterna men inte de båda andra böckerna, ty de var emot landets lag. Jag vägrade att ta emot den, om de inte också gav mig de andra båda böckerna. En vecka senare var min tid i vaktarresten slut, men jag vägrade att återgå till arbetet, så länge de inte gav mig mina böcker. På grund av mitt ställningstagande sattes jag under åttiosex dagar i skärpt arrest på vatten och bröd. Jag gick ner i vikt från 75 till knappa 43 kg. Till slut bestämde de att jag skulle få alla böckerna, och som en följd av mitt ställningstagande började två medfångar göra mig frågor. Jag började studera bibeln med dem, och de är nu Jehovas vittnen. Pastorn, som så hårdnackat vägrade mig böckerna, blev i förbigående sagt senare avskedad därför att han hade stulit en del julkarameller och baseballdräkter. Den nye fängelseprästen, som visserligen inte har något intresse för sanningen, är emellertid mera liberal av sig och släpper igenom publikationerna.

Jag har blivit döpt, och min bön är att jag må kunna förbli trogen i att tjäna Jehova inom hans organisation.”