”Om du får besök av ett Jehovas vittne”

DET är mycket få platser som Jehovas vittnen inte kan besöka för att predika de goda nyheterna om Guds rike. Ett av Englands största fängelser, Dartmoorfängelset, är en av dem. Ändå delade den anglikanske fängelseprästen där för en tid sedan ut ett flygblad till varje cell, där det fanns en medlem av engelska kyrkan. Det hade rubriken: ”Vad du skall säga om du får besök av ett Jehovas vittne.” Han hade goda skäl till att göra det.

En medlem av fängelsepersonalen började vittna för några mannar i verkstaden. En av dem tog villigt emot budskapet och lät ändra uppgiften om sin religion, så att han blev berättigad att få besök av den presiderande tillsyningsmannen för Jehovas vittnen på orten. Snart hade ytterligare fyra blivit tillräckligt intresserade för att be om att få sammanträffa med fängelseprästen, som då höll en predikan för fångarna, där han fördömde Jehovas vittnen som okristna och kätterska. Detta fick till följd ett avsevärt ökat intresse i fängelset och fler förfrågningar om bibelstudier.

Så flyttade en ny fångvaktare till Dartmoorfängelset, och det första fängelseprästen sade till honom var att han inte brydde sig om vilken religion han hade eller huruvida han hade någon religion alls. Han var fullkomligt fördomsfri, utom när det gällde de där ”fördömda Jehovas vittnen”. När den nye fångvaktaren sade att han var ett av Jehovas vittnen, bragtes fängelseprästen helt ur fattningen. En fånge kommenterade: ”Fängelseprästen hänvisar aldrig till bibeln utom när han angriper Jehovas vittnen.”

Herr —— uttryckte sin önskan att bli döpt och gick igenom de förberedande frågorna med den presiderande tillsyningsmannen på orten, och varje månad reste grupper av Jehovas vittnen för att besöka honom i fängelset och bygga upp hans tro. Beträffande det som hade hänt i hans liv skrev han:

”Kära Bröder!

På grund av tvingande omständigheter är jag inte i stånd att förenas med er, men trösten att veta att vi är förenade i anden skänker stor glädje. För närvarande är jag fortfarande skyldig staten någon tid på grund av mitt tidigare levnadssätt.

Det är faktiskt här allt började för mig, just här i fängelset, precis så här:

Jag sökte hjälp och vägledning beträffande hur jag bör leva mitt liv. Fängelseledningen kunde inte tillfredsställa mig i fråga om detta, och därför talade jag en dag med fängelseprästen och berättade för honom att jag önskade tjäna Gud. Jag frågade honom hur jag skulle kunna få veta att Gud visste att jag hade denna önskan. Han svarade: ’När han är redo ...’ Jag visade honom Gideonbibeln jag hade och talade om för honom att jag fann den mycket svår att förstå, varför han sade: ’Du behöver Nya testamentet’, vilket var mycket vänligt av honom.

Han förklarade också att han skulle börja en ny bibelstudiekurs med några vänner från engelska kyrkans förening för män. Han antecknade mig för denna kurs.

Den första veckan under kursen hände ingenting, när det gällde att resonera om den hjälp och vägledning som behövdes. Nästa vecka hände ingenting. Under ytterligare några veckor hände ingenting. Men vid den tiden hade de lämnat ut små medlemskort och bett om en penny från var och en. Den enda gång bibeln nämndes var när de fördömde Jehovas vittnen.

Vid den här tiden var en av personalen i fängelseverkstaden, där jag arbetade, ett kristet vittne för Jehova. Vi hade åtskilliga samtal, och jag fick råd angående hur jag skulle förändra mitt levnadssätt. Tack vare frikostigheten hos dem som nu är mina bröder fick jag inom några dagar en bibel och boken Sanningen. Inom några veckor kom ett studium i gång, och sedan dess är jag lycklig över att kunna säga att jag, tack vare Jehovas organisation och mina nya bröders kärlek, har det underbara hoppet att kunna tjäna Jehova för evigt och också att dela med mig av dessa goda nyheter till andra.

En man har redan bytt religion. Han har nu flyttat till ett annat fängelse, och när han for sade han: ’Tack för att du hjälpte mig att finna sanningen. Jag ser fram emot att träffa dig vid ett av mötena i framtiden.’

En annan har talat om för samme fängelsepräst att han inte kommer att besöka hans kyrka mera och att han kommer att byta religion och bli ett av Jehovas vittnen. Fängelseprästen blev naturligtvis mycket uppretad och nämnde påföljande söndag om en bok som fördömer Jehovas vittnen. Internen lade märke till att det inte fanns ett enda skriftställe i hela boken och frågade fängelseprästen om orsaken. Fängelseprästen blev än mer uppretad och har i alla celler där det sitter anglikaner delat ut ett flygblad med titeln: ’Vad du skall säga om du får besök av ett Jehovas vittne.’ Internen vägrade att låta sig hindras och är besluten att lära mera om Jehova och hans kärleksfulla uppsåt.”

De goda nyheterna om Jehovas rike fortsätter alltså att bli predikade, även på de mest otroliga platser, inbegripet bokstavliga fängelser.