Guds vägar eller människors?
DET bör inte alls förvåna oss att Guds vägar är annorlunda än människors. Säger oss inte Guds ord att det inte står i människans makt att rätt styra sina steg, att människor är böjda för att göra det onda alltifrån sin ungdom och att människohjärtat är illfundigt och fördärvat? Och visar det inte dessutom att Satan, djävulen, har vilselett hela människosläktet? Jo!
Att Noa byggde en ark på Guds befallning föreföll helt visst egendomligt för människorna före syndafloden, liksom Abrahams handlingssätt, då han bröt upp och lämnade sitt fädernesland, föreföll invånarna i Ur egendomligt. Egyptierna såg förmodligen ut som levande frågetecken, då de såg israeliterna stryka blod på dörrposterna och övre dörrträet till ingångarna på sina hus! — 1 Mos. 6:14, 22; 12:1; 2 Mos. 12:7.
Många ting som Jesus lärde föreföll till en början oerhört egendomliga för hans efterföljare, ja, så egendomliga, att några av dem vid ett tillfälle kallade Jesu tal upprörande och slutade upp att följa honom. Men de vilkas hjärtan var rätta ställde frågor för att lära känna innebörden av de egendomliga ting Jesus sade. — Joh. 6:60—69, NW.
När aposteln Paulus var i Aten och där predikade de goda nyheterna om Kristus, grep vissa filosofer ”tag i honom och ledde honom till Areopagen, i det att de sade: ’Kunna vi få veta vad denna nya lära är, som du ordar om? Ty du kommer med saker och ting som äro främmande för våra öron. Därför önska vi få veta vad dessa ting skola betyda.’” Här har vi ett exempel på människor som följde en vis kurs, även om några endast var lojt nyfikna. Under det att somliga drev gäck och andra, förmodligen med beskyddarmin, sade: ”Vi vilja höra dig tala om detta ännu en gång”, fanns det några som ”slöto sig till honom och blevo troende, bland vilka också voro Dionysius, en domare vid Areopagens domstol, och en kvinna vid namn Damaris”. — Apg. 17:19, 20, 32—34, NW.
På liknande sätt är det i vår tid: det blotta förhållandet att budskapet om Jehovas rike, som kristna vittnen frambär för människor av alla nationer, kan tyckas oss främmande utgör inget giltigt skäl för oss att försmå det eller slå bort det med en axelryckning. Vad som betyder något är om budskapet stämmer med Skriften och förnuftet eller inte. Somliga kommer att finna att det som Gud säger i Jesaja 55:7, 8, om att hans vägar och hans tankar inte är människors vägar och tankar, är tillämpligt på dem. Låt oss fördenskull i ljuset av Guds ord och förnuftet skaffa oss ”visshet i fråga om alla ting”, och hålla ”fast vid det som är rätt”. Då kommer vi inte vilse, ty den störste lärare, som någonsin funnits, sade om Guds ord: ”Ditt ord är sanning.” — 1 Tess. 5:21, NW; Joh. 17:17.