Några män blev troende
1. Vilken inställning hade aposteln Paulus till verket att förkunna de goda nyheterna?
APOSTELN Paulus var en framstående förkunnare av evangelium! Han var villig att gå till jordens ändar för att kungöra de goda nyheterna om Guds rike. När han befann sig i Aten, råkade han i flera diskussioner med lärdare män, med epikureiska och stoiska filosofer. Dispyten blev ganska häftig. ”Några sade [om Paulus]: ’Vad vill denne pratmakare egentligen säga?’ Andra sade: ’Han tycks förkunna främmande gudomligheter’ — det var därför att han förkunnade evangelium om Jesus och om uppståndelsen.” (Apg. 17:18, Hd) Det dröjde inte länge förrän de här männen skyndsamt tog Paulus med sig till den kulle där domstolen sammanträdde, Areopagen, för att de skulle få veta mer om vad han hade att säga. När Paulus stod där mitt på Areopagen, sade han: ”Atenare, jag ser att ni i allt tycks vara mera benägna för fruktan för gudomligheterna än andra är.” — Apg. 17:22, NW.
2. Hur gav Paulus vittnesbörd om den sanne Guden?
2 När vi läser vidare i Apostlagärningarna 17, från Apg. 17 vers 22 till vers 34, får vi veta en hel del om vad Paulus hade att säga om Gud. Paulus påpekade för atenarna att de hade ett altare med inskriften: ”Åt en okänd Gud”. Paulus utnyttjade detta för att framhäva vad han ville säga: Han talade om för människorna som stod omkring honom att de utan att veta om det dyrkade ”den Gud, som har gjort världen och allt vad däri är”. Det var just om honom som Paulus nu skulle förkunna för dem. Denne ”okände Gud”, som Paulus tillbad, är inte i behov av något, eftersom ”han ... själv åt alla giver liv, anda och allt”. Paulus fortsätter: Den här Guden ”har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden”. Dessa folk kunde finna Gud, eftersom han inte var långt borta och alltså inte var omöjlig att nå. Paulus framhöll för de här atenarna att det är i Jehova Gud som vi lever och rör oss och är till, alldeles som några av deras egna skalder hade sagt: ”Vi äro ju ock av hans släkt” eller ”hans avkomlingar” (NW).
3. Hur fick Paulus folket att riktigt spetsa öronen, när han talade om en dom av den bebodda jorden?
3 Paulus fick sannerligen folket att spetsa öronen, när han sade dem att himmelens Gud ”fastställt en dag, då han skall ’döma världen [den bebodda jorden, NW] med rättfärdighet’ genom en man, som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda”. (Apg. 17:22—31) Det var något nytt! Männen och kvinnorna som hade kommit för att höra Paulus’ tal på Areopagen hade sannerligen fått något att tänka på. ”Det var nämligen så med alla atenare likasom ock med de främlingar, som hade bosatt sig bland dem”, att de inte brukade sin lediga tid till att göra något annat ”än att tala om eller höra på något nytt”. Och Paulus hade sannerligen något nytt att tala med dem om. Några tog också gynnsamt emot hans ord och blev troende. Men om andra heter det att ”när de hörde talas om en de dödas uppståndelse”, började de ”driva gäck, medan andra sade: ’Vi vill höra dig tala om detta ännu en gång.’” (NW) — Apg. 17:21, 32.
4. Vad blev följden av Paulus’ predikoverksamhet i Aten och i Korint?
4 Man vet aldrig vilket intryck ”ordet om riket” kan göra på en annan människas sinne eller vilket slags jord sanningens säd kan ha fallit i. Faller den vid vägen, på stengrund eller bland törnen? Å andra sidan kan säden falla i god jord och frambringa frukt. Aposteln Paulus fick erfara stor lycka. Han fick se frukt. Den bibliska skildringen säger oss att när Paulus gick bort ifrån dem, ”slöt sig” ”några män ... till honom och blev troende, bland vilka också var Dionysius, en domare vid Areopagens domstol, och en kvinna vid namn Damaris och andra jämte dem”. (Apg. 17:33, 34, NW) Den säd som Paulus sådde ut frambringade alltså frukt; i det här fallet: en domare, en kvinna och andra. Paulus själv hade tidigare visat sig vara god jord, ty när ”ordet om riket” förmåddes att ljuda in i hans eget hjärta och sinne, blev han en verklig predikare, som bar hundrafaldig frukt. Tänk på att han bildade församlingen i Korint, och till denna församling skrev han: ”Ni själva är vårt brev, som är skrivet på våra hjärtan och som är känt och läses av hela mänskligheten. Ty ni visas vara ett Kristi brev, skrivet av oss såsom tjänare, skrivet inte med bläck, utan med den levande Gudens ande, inte på stentavlor, utan på tavlor av kött, på hjärtan.” — 2 Kor. 3:2, 3, NW.
5. Hur visar sig sanna kristna i dag vara lika Paulus?
5 Sanna kristna håller Jesu befallning i minnet: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem.” (Matt. 28:19, 20, NW) Paulus försökte sannerligen göra detta i sin verksamhet som Ordets förkunnare, och han hade utmärkt framgång. Detta är vad alla människor som har lärt känna Jehova och hans älskade Son, Kristus Jesus, nu är pliktiga att göra. Sanna kristna i vår tid måste i likhet med apostlarna hjälpa människor som de predikar för, så att dessa kan förstå Guds ord. De måste vara undervisare och hjälpa varje lärjunge, var och en som håller på att lära, att fatta innebörden av ”ordet om riket”. Jesus sade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Det är vad Jehovas vittnen verkligen söker göra. När de gör människor till lärjungar, måste dessa överlämna livet åt Gud och låta döpa sig i vatten för att ge ett fullödigt uttryck inför Jehova och Kristus Jesus och sina bröder för att de är beslutna att hädanefter göra Guds vilja såsom denna vilja kommer till uttryck i Guds skrivna ord.
6. Är verket att göra lärjungar fullbordat, när människor överlämnar sig och blir döpta? Förklara.
6 Men verket att göra lärjungar är inte fullbordat i och med detta. Var och en bland Jehovas döpta vittnen måste fortsätta med att vara en lärare. Han fortsätter att studera Guds ord, bibeln. Han önskar hålla allt det som Jesus befallde sina efterföljare. Detta tar naturligtvis tid. Men vi behöver inte vänta till dess vi känner till allt, innan vi själva kan börja ta del i arbetet med att göra lärjungar. Så snart vi har lärt känna de underbara anordningar som Jehova har gjort för människosläktet, i det att han har gett oss sin Son till vår återlösare, såväl som vad han nu gör genom sitt rike, då vill vi naturligtvis att andra också skall få höra ”ordet om riket”. Vi önskar inplanta Guds ord i andra människors hjärta och sinne, eftersom vi vet att ordet kan frälsa en människas liv. Tänk på Paulus’ ord till lärjungen Timoteus: ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 Tim. 4:16, NW.
7. Hur visar det som hände vid pingsten och därefter vad som krävs av döpta troende?
7 De döpta troende, som ägnar sig åt att göra lärjungar, måste alltså fortsätta med att frambringa frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt och dels trettiofalt. Är detta för mycket begärt av en verklig kristen? När Jesus for upp till himmelen, fanns det 120 döpta judar, som var överlämnade åt Jehova och som var redo att utföra det verk som Jesus hade påbörjat, och de var angelägna om att få veta vad de skulle göra. På pingstdagen blev alla 120 smorda med helig ande till att predika om Riket. Det fanns flera tusen andra som hade hört om Jesus och hans budskap men som inte hade tagit någon ståndpunkt, och dessa måste fatta ett beslut. När Petrus stod upp inför dem och sade: ”Låt frälsa er från detta förvända släkte”, lät de som av hjärtat ”tog emot hans ord ... döpa sig, och lärjungarnas antal ökades på den dagen med tre tusen personer”. (Apg. 2:40, 41, Hd) Tänk på det verk som Jesus utförde på sin tid och på den frukt som han frambringade! Tänk också på apostlarna Petrus, Johannes, Paulus och de andra i de första kristnas församling, och tänk på den frukt de frambringade! När vi dessutom tänker på den frukt som nu frambringas, är det mycket uppenbart att många blir troende. Vilken andel har du haft i allt detta?
En stor skara blir troende
8, 9. Hur visar Jehovas folk sin trohet, och hur har andra påverkats av detta?
8 Under tjänsteåret 1969 har Jehovas vittnen utöver hela världen, i 203 länder och ögrupper, varit mycket verksamma, vilket framgår av tabellen på sidorna 114—117. Alla som har överlämnat livet åt Jehova och blivit döpta som en symbol av detta överlämnande måste visa trohet. Detta är ett bevis på att Guds ord verkligen har inplantats hos dem. De är fast beslutna att lägga bort all smuts och den överflödande moraliska uselheten, och de tar med mildhet emot inplantandet av ordet, som de vet kan frälsa dem. Det goda som redan har gjorts för dem önskar de nu göra för andra. Därför fortsätter Jehovas vittnen troget att predika de goda nyheterna världen utöver. — Matt. 24:14.
9 När man läser den årsrapport som Sällskapet har sammanställt med ledning av uppgifter från dess avdelningskontor runt om i världen, ser man att det har hänt något underbart. Jesus uppmanade sina lärjungar att göra andra människor till lärjungar, och Jehovas vittnen har gjort just detta under det gångna året. (Matt. 28:19, 20) Tänk bara på antalet döpta (inga spädbarn) under det gångna tjänsteåret, 1969, så inser du att Jehovas vittnen har predikat och undervisat vid alla tider och tillfällen, i det att de sökt göra Jehova Guds vilja. På tolv månader fattade 120.905 personer ett förträffligt beslut och blev döpta. De ville att Guds ord skulle inplantas i deras hjärta och sinne, alldeles som det inplantas i sinnet och hjärtat hos alla människor som överlämnat sig åt Gud. De har tagit fast ståndpunkt på Jehovas sida. Hädanefter kommer de att göra Jehovas vilja såsom den kommer till uttryck i hans skrivna ord.
10, 11. På vilka sätt blev tjänsteåret 1969 en välsignelse för Jehovas folk?
10 Det har varit ett mycket glädjefyllt år för Jehovas vittnen, eftersom Jehova Gud i så hög grad har välsignat deras ansträngningar att predika dessa goda nyheter i alla delar av jorden. En av de särskilt framträdande tilldragelserna under året var Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Fred på jorden”, som hölls i Nordamerika och Europa under juli och augusti och där 840.572 personer var närvarande. Dessa, jämte andra som inte kunde vara med i någon av sammankomststäderna, är fast beslutna att fortsätta med att predika dessa goda nyheter om Guds rike. Alla älskar freden, eftersom de tillber fredens och fridens Gud. (2 Kor. 13:11) Vi har fortfarande arbete att utföra, och vi finner att när Guds folk nu har varit flitigt upptagna i detta verk, har Jehova välsignat deras ansträngningar, så att ett nytt rekord om 1.336.112 förkunnare nåddes under tjänsteåret 1969. Under året var det i genomsnitt 1.256.784 förkunnare som man kunde räkna med skulle använda tid till tjänst på fältet varje månad. Alla dessa förkunnare av de goda nyheterna om Riket kan naturligtvis inte ägna hela sin tid åt att sprida budskapet, men de överlämnade, döpta lärjungarna är sannerligen ordinerade Ordets förkunnare allesammans. Men av alla dessa människor var det 76.515 döpta förkunnare som utförde heltidstjänst såsom missionärer, pionjärer med särskilt uppdrag, reguljära pionjärer och feriepionjärer. Dessa använde mellan 100 och 150 timmar varje månad till att sprida de goda nyheterna om Riket. Det återstående antalet personer, som utgjorde en stor världsvid församling, använde i genomsnitt varje månad mellan 10 och 15 timmar var till att predika om Guds rike och inplanta sanningens ord i andra människors hjärta och sinne.
11 För att de skulle kunna utföra detta verk framgångsrikt krävdes det en hel del tid, och det är förunderligt att tänka på att alla dessa 1.336.112 förkunnare tillsammans använde 239.769.076 timmar till att predika Rikets goda nyheter. I vilka grenar av förkunnartjänsten använde de denna tid? Huvudsakligen i arbetet från dörr till dörr, återbesöks- och bibelstudiearbetet, förutom till tidskriftsspridning och framförande av offentliga föredrag. Till vilken glädje har inte detta arbete varit för Rikets förkunnare! De har sannerligen vinnlagt sig om att inplanta ordet om Guds rike i andra människors sinne. Till vilken välsignelse har inte detta varit för de människor som lyssnat!
12. a) Hur har bibelstudieverksamheten i andra människors hem varit till nytta för dessa människor? b) Vad visar närvarosiffran vid Åminnelsen om intresset för Guds ord?
12 Under det gångna tjänsteåret hölls det 1.097.237 bibelstudier hemma hos folk i genomsnitt varje månad under hela året. Det är sannerligen förunderligt. Jehovas vittnen är verkligen angelägna om att göra lärjungar av alla nationer och att hjälpa dem att vinna kunskap om Guds sanning från hans ord, så att de kan ta ståndpunkt på den rätta sidan, på Guds rikes sida, det rikes som är mänsklighetens enda hopp. Den 1 april, efter klockan 18, samlades Jehovas vittnen, jämte andra som har gett uttryck åt sitt intresse för Guds uppsåt, för att fira den årliga åminnelsen av Jesu Kristi död, och det är underbart att veta att det var 2.719.860 närvarande den kvällen i hela världen. Av detta antal var det bara 10.368 som tog del av emblemen, brödet och vinet, varigenom de gav till känna att de hör med bland dem som ser fram emot att bli Jesu Kristi medarvingar i den himmelska härligheten.
13, 14. Nämn några intressanta siffror beträffande spridningen och framställningen av olika publikationer under tjänsteåret 1969.
13 Det finns många andra intressanta drag i det arbete som Jehovas vittnen utför. När det till exempel gäller spridningen av biblar och biblisk litteratur, finner vi mycket som ger glädje i hjärtat. Jehovas vittnen inser helt och fullt att de inte kan tillbringa all sin tid hemma hos andra människor för att studera bibeln med dem. Men de kan lämna publikationer av olika slag i hemmen, så att folk kan läsa och lära känna mer om Jehova Gud. Under det gångna året spred Jehovas vittnen, på mer än 160 språk, 14.474.862 inbundna böcker och biblar, 11.111.743 småskrifter och 186.257.878 exemplar av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! Dessutom fick de 2.131.667 prenumerationer på dessa tidskrifter.
14 För att denna vittomfattande spridning av olika publikationer skulle kunna hållas i gång har Sällskapet vid sina tryckerier världen runt — det finns stora tryckerier i Förenta staterna, Tyskland, Finland, Sverige, Danmark, Sydafrika, England, Schweiz, Australien och Canada — kunnat framställa 27.936.033 biblar och inbundna böcker på 160 språk. Man framställde också 159.395.598 exemplar av tidskriften Vakttornet och 166.356.756 exemplar av tidskriften Vakna!
15, 16. a) Vad menar Jehovas vittnen om de nutida förhållandena, och vad gör de fördenskull? b) Vilken inställning måste likväl en människa ha, innan hon kan bli en döpt lärjunge?
15 De tusentals människor som har överlämnat livet åt Jehova har varit villiga att använda tid till att sprida dessa viktiga bibliska publikationer för att hjälpa till med inplantandet av Guds ord i andra människors sinne och hjärta.
16 Jehovas vittnen är medvetna om att det är angeläget att detta verk blir utfört under Jehova Guds ledning. De är medvetna om att den tid är nära, då slutet kommer för denna onda tingens ordning. När de lägger märke till rådlösheten bland nationerna, som inte ser sig någon utväg, gläder de sig åt att de har ett budskap om fred och hopp att delge människorna, ett budskap som vilar på en säker grundval, Guds ord. Profetior uppfylls nu, och de blir tydligt förklarade i Sällskapet Vakttornets publikationer. Detta är orsaken till att Jehovas vittnen är medvetna om hur angeläget det är att uppmana var och en att bli Kristi Jesu lärjunge. Vi kan försäkra dig att Jehovas vittnen under de år som stundar kommer att göra många fler besök i människors hem, då de fortsätter med att predika de goda nyheterna om Guds rike och samtidigt förkunna vår Guds hämnd. Jehovas vittnen önskar göra människor av alla nationer till lärjungar och lära dem att hålla allt som är befallt i Skriften, så att de kan bli döpta i Faderns, Sonens och den heliga andens namn. Men innan detta kan ske i vilken som helst människas liv, måste hon ”med mildhet [ta] emot inplantandet av ordet, som kan frälsa edra själar”. — Jak. 1:21, NW.
[Tabell på sidorna 114-117]
RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 1970
(För formaterad text, se publikationen)
[Bild på sidan 113]
När Paulus hållit sitt tal i Aten, blev några troende och lät döpa sig, bland dem en kvinna vid namn Damaris och en domare vid Atens högsta domstol