Ateism och människans tankeförmåga

”Det finns skäl av alla möjliga slag till att tro på Gud”, skriver C. S. Lewis i en bok där han förfäktar kristendomen, The Case for Christianity, ”och jag skall anföra ett enda här. Låt oss anta att det inte fanns någon intelligens bakom universum, inget skapande sinne. I så fall har ingen danat min hjärna med det syftet att den skulle tänka. Det är bara så att när atomerna i min skalle av fysiska eller kemiska orsaker råkar hamna i en viss ordning, ger detta mig, som en biprodukt, den förnimmelse jag kallar tanke. Men hur skulle jag i så fall kunna lita på att vad jag själv tänker är rätt och sant? Det är som att stjälpa omkull en tillbringare med mjölk och hoppas att mjölken skvätter ut så att man får en karta över London. Men om jag inte kan lita på de argument som leder till ateism, har [jag] inget skäl att vara ateist. ... Om jag inte tror på Gud, kan jag inte tro på förmågan att tänka; alltså kan jag aldrig ta till tankeförmågan för att bortförklara Gud.”