Erfarenheter i samband med förkunnandet om Guds rike

Stor uppskattning i många länder

● Vid den första områdessammankomst som Jehovas vittnen höll i Basutoland i Sydafrika kom 376 personer till det offentliga föredraget. Bland de närvarande var advokater, lärare och sjuksköterskor. Brodern till landets främste hövding, som också var med, sade till någon i sin närhet, när talet var över: ”Vårt land behöver mera av det här slaget.”

● En äldre dam som bor på en av Caymanöarna i Västindien avgav följande vittnesbörd i sin kyrka, sedan Jehovas vittnen hade haft flera bibelstudier med henne: ”Bröder, jag beder er allesammans att inte visa bort Jehovas vittnen, när de kommer till edra dörrar, ty de har sanningen.”

● I Nicaragua kom en skollärare, som var ateist, till mötena på lördagskvällen under en av Jehovas vittnens kretssammankomster. Så här sade han om vad han då fick se och höra: ”Inte ens vi följer ett så välordnat program som detta, och ändå är det vårt arbete.”

● En ung afrikan i Kamerun, som just fått rätta svar på sina bibliska frågor, utbrast: ”Var det inte det jag sade er! En av Jehovas vittnen är värd mer än två präster och en biskop tillsammans!”

● I Liberia kom en man, som var pingstvän, till ett av Jehovas vittnen och sade: ”Vad jag ser här har jag aldrig sett förr — en vit man bor i en svart mans hus, och de samtalar och äter gemensamt. Vi har också missionärer. Men de kommer aldrig hem till oss för att äta, samtala och sova. Vi försöker ofta finna fel hos er, men det är en sak vi inte kan förneka — ni älskar varandra, och det är verkligen sanningens väg!” — Ur Jehovas vittnens årsbok för 1961.

Sanningen gör afrikaner fria

● Jesus Kristus sade en gång: ”Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar; och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.” (Joh. 8:31, 32) Hur sanna dessa Jesu ord verkligen är framgår av följande erfarenhet:

● I vissa trakter i Liberia har Jehovas vittnens frimodiga predikande om bibelns sanningar stött på motstånd från dem som följer vidskepliga bylagar, vilka förbjuder sådana saker som att nämna ordet ”leopard” i samhället, att bära vatten på annat sätt än på huvudet, att stöta ris eller bränna palmolja efter solnedgången, att klyva ved inne i samhället eller att ta med ett vått fisknät in i byn. En del bybor har slutat upp med att rätta sig efter de godtrognas lagar, sedan de lärt känna bibelns sanningar. De andra byborna säger då vanligen att detta kommer att få hemska följder för dem som har vänt sig till Jehova, men när inget ovanligt händer dem, vänder sig så småningom hela byar bort från sådana dåraktiga, hämmande vanor. Efter någon tid säger byborna i själva verket att de är tacksamma över detta. En gammal kvinna, som haft för vana att frambära offer till sin döde man, sade glatt till ett av vittnena: ”Vi är fria.”