Uppskattar du livet och livgivaren?
NJUTER du av prakten i en välplanerad blomsterträdgård? Känner du ett obeskrivligt välbehag av att andas in den friska luften ute i skog och mark eller av att på skidor susa ned för en snötäckt bergssluttning? Kommer vördnadsbjudande naturscenerier dig att bäva? Blir du hänförd av vacker musik? Vad det vara må, som du njuter av och som du finner glädje i, kan du uppfatta bara på ett villkor, nämligen att du har liv. Om du inte hade liv, skulle du inte kunna glädja dig åt något av det som är dig kärt. Livet är den värdefullaste ägodel du har — och kanske den minst uppskattade.
Även om livet nu är så alldagligt och du har ägt det i många år, har du ingen orsak att sätta ringa värde på det och kanske sätta det på spel för den tillfälliga spänning eller tjusning det innebär att göra något farligt. Den spänning du kan få erfara går inte upp emot det som du kanske förlorar. Samma sak kan sägas om dåraktiga ansträngningar för att med fara för livet söka rädda materiella ägodelar från att förstöras. Ditt liv är inte som en maskindel, som kan ersättas om den blivit skadad och upphört att fungera. Livet är värdefullare än all spänning och tjusning du kunde få uppleva och förmer än alla materiella ägodelar. Och vad mänskliga ansträngningar beträffar är det oersättligt.
Du äger inte livet därför att du har förtjänat det eller därför att du har rätt till det. Dina föräldrar gav inte upphov till det, även om de bär ansvaret för att du föddes. De förmedlade bara till dig den livskraft som gavs människorna för mycket länge sedan. Livet är en gåva från Gud. Det är tack vare hans fria gåva som du äger medveten tillvaro i dag. En av bibelns skribenter erkände att Jehova är människans livgivare med dessa ord: ”Han som själv åt alla giver liv, anda och allt. Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden.” (Apg. 17:25, 26) Lägg också märke till vad Elihu sade: ”Guds ande är det, som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt [andedräkt] beskär mig liv.” (Job 33:4) Dessa män skämdes inte över att erkänna att det var Gud som hade givit dem livet, gör du det?
Om någon ger dig en värdefull gåva, tar du då emot den utan att ge uttryck åt din tacksamhet? Nekar du senare inför andra människor till att du fick den av givaren? Du kanske inte är så otacksam när det gäller gåvor från dina vänner, men hur är det med gåvorna från Gud? Ger du någonsin uttryck åt tacksamhet över dem? Tackar du någon gång Gud för förmånen att vara vid liv och kunna lära känna honom och de storslagna ting han har gjort? Har du så bråttom med att leva, att du inte ger dig tid att visa att du uppskattar livgivaren och hans gåvor? Det krävs bara helt ringa ansträngning från din sida för att i bön ge uttryck åt din uppriktiga tacksamhet.
Om du uppskattar livgivaren, kommer du att visa respekt för hans vilja och villigt rätta dig efter den. Men om du aldrig anstränger dig för att få veta vad hans vilja är, kan man väl då ärligt säga att du verkligen hyser respekt för den? Kan man säga att du uppskattar honom om du ger dig till att läsa dagstidningar, se på television, gå på bio, sysselsätta dig med dina hobbyer men aldrig har tid att studera hans skrivna ord för att lära känna vad som är hans vilja? Om statsöverhuvudet i det land där du bor skulle diktera ett brev och skicka det till dig, skulle du då ha så bråttom, att du aldrig fick tid att läsa det? Liksom du skulle ägna den allra noggrannaste uppmärksamhet åt ett sådant meddelande, bör du ägna den mest ingående uppmärksamhet åt de meddelanden som härrör från universums styresman. Hans vilja beträffande människan finns uttalad i hans skrivna ord, bibeln. Visa att du respekterar och uppskattar honom genom att ta dig tid att lära dig det som han har låtit skriva ned till undervisning för oss.
För mycket länge sedan visade kung David att han verkligen uppskattade den store livgivaren, när han uppmanade andra att visa tacksamhet: ”Tacka Jehova, åkalla hans namn, gör hans gärningar kunniga bland folken! Sjung till hans ära, spela för honom, tala om alla hans underbara verk. Beröm eder av hans heliga namn, må deras hjärta som söka Jehova fröjda sig. Sök efter Jehova och hans kraft, sök hans ansikte beständigt.” — 1 Krön. 16:8—11, NW.
Livgivarens kärleksfulla godhet kommer till synes genom en annan stor gåva, men denna gåva ges inte utan åtskillnad åt alla och envar. Den ges åt dem som på förhand visar att de kommer att sätta värde på den. Denna gåva är det eviga livet. Liksom Gud förmådde ge människan liv ursprungligen, förmår han utsträcka det till obestämd tid. Livet i sig självt är en storslagen gåva, men evigt liv är något outsägligt underbart. Eftersom evigt liv har utlovats av Gud, som inte kan ljuga och som aldrig har underlåtit att hålla ett givet löfte, kan människorna med tillförsikt vänta sig att få evigt liv. Hans skrivna ord ger oss ”hopp om evigt liv — ty evigt liv har Gud, som icke kan ljuga, för evärdliga tider sedan utlovat”. — Tit. 1:2.
Om du inte sätter värde på det liv du nu åtnjuter, varför skulle livgivaren då ge dig gåvan evigt liv? Denna gåva är endast för dem som älskar honom och som med tacksamhet i ord och gärning ger uttryck åt att de uppskattar honom. Denna gåva är en belöning för trohet och ostrafflighet. Han kommer lika litet att ge den åt otacksamma individer som du skulle ge en dyrbar gåva åt en människa som inte har visat sig tacksam för alla dina tidigare gåvor.
Eftersom livet är det dyrbaraste du äger och du behöver det för att kunna glädja dig åt de många goda ting som du tycker om, borde din främsta strävan vara att vinna gåvan evigt liv. Om man vinner den, kommer glädjen över att vara till att nå långt bortom det korta liv vi nu har. I jämförelse härmed ter sig vårt nuvarande liv som en flyktig rök. Om du sätter värde på det mått av liv som du nu äger såsom en gåva, då kommer du att söka vinna den större gåvan, evigt liv. Om du skall vinna den, måste du visa dig värdig att få den genom att lära känna livgivarens vilja och göra den.
Tacka honom för alla de gåvor du har fått av honom och för alla de gåvor som han har utlovat. ”Tacka Jehova, ty han är god, ty till evig tid varar hans kärleksfulla godhet.” — 1 Krön. 16:34, NW.