Glädjen över att få dela Guds sanning med andra
Advokat använder bibeln
I Rio de Janeiro i Brasilien finns det en advokat som upplevde något som beredde honom stor glädje. Han berättade följande för ett av Jehovas vittnen: ”Jag fick besök av ett gift par som ämnade begära hemskillnad av religiösa skäl. Mannen var lutheran och hustrun baptist. Enligt anvisningar som mannen fått av sin pastor ville han att deras barn skulle hålla sig till hans religion; hustrun påyrkade, också hon enligt anvisningar från sin pastor, att barnen skulle uppfostras i baptistkyrkan. Det var verkligen ett allvarligt problem.”
Advokaten föreslog mannen och hans hustru att de skulle be sina respektive pastorer komma till hans kontor dagen därpå. Pastorerna stod orubbligt fast vid sina krav. Så här löd deras påstående: ”Det finns bara en utväg: skilsmässa, i annat fall kommer barnen att få lida för sina föräldrars misstag.”
Advokaten slog upp sin bibel och visade alla fyra att enligt Guds lag är religiösa problem inte någon giltig orsak till en laglig separation; endast äktenskapsbrott är en sådan orsak. Makarna höll med om detta och tackade advokaten för hans bibliska råd. Då utbrast den lutherske pastorn: ”O, så liten jag känner mig över att jag, som är en Ordets förkunnare, har hänvisat till människors rättvisa, under det att ni, som är advokat, hänvisar till Guds rättvisa. Var har ni lärt er så mycket om bibeln?” Advokaten talade om att han hade lärt det av Jehovas vittnen.
Då utbrast baptistpastorn: ”Av Jehovas vittnen, det menar ni väl inte?” Advokaten försäkrade honom då om att han i sitt sökande efter sanningen hade vänt sig till många av de i bibelkunskap så kallade visa i de olika religiösa samfunden, men han hade aldrig fått sina frågor besvarade förrän han träffade Jehovas vittnen. ”Ja, de är Jesu Kristi sanna lärjungar”, sade advokaten, ”och min dörr står alltid öppen för dem.”
Väggarna har öron
Ett Jehovas vittne i New Jersey meddelar vad som hände då hon ledde ett bibelstudium i hemmet med en dam, som bodde i ett hyreshus. ”En dag, när vårt studium var över och jag hade gått, kom en dam som bor vägg i vägg med kvinnan som jag leder studiet med in till denna. Grannkvinnan förklarade att hon hade lyssnat till bibelstudiet genom väggen! Hon hade tyckt att det var så intressant att hon ville veta mera om bibeln. Hon undrade om jag kunde studera med henne också. Jag fick kännedom om det här samtalet, när jag kom tillbaka följande vecka. När studiet var över, hälsade jag på hos grannkvinnan, och vi kom överens om att börja ett bibelstudium. Jag är överlycklig över att kunna meddela att hon går framåt mycket fint i bibelkunskap, och hennes syster visar även intresse och är med vid studiet.”
Han fick något att leva för
Ett av Jehovas vittnen som bor i Kentucky har upplevt följande: ”Vi fick nya grannar — en man och hans sjuttonårige son. En kort tid efter det att vi blivit bekanta dödades sonen i en bilolycka. Eftersom begravningen hölls på annat håll, erbjöd jag mig att ta hand om posten varje dag. Jag blev mycket glad över att lägga märke till att mannen hade prenumeration både på Vakttornet och på Vakna! Jag väntade med spänning på att få tillfälle att tala med honom om bibelns sanningar. Det dröjde inte länge innan vi fick ett sådant tillfälle, ty han kom på besök till min man och mig. Ämnet döden kom upp, och vi påpekade vilket underbart hopp om en uppståndelse som bibeln ger. Detta var något nytt för honom. Vi slog upp bibelverser och visade honom att människan är en själ, att själen dör och att människans enda hopp består i en uppståndelse. Han lyssnade uppmärksamt, och det hade lidit in på småtimmarna innan han gick hem.
Följande förmiddag och varje kväll den veckan kom han tillbaka med frågor. Jag föreslog att vi skulle hålla bibelstudium, och det samtyckte han i ivrigt till. Han har visat stort intresse vid studierna och har varit med i Rikets sal regelbundet på söndagarna. Den här mannens mor beredde oss i nyligen stor glädje, när hon sade: ’Jag kommer att vara er evigt tacksam för vad ni har gjort för min son. Det brukade vara så här: Han steg upp på morgonen, men kunde inte äta. Han brukade säga: Vad nyttar det till — jag har inget att leva för nu. Men sedan han började studera bibeln tillsammans med er, har han kunnat äta, och det allra bästa är att han har ett hopp för framtiden.’ Ja, sanningen i Jesu Kristi ord i Apostlagärningarna 20:35: ’Saligare är att giva än att taga’ hade inte kunnat framstå klarare för mig.”