Ett nytt prästadöme blir till

1. a) Vilka olika saker tänker folk på när de hör ordet ”präst”? b) Vilka frågor uppstår med anledning av bibelns ord om ett nytt prästadöme?

NÄR du hör ordet ”präst”, vad tänker du då på? Tänker du på en man i ämbetsdräkt som utdelar sakrament? Tänker du på Arons avkomlingar, vilka i forna tider tjänade i Jehovas tempel i Jerusalem? Eller tänker du kanske på en buddist- eller hindupräst, som fullgör sina plikter i sin religions tempel? Är någon eller några av dessa män eller allesammans präster åt den sanne Guden? Bibeln talar också om ett nytt prästadöme. Förhåller det sig då såsom en del samfund i kristenheten påstår, nämligen att det judiska prästadömet, som var förbundet med Aron och hans avkomlingar, utgjorde det gamla prästadömet och blev ersatt av prästadömena inom de olika samfunden i kristenheten, t. ex. romersk-katolska kyrkans prästadöme med sitt överhuvud, påven, som kallas pontifex maximus?

Det nya prästadömets överhuvud

2. a) Vem är Jehova Guds överstepräst, och hur fick han sitt ämbete? b) I vilket avseende är hans prästadöme nytt?

² Först och främst måste det framhållas att Jesus Kristus är Guds, den Högstes, överstepräst. Hans prästadöme ersatte det aronitiska prästadömet, men han vann inte sitt prästadöme genom någon härstamning från Aron och hans avkomlingar, och inte var hans prästadöme heller något tillägg till det aronitiska prästadömet eller någon fortsättning av det. Det var nytt. Konung David hade sagt under inspiration: ”Jehovas utsaga till min Herre är: ’Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.’ Jehova har svurit (och han skall icke känna någon ånger): ’Du är en präst till obestämd tid efter Melkisedeks sätt!’” (Ps. 110:1, 4, NW) Jesus föddes i Juda stam och Davids ätt; vad hans härstamning beträffar hade han alltså ingenting alls med Levi stam att skaffa, vilket däremot översteprästerna Hannas och Kaifas hade, vilka gick in i det allraheligaste i templet här på jorden, ty de var människor av kött, blod och ben.

3. a) Vilket faktum beträffande Jesu prästadöme bevisar att han inte tog tillbaka sitt mänskliga liv eller åter tog sin människokropp i bruk vid sin uppståndelse? b) I vilket förhållande befinner sig Jesus nu till prästadömet?

³ Efter den 16 Nisan år 33 v.t. var Jesus, som blivit uppväckt i anden, inte längre en människa av kött och blod; för sin trohet blev han av sin Fader belönad med en odödlig andlig organism. Efter sin uppståndelse framträdde han vid olika tillfällen för sina lärjungar, i det att han genom underverk framskapade en kropp, men när fyrtio dagar var förlidna, for han upp till sin Fader i himmelen, och där, i Jehovas, den allsmäktige Gudens, närvaro, överlämnade han värdet av sitt offer såsom ”Guds lamm, som borttager världens synd”. (Joh. 1:29; 4:23, 24; Apg. 1:1—11) Detta bevisar att han inte tog tillbaka det mänskliga liv som han hade utgivit såsom offer. (Hebr. 9:23—26) Det uttalande, som han gjorde här på jorden och som chockerade några av dem som till en tid följde honom, besannades följaktligen. Han sade: ”Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen; om någon äter av detta bröd, skall han leva för evigt. Och det förhåller sig så att det bröd som jag skall giva är mitt kött, till gagn för världens liv.” (Joh. 6:51, NW) Fördenskull kunde Jesus inte ha sin jordiska eller köttsliga kropp med sig i himmelen, ty han gav ut den en gång för alla såsom ett offer till gagn för syndiga, döende människor. Nu när Jesus kom till himmelen, insattes han såsom den store översteprästen efter Melkisedeks sätt, och detta för evigt. — Hebr. 7:17, 26—28.

Jesus ingen pontifex maximus

4. a) Var Hannas och Kaifas eller Johannes döparen innehavare av något ämbete såsom pontifex maximus? Förklara. b) Vad får vi av The Encyclopædia Britannica veta om den makt som låg i händerna på pontifex maximus? (Se fotnoten.) c) Vem innehade detta ämbete i Rom under forntiden, och vem innehar det nu?

⁴ Ingen av översteprästerna Hannas och Kaifas och inte heller Johannes döparen, prästen Sakarias’ son, var någon pontifex. Var och en av dessa män var en kohén (hebreiska) eller en hiereús (grekiska) eller en sacérdos (latinska Vulgatabibeln). (Luk. 1:5; 3:2) I Jesu dagar var det i stället kejsar Tiberius som var den i Rom utövade hedniska babyloniska religionens pontifex maximus.a

5. a) Hur vet vi att Jesus inte var någon pontifex maximus? b) Hur handlade de judiska prästerna stick i stäv mot sitt ämbete, då de ropade: ”Vi hava ingen annan konung än kejsaren”?

⁵ Jesus var sannerligen ingen pontifex maximus. I den ed, som Jehova hade svurit och i vilken han hade framhållit att Jesus inte skulle vara en levitisk eller aronitisk präst, hade han inte heller sagt att han skulle vara en präst lik den hedniske pontifex maximus i Rom. David, som skrev sin profetia innan han dog år 1037 f.v.t., yttrade dessa ord omkring 300 år innan Rom grundades och en lång tid innan dess konung Numa Pompilius grundade prästkollegiet. Det var i själva verket de judiska prästerna som handlade stick i stäv mot sitt eget ämbete såsom kohén (präst), när de ropade: ”Vi hava ingen annan konung än kejsaren”, varvid de erkände den romerske kejsaren Tiberius, som var den hedniska religionens pontifex maximus; och vad värre var, de förkastade Jehovas verklige konung och överstepräst. På pingstdagen år 33 v.t. tillämpade aposteln Petrus Davids profetia på den uppväckte Jesus och sade: ”David for ju verkligen icke upp till himlarna, utan han säger själv [i Psalm 110]: ’Jehova sade till min Herre: ”Sitt vid min högra sida, till dess jag lägger dina fiender såsom en pall för dina fötter.”’ Må därför hela Israels hus veta förvisst att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni fastnaglade vid pålen.” — Apg. 2:34—36, NW; Joh. 19:15.

6. a) Vilken prästerlig tjänst utförde Jesus, sedan han hade farit upp till sin Fader? b) Vilken makt erhöll Jesus vid den tiden, och vilken slutsats kommer man till, om man jämför honom i denna hans ställning med det judiska prästerskapet och pontifex maximus?

⁶ När Jesus hade farit upp till himmelen, trädde han fram inför Jehova Gud i förbindelse med den anordning Gud hade gjort i himmelen för att bringa försoning för människors synder. (Hebr. 8:1, 2) Här frambar han värdet av sitt blod till gagn för människovärldens liv. Gud gav honom fördenskull, eftersom han var människosläktets återlösare, fullständigt välde över mänsklighetens liv och även över scheol (hades), som är den gemensamma grav, där milliarder döda människor ligger. Scheol är det hebreiska ordet och hades är det grekiska ordet, som på många ställen i den katolska Douayöversättningen, i Engelska auktoriserade översättningen och i äldre svenska översättningar har återgivits med ordet helvete. Skall de som befinner sig i scheol eller hades någonsin komma ut därifrån? Vilket prästadöme har förmåga att befria dem? Förvisso inte det judiska prästadömet, som tillhörde Arons ätt, ty det hade inte något offer värdefullt nog att återlösa människorna med. (Ps. 49:8—10) Och vi kan med ännu större visshet säga att varken den hedniske pontifex maximus i Rom eller hans efterträdare, påvarna i Rom, med sitt prästadöme kan åstadkomma detta, utan endast Jesus Kristus i det himmelska Sion, den store prästen ”efter Melkisedeks sätt”, vilken inte alls påminner om den romerske pontifex maximus.

De som är förenade med honom i det nya prästadömet

7. a) Vilka skall tillsammans med Jesus utgöra det nya prästerskapet? b) Var Petrus överhuvud för detta prästerskap? Förklara.

⁷ Gud hade som en ytterligare belöning för Jesu trohet lovat denne en brud, som skulle bestå av ett antal av hans efterföljare, vilka skulle utgöra hans församling. Dessa skulle följa honom tätt i spåren och skulle vara underpräster, vilka skulle tjäna tillsammans med honom såsom den store översteprästen — ett i sanning NYTT prästerskap i ett nytt prästadöme. De tolv apostlarna stod närmast Jesus i den ”församlingsbyggnad”, för vilken Jesus var överhuvudet. Petrus tillhörde dessa apostlar och var en av underprästerna. Petrus, som var en Jesu Kristi efterföljare, var sannerligen inte församlingens huvud. Petrus var inte pontifex maximus utan en kristen präst, som tjänade under den store översteprästen efter Melkisedeks sätt, Jesus Kristus. Trettio år efter det att aposteln Petrus hade dött sade den uppståndne Jesus till aposteln Johannes på fängelseön Patmos: ”Jag är den förste och den siste och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket [hades, NW; inferni, latinska Vulgataöversättningen; helvetet, Dy; AV; Äldre sv. övers.].” (Upp. 1:17, 18) Jesus hade talat om samma myndighet när han var här på jorden såsom människa. Han hade sagt:

8. Vad sade Jesus, när han befann sig här på jorden, om den myndighet han skulle få över döden och hades?

⁸ ”Alldeles såsom Fadern har liv i sig själv, så har han förlänat också åt Sonen att hava liv i sig själv. Och han har givit honom myndighet att döma, ty Människoson är han. Förundra eder icke över detta, ty den stund kommer då alla de som äro i minnesgravarna skola höra hans röst och komma ut: de som gjorde det goda till en livets uppståndelse, de som bedrevo dåliga ting till en domens uppståndelse.” ”Den som livnär sig av mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall uppresa honom på den yttersta dagen.” — Joh. 5:26—29; 6:54; NW.

9. Hur skulle det besannas att hades’ portar inte skulle bli den kristna församlingen övermäktiga?

⁹ Eftersom Jesus skulle få ”nycklarna till döden och dödsriket [Upp. 1:18]” eller ”hades” (NW), var han bemyndigad att säga till aposteln Petrus att även om Petrus och de övriga i församlingen av troende skulle gå ned i döden och komma till hades eller scheol, i det att de dör en offerdöd i likhet med sin Mästare, så skulle likväl hades’ portar inte kunna förbli slutna över församlingen i alla tider. Varför inte det? Därför att Jesus, efter det att han blivit uppväckt och farit upp till Fadern, till vilken han överlämnade värdet av sitt liv såsom ett offer för människorna, skulle kunna utföra det som ingen pontifex maximus någonsin skulle kunna utföra, dvs. använda de här ”nycklarna till döden och dödsriket” eller ”hades”, vilka han hade fått, för att öppna portarna och släppa ut sin församling förmedelst en uppståndelse från de döda. Vid det tillfälle, då Jesus sade detta, hade han just frågat lärjungarna vem de ansåg honom vara. Matteus 16:16—19 (NW) redogör för det samtal som därpå följde:

På vem är församlingen byggd?

10. Vad sade Jesus om församlingens grundval, och vilket löfte gav han Petrus?

¹⁰ ”Till svar sade Simon Petrus: ’Du är Kristus, den levande Gudens Son.’ Jesus svarade honom och sade: ’Lycklig är du, Simon, Jonas son, ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himlarna. Jag säger dig också: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och hades’ portar skola icke bliva den övermäktiga. Jag skall giva dig [inte hades’, utan] himmelrikets nycklar, och vadhelst du må binda på jorden skall vara det som är bundet i himlarna, och vadhelst du må lösa på jorden skall vara det som är löst i himlarna.’” — Se också Markus 8:27—30 och Lukas 9:18—21.

11. Vilken särskild granskning av Jesu ord, som är återgivna i Matteus 16:18, är det på denna punkt i vårt studium lämpligt att vi företar? (Se även den mellanradiga texten.)

¹¹ De här återgivna orden i Matteus 16:18 är en synnerligen omstridd text. Fördenskull återger vi här nedan den grekiska grundtexten. Under den finns en transliteration med latinska bokstäver av den grekiska texten, och därunder återger vi en översättning ord för ord till svenska av denna grekiska text.

Κἀγὼ δέ σοι λέγω ὅτι σὺ εἰ

Kago de soi lego oti su ei

”Och jag också till dig säger att du är

Πέτρος καὶ ἐπὶ ταύτῃ τῇ πέτρᾳ οἰκοδομήσω

Petros kai epi tautei tei petrai oikodomeso

Petrus, och på denna klippa(n) skall jag bygga

μου τὴν ἐκκλησίαν, καὶ πύλαι

mou ten ekklesian kai pulai

min församling(en), och portar[na]

ᾅδου οὐ κατισχύσουσιν αὐτῆς.

haidou ou katiskhusousin autes.

hades’ skola icke få makt över den.”

12. a) Vilken skillnad lägger vi märke till mellan orden ”Petrus” och ”klippa” i den grekiska texten? b) Hur överensstämmer den arameiska (syriska) översättningen härmed? (Se också fotnoten.) c) Hur hjälper oss aposteln Paulus att förstå vilken ”klippa” det är som är omnämnd här?

¹² Det är inte svårt att se att det är skillnad mellan Petrus (Pétros) och klippa (pétrai). Skillnaden är den att Pétros i den grekiska texten är maskulinum, under det att pétrai är femininum. Samma olikhet framgår också av den latinska Vulgataöversättningen. Även den arameiska (syriska) översättningen uppvisar en olikhet i fråga om genus förmedelst en partikel som åtföljer vart och ett av dessa båda ord, Petrus och klippa.b Lägg märke till att Jesus inte sade till Petrus: ”Du är Petrus, och på DIG skall jag bygga min församling.” Av den här ovan återgivna grekiska texten framgår det klart och tydligt att Jesus inte sade att Petrus var pétra (”klippa”) och att det var på Petrus (Pétros) som han skulle bygga sin församling. Jesus sade att han skulle bygga sin församling med sig själv såsom grundvalen. Också aposteln Paulus identifierar Jesus Kristus med klippan, nämligen i 1 Korintierna 10:4, där det heter: ”Alla drucko de samma andliga dryck — de drucko nämligen ur en andlig klippa [pétra], som åtföljde dem, och den klippan [pétra] var [betydde, NW] Kristus.”

13. a) Vilka profetior kan Jesus ha tänkt på, när han talade med lärjungarna om klippan? b) Hur påvisar Paulus att Petrus inte är den klippa, på vilken församlingen är byggd?

¹³ Jesus tog sannerligen hänsyn till profetiorna i Jesaja 8:14 och 28:16, som han var väl förtrogen med. I dessa profetior heter det: ”Så skall han varda för eder något heligt; men för de två Israels hus skall han bliva en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och ett giller.” ”Därför säger Herren, HERREN så: ’Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, fast grundad; den som tror på den behöver icke fly.’” Var det då Petrus som ”för de två Israels hus” skulle ”bliva en stötesten och en klippa till fall”? Är det på Petrus som de kristna utövar tro för att vinna frälsning? Nej, visst inte! Det är på Jesus Kristus. Paulus klargör detta, så att ingen ovisshet kvarstår, då han tillämpar profetiorna på Kristus, nämligen i Romarna 9:32, 33 och 10:4: ”De stötte sig mot stötestenen, såsom det är skrivet: ’Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa [pétra], som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.’ Ty lagen har fått sin ände i Kristus till rättfärdighet för var och en som tror.”

Vi måste erkänna det nya prästadömet

14. a) Vilken uppfattning hade Petrus själv om församlingens grundval? b) Varför bör vi ta oss till vara, så att vi rätt förstår dessa Jesu ord, som är återgivna i Matteus 16:18?

¹⁴ Trodde Petrus att Jesus menade att församlingen skulle byggas på honom själv, Petrus? Trodde Petrus att han var en större präst än sin Mästare, Guds store överstepräst lik Melkisedek, åt vilken Petrus bara var en underpräst? Låt oss ta del av hans egna ord i den här saken: ”Herren är god. I det ni komma till honom såsom till en levande sten, förkastad, det är sant, av människor, men utvald, dyrbar, för Gud, bliva ni också själva såsom levande stenar uppbyggda till ett andligt hus, för att vara ett heligt prästerskap, för att frambära andliga offer, som äro välbehagliga för Gud genom Jesus Kristus. Ty det heter i Skriften: ’Se, jag lägger i Sion en sten, utvald, en grundhörnsten, dyrbar; och ingen som utövar tro på den skall alls möta någon missräkning.’ Det är alltså för eder som han är dyrbar, emedan ni äro troende; men för dem som icke tro ’har precis samma sten som byggningsmännen förkastade blivit huvudhörnstenen’ och ’en stötesten och en förargelseklippa [pétra]’. Dessa stöta sig, därför att de äro olydiga mot ordet.” (1 Petr. 2:3—8, NW) Det är orimligt att tänka att Petrus skulle vara den grundval, på vilken församlingen blev byggd, och vi måste ta oss väl till vara, så att vi inte blir olydiga mot ordet genom att inte godta dessa Petrus’ ord, ty vi kan komma att snava till evig tillintetgörelse för oss.

15. a) Vilka kommer att utgöra det fullständiga nya prästerskapet? b) Vilka bättre ting frambringar det nya prästadömet?

¹⁵ Det förhåller sig fördenskull alldeles som aposteln Paulus så verkningsfullt framhöll: ”Om prästadömet förändras, måste ju med nödvändighet också lagen förändras.” (Hebr. 7:12) Jesus var ett nytt prästadömes överhuvud, och hans efterföljare, dvs. apostlarna och andra som han har utvalt under de gångna nitton hundra åren och som alla tillsammans kommer att uppgå till 144.000 under sitt ena och enda huvud, Kristus Jesus, utgör ett nytt prästerskap, som tjänar i förbindelse med ett nytt förbund. Genom Guds oförtjänta godhet har han frambragt en ny tingens ordning, som ersätter den tidigare judiska tingens ordning med dess ofullkomliga prästadöme och djuroffer. Den nya tingens ordning, som är grundad på Kristi eget offer, verkar under det nya förbundet. Tack vare detta offer kan människornas synder bli förlåtna.

16. a) Varför föreligger det nu inte längre något behov av upprepade offer, t. ex. djuroffer eller ”mässoffer”? b) Var befinner sig Jesus såsom överstepräst efter Melkisedeks sätt? c) Vad har han i beredskap åt människorna, och när skall det nya prästadömet till människorna förmedla de gagneliga verkningarna av Jesu offer?

¹⁶ Det behövs fördenskull inga upprepade offer, sådana som medlemmar av det levitiska prästerskapet av Arons ätt brukade frambära i templet, eller ett ideligt frambärande av mässoffer, som man kan iaktta i många av kristenhetens kyrkor, utan Kristi Jesu enda offer har blivit framburet; och de upprepade offrens tid är förbi. Kristi Jesu uppgift att frambära sig själv såsom offer är fullgjord, och han är nu insatt på det himmelska Sion, lagd såsom en beprövad sten, en fast grundvals dyrbara hörnsten, till uppfyllelse av profetian i Jesaja 28:16. Han blev förkastad för nitton hundra år sedan av det jordiska Sion, men det är i det andliga Sion, det himmelska Sion, som han nu bor, och han har ett rikligt förråd av livets bröd åt människorna tack vare sitt offer, och av detta förråd är han redo att dela ut åt dem. Paulus säger så i Hebréerna 9:28: ”Så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning.” År 1918 började han uppväcka sin trogna församling till att vara med honom. Några få är alltjämt kvar här på jorden, men de förväntar att bli förenade med honom i en nära framtid. Under Kristi tusenårsregering skall hans församling av underpräster tjäna tillsammans med honom i himmelen såsom konungar och präster och skall åtnjuta det härliga privilegiet att till de trogna människorna på jorden förmedla Kristi offers gagneliga verkningar. Det är alltså inte till någon pontifex, nej, inte ens till någon pontifex maximus, utan till översteprästen efter Melkisedeks sätt, Jesus Kristus i det himmelska Sion, som alla de människor, vilka utövar tro, måste komma. — Upp. 20:6.

[Fotnoter]