Var pålitlig i allt
NÄR du har gjort upp om att träffa någon, vill du då helst att han kommer i tid eller är försenad? Om du ger en person i uppdrag att utföra ett arbete, vill du då helst att han fullgör det eller att han inte bryr sig om det, såvida du inte vakar över honom? När du köper en maskin, önskar du då att den går bra, eller vill du ha en som ideligen krånglar?
Nästan alla föredrar nog det förra alternativet i alla tre fallen. Vi tycker om att människor kommer i tid till arbetet. Vi vill att de skall fullgöra sina arbetsuppgifter. Och vi önskar att maskiner går bra och säkert.
I alla tre fallen är det pålitligheten som är den önskvärda egenskapen. Det råder föga tvivel om att så gott som alla människor vill att andra skall vara pålitliga och att de skall kunna lita på att saker som de använder verkligen fungerar. Men det är ofta svårare för den som vill ha det så att själv vara sådan.
Hur är det? Du vill att andra skall vara pålitliga, men är du det? Du vill att de skall passa tiden, men gör du det själv? Om du vill att andra skall vara pålitliga, när de utför något arbete åt dig, är du då angelägen om att vara pålitlig när du arbetar åt andra? Pålitligheten verkar i båda riktningarna. Om det är bra att andra är pålitliga, då måste det sannerligen vara bra för oss, alla och envar, att vara pålitliga. Samma önskan som du har att andra skall vara pålitliga har andra människor när det gäller dig, då du har med dem att göra.
Men att förvänta pålitlighet hos andra och att vara pålitlig själv är två vitt skilda ting. Det är relativt lätt att önska att andra skall vara pålitliga, men det är inte alls så lätt att själv vara pålitlig. Hur så? För det första är inte alla pålitliga, och detta gör dem till dåliga exempel för andra. Ja, tendensen här i världen är i allt större utsträckning att komma bort från pålitligheten och att söka vinna så mycket som möjligt med så liten möda som möjligt. Detta bidrar knappast till att hos flertalet människor väcka en lust att vara pålitliga.
För det andra är det svårt för oss att vara pålitliga därför att vi inte ärver denna egenskap av våra föräldrar; vi måste förvärva den, uppodla den och bruka den, så att den blir till en vana. Vi kan lägga märke till att små barn saknar denna egenskap. Kan du vänta dig att din pojke eller flicka verkligen låter bli att smutsa ner sig, borstar tänderna eller lägger undan leksakerna, om du inte tar dig tid att lära honom eller henne pålitlighet i sådana ting? Nej, det kan du inte; du kan inte ens förvänta att barn är ärliga, om du inte lär dem det, lär dem att du önskar kunna lita på dem. Det förhåller sig alldeles som bibeln påpekar i Ordspråksboken 22:15: ”Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.”
Men om det nu är svårt att tillägna sig denna egenskap, pålitlighet, och tendensen bland folk är att komma bort från pålitligheten, vad kan då motivet vara till att vi vill vara pålitliga själva? Motivet är att detta är rätt, oberoende av vad en annan gör, och att det är till nytta för andra såväl som för oss själva om vi är pålitliga. Det är på samma sätt som med god moral. Det är rätt att ha god moral, även om andra kanske är omoraliska. Och den som har en hög och god moral gagnar andra såväl som sig själv, både fysiskt och psykiskt. Likadant är det med pålitligheten.
Detta gäller särskilt om den som fruktar Gud och vill behaga honom, eftersom Gud vill att hans trogna skapelser skall göra eller efterlikna det som är rätt, inte det som är orätt. Och att vara pålitlig är att ådagalägga en gudaktig egenskap. Det är rätt. Det gagnar dessutom andra, såväl som oss själva. Dessa motiv är tillräckliga.
Guds Son, Jesus Kristus, visade att det är rätt att vara pålitlig och att man bör visa sig pålitlig också i ringa ting, eftersom man genom att vara pålitlig, då man har ringa ting att utföra, lär sig att vara pålitlig när man har större ting att utföra. Jesus sade: ”Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” (Luk. 16:10) I en liknelse berömde Jesus den arbetare, som var pålitlig i det som han fått i uppdrag att utföra, och visade att han genom sin pålitlighet gjorde sig förtjänt att få större ansvar. Han sade: ”Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så. Jag säger eder i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” (Matt. 24:46, 47, NW) Belöningen för pålitlighet i ett ringare uppdrag bestod i att han blev anförtrodd större ansvar.
Det är uppenbart hur förnuftigt detta är, ty vem skulle väl anförtro en person ett betydelsefullt arbete, om han inte var pålitlig i ett ringa? Om en man inte kan komma överens med sina arbetskamrater på en avdelning, skulle det då vara förnuftigt av firman att göra honom till personalchef för hela företaget? Om en man inte kan vara kassör, därför att han inte kan addera eller subtrahera rätt, skulle man då ge honom en chefsställning på firmans bokföringsavdelning? Nej, först när man visat sig pålitlig i en ringare uppgift kan man vara redo att få en större.
Det har många fördelar att vara pålitlig. Det innebär att du arbetar effektivare, och därmed tillfredsställer du din arbetsgivare; det gör det möjligt för dig att hålla avtal med andra, att vara punktlig och att på så sätt bli en mera åtråvärd kamrat; och vad familjelivet angår, så gör man detta lyckligare genom att vara en pålitlig äkta man eller hustru.
Tänk också på andra fördelar det kan ge dig personligen. Låt oss ta ett exempel. Den som har lärt sig att lägga tillbaka saker på sin plats kan lita på att hitta dem där, när han behöver dem. Han tvingas inte spilla en massa tid och behöver inte reta upp sig på att söka efter dem. Den som odlar vanan att ta sig tillräckligt med tid för att hålla avtal besparar sig också oro och irritation, eftersom den som alltid kommer sent vanligen måste jäkta och ofta är ur humör, därför att han är sen.
En pålitlig person är lyckligare i sitt arbete. Den opålitlige oroas ständigt av tanken på att arbetsgivaren kanske kommer underfund med hans usla arbetsvanor. Han måste urskulda sig för dåligt utfört arbete. Han intar nästan alltid en försvarsställning, eftersom han vet att han borde göra sitt arbete bättre men inte gör det. På det sättet finner man inte tillfredsställelse i arbetet. Men när man uppodlar vanan att vara pålitlig i arbetet, då vet man att man har gjort vad som krävs av en, vad som är rätt, och då kan man ha sinnesfrid.
Ja, vi kommer att lyckas bättre med nästan allt vi kan företa oss i livet om vi är pålitliga. Det kommer att gagna vårt arbete, familjelivet, umgänget, ja, till och med vår självaktning. Var fördenskull pålitlig i allt!