Pålitlighet — ett tecken på trohet!
1 Vi är alla beroende av många ting i livet. Vi behöver mat att äta, vatten att dricka och luft att andas. Vi är tacksamma att vi har enskilda vänner och familjer som vi kan lita på.
2 Men den vi är mest beroende av och litar mest på är Jehova, eftersom han är Livgivaren. Vi har också kommit att uppskatta att det är genom den ”trogne och omdömesgille slaven” som Jehova ger oss andlig föda ”i rätt tid”. (Matt. 24:45—47) Vi är glada att Jehova har byggt upp en organisation över hela jorden med trogna tjänare som är villiga att axla ansvaret att leda Rikets verk vid de 97 avdelningskontoren och som vill arbeta hårt för att trycka och distribuera den andliga födan genom denna organisation.
TROGNA EXEMPEL
3 När vi undersöker bibelns redogörelse, finner vi exempel på många män och kvinnor som varit pålitliga och som visat sig vara trogna mot Jehova. Tänk på Mose. Vi kan påminna oss hur han på många olika sätt visade att han både hade tro och var pålitlig i sin tjänst för Jehova. (Hebr. 11:27—29) Gick inte han och hans bror Aron gång på gång tillbaka till Farao med det budskap Jehova hade gett dem, tills de till sist blev hotade med döden och blev uppmanade att inte mer visa sig? (2 Mos. 10:11, 28) Var han inte trogen i att se till att tabernaklet byggdes helt i överensstämmelse med Jehovas anvisningar? Och stod inte Mose troget inför folket och dömde dem, tills Jehova visade på vilket sätt han skulle få bistånd och hjälp? — 2 Mos. 18:13, 25, 26.
4 Andra som vi skulle kunna ta fram som exempel på pålitlighet är Markus och Timoteus. Även om Johannes Markus vid ett tillfälle drog sig undan från sina bröder under en evangeliseringsresa och därigenom satte sin pålitlighet i fråga, visade det sig senare att han både kunde göra nytta och vara pålitlig och att han längre fram också fick privilegiet att skriva ett av evangelierna. — Apg. 13:13; 2 Tim. 4:11.
5 Timoteus följde, fastän han var ung, nitiskt de anvisningar som hans äldre medbroder Paulus gav honom angående hur predikoverksamheten skulle utföras. — 2 Kor. 1:18—20.
6 Är vi, i överensstämmelse med det löfte vi gjorde när vi överlämnade oss, pålitliga när det gäller att gå ut i tjänsten på fältet? Om vi är äldste eller biträdande tjänare och har privilegiet att ge församlingen anvisningar vid mötena eller har privilegiet att leda verksamheten i tjänsten på fältet, visar vi oss då vara pålitliga? Det är viktigt att vi gör det enligt vad Lukas 16:10 visar.
7 När vi skrivit in oss i teokratiska skolan, är vi då pålitliga och tar de tal vi blivit anvisade att hålla? Och när vi talar om sanningen, talar vi då om sådant som är i enlighet med den senaste förståelsen och de utmärkta anvisningar vi fått genom Jehovas trogna organisation? — 2 Tim. 1:13.
8 Är vi pålitliga när det gäller att städa Rikets sal? Stöder vi de beslut som de äldste fattat, i det att vi inser att deras förordnande skett i överensstämmelse med de anvisningar som getts i Guds ord genom den heliga anden? Kommer vi i tid till mötena eller till andra sammanträffanden vi avtalat tid för? Lämnar vi in rapporterna över tjänsten på fältet och bibelstudierna i rätt tid? Understöder vi Rikets sal som ett centrum för sann tillbedjan på den plats där vi bor, och bidrar vi till att hålla den i gott skick?
9 Vi vill sannerligen att både Jehova och våra bröder skall finna oss vara pålitliga. På samma sätt som vi litar på att Jehova skall ge oss vad vi dagligen behöver — den andliga födan och vägledningen inbegripen — vill vi att han skall använda oss på ett sådant sätt att andra kan lita på oss i nödens stund. — 1 Petr. 4:10, 11.