Fasta i tron trots motstånd
”Håll på med att pröva huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna vad ni själva äro.” — 2 Kor. 13:5, NW.
1. a) Vilka frågor kan vi ställa oss? b) Hur visade Paulus prov på sin tro?
DET är alldeles i sin ordning att vi frågar oss: Kan vår tro mäta sig med den ödmjuke men likväl modige Mose tro? Står den sig vid en jämförelse med den ståndaktige Paulus’ tro? Tänk på hur det var med Paulus, som utstod många faror för att kunna utföra sin predikotjänst. Han blev slagen, stenad, led skeppsbrott, företog vågsamma färder, råkade i faror i öknar och på hav, måste utstå hunger och törst och köld titt och ofta. Också efter det att de kristna hade uppodlat en stark tro förmanade Paulus dem: ”Håll på med att pröva huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna vad ni själva äro.” Med dessa ord framhöll han alltså vidare att de kristna med stor påpasslighet måste rannsaka sig själva för att kunna förbli lojala mot Gud. — 2 Kor. 13:5, NW; 11:25—27.
2. Vilka prövningar kan vi förvänta för tron, och vilka exempel på trosvisst mod har vi?
2 När vi läser den bibliska skildringen, finner vi många redogörelser för hur trogna män i den förkristna tiden såväl som de som levde i den första kristna församlingens dagar för nitton hundra år sedan rönte motstånd, blev arresterade på falska grunder, måste stå emot nationalismen och hade många andra liknande obehagliga erfarenheter. Men de uthärdade oförskräckt dessa prövningar utan att kompromissa med motståndaren. Enskilda personer blev ofta falskeligen anklagade. Några blev fängslade! Tänk på Josef, som medan han befann sig i Egypten måste tillbringa två år i fängelse anklagad för ett brott som han inte var skyldig till. (1 Mos. 39:7—20) Petrus och Johannes och de andra apostlarna blev gripna och fängslade, därför att de fortsatte med att predika ordet utan uppehåll. (Apg., kap. 4, 5) Sådana förhållanden har emellertid inte uteslutande kännetecknat den första kristna församlingens dagar. Jehovas sanna kristna vittnen har fått sin tro prövad i många avseenden på ett liknande sätt under de senast förflutna årtiondena.
Spanien
3. Vilket exempel på tro har vi i Spanien, och vad blev följden vad predikoverket beträffar?
3 Under år 1951 höll polisen i Spanien vid ett tillfälle ögonen på Jehovas vittnen. De hade ett bibelstudium i ett visst hus, som de gång på gång besökte. En gång väntade hemliga polisen på dem där. De blev arresterade, man företog husrannsakan hos dem, och de blev satta i fängelse. Förutom att de blev berövade sin frihet smädade och hotade man dem, och i liknande smädliga ordalag blev de sedan varnade för följderna, om de fortsatte att predika de goda nyheterna. Men de visade orubblig tro, vilket framgår av att de 121 Jehovas vittnen som vid den tiden tog del i förkunnarverket i Spanien fortsatte att predika. År 1966 fanns det 4.302 förkunnare. Ja, de lydde ”Gud såsom härskare mer än människor”. — Apg. 5:29, NW.
Tyskland
4. a) Vilken förföljelse utsattes de tyska förkunnarna för på 1920-talet och i början av 1930-talet, och hur motverkade de förföljelsen? b) Vilket tillkännagivande, riktat mot Jehovas vittnen i Tyskland, gjorde Hitler sedan han kommit till makten?
4 Jehovas vittnens predikoverk under 1920-talet och fram till 1933 rönte stort motstånd. Enbart under åren 1931 och 1932 väcktes 2.335 åtal mot Jehovas vittnen. Genom uthärdande motverkade de förföljelsen, vilket framgår av att det under åren 1919—1933 placerades fyrtioåtta millioner bibliska småskrifter och sjuttiosju millioner exemplar av Den Gyllne Tidsåldern (numera Vakna!) hos allmänheten. Förföljelsen nådde emellertid höjdpunkten då Hitler kom till makten och tillkännagav följande: ”Dessa så kallade Bibelforskare ge upphov till svårigheter. ... Jag betraktar dem som charlataner, och jag tänker inte finna mig i att de tyska katolikerna smutskastas på ett sådant sätt. ... Jag upplöser ’bibelforskareföreningen’ i Tyskland, och dess egendom skänker jag åt folket att användas för dess välfärd. Jag skall låta konfiskera all deras litteratur.” Sällskapets egendom i Magdeburg togs i beslag, och tyska staten beslagtog, bortförde och brände publikationer, böcker och småskrifter, till ett värde av mer än 125.000 kronor. Men trots allt detta motstånd fortsatte de trogna kristna att predika under jorden.
5. Hur kunde den kompromiss som de tyska kristna uppmanades till jämföras med det prov Sadrak, Mesak och Abed-Nego sattes på?
5 Under Hitlerregimen fick många veta att om de bara skrev på ett papper med ett tillkännagivande att de förnekade att de var Jehovas vittnen, kunde de bli frigivna och skonade till livet. Några gav vika, men flertalet måste ha påmint sig den svåra belägenhet som de tre hebréer råkade i, vilka hotades med att de skulle kastas i den brinnande ugnen, om de inte ville falla ned för Nebukadnessars väldiga obelisk på Duraslätten, då musiken spelade upp. När de vägrade att ta del i denna beläteskult, blev de föremål för konungens vrede. Deras fasta tro kom till uttryck i det svar de gav konungen: ”O Nebukadnessar, vi behöva icke giva dig något svar på detta. Se, vi hava vår Gud, som vi tjäna, och han kan frälsa oss från den brinnande eldsugnen, och frälsa oss ur din hand, o konung. Men om han icke vill det, så må du veta, o konung, att vi ändå icke dyrka dina gudar och att vi icke vilja tillbedja den gyllene bildstod, som du har låtit ställa upp.” Jehova räddade dem, ty skildringen säger oss att ”elden icke hade haft någon makt över männens kroppar och att håret på deras huvuden icke var svett och att deras kläder icke hade blivit skadade; ja, man kunde icke ens känna lukten av något bränt på dem”, och detta fastän ugnen hade blivit överhettad. Liknande strävanden å fiendens sida att framkalla kompromiss rönte motstånd av samma slags okuvliga tro hos de trogna kristna i Tyskland. — Dan. 3:16—18, 27; v. 17 enl. My.
Canada
6. Vad var det som hände i Canada under 1940-talet?
6 Det var inte bara i Tyskland som de kristna kom i en brydsam belägenhet. I Canada blev tidskriften Vakttornet förbjuden i början av 1940-talet, och även här utbröt svår förföljelse under andra världskriget och många sattes i fängelse. I provinsen Quebec utsattes de kristna för omfattande skymflig behandling och blev plågade på olika sätt, men detta motstånd övervanns genom långvariga, hårda strider vid underrätterna och slutligen ända uppe i Canadas högsta domstol.
7. Vad anklagades vittnena i Quebec för år 1949, och vilken förföljelse utbröt som en följd härav?
7 År 1949 anklagades vittnena i Quebec för upproriskhet. Förutom att vittnena framställdes i falsk dager och blev föremål för pöbelvåld anställde man formlig klappjakt på dem i hela provinsen. De blev systematiskt förföljda och ”infångade”, arresterade på falska grunder och kvarhållna i osunda arrestlokaler fulla av ohyra, och man krävde hutlösa borgenssummor, om man skulle försätta dem på fri fot. Men sådana övergrepp är inte något nytt. Paulus ställdes inför rätta och blev anklagad för ungefär detsamma, i det man sade: ”Vi har funnit, att denne man [Paulus] är en pesthärd. Han vållar strid [uppror, NW] bland alla judar”, och detta när han utförde detsamma som förkunnarna i Canada, nämligen talade med andra om Guds rike. — Apg. 24:5, Hd.
8. Vad blev resultatet i Canada av att man höll i med att predika och kämpade för religionsfriheten?
8 Rättegångar och förföljelse fortsatte i Canada under flera år, till dess Högsta domstolen den 6 oktober 1953 fällde ett gynnsamt utslag med fem röster mot fyra. I och med denna seger avfördes åtta hundra domstolsmål, en följd av att vittnena uthärdat misshandel och annat ont i sitt fortsatta predikande för att slå vakt om religionsfriheten. Liksom Paulus inte ville kompromissa genom att sluta med sin förkunnarverksamhet ville inte de trogna vittnena i Canada göra detta, utan de bevarade i stället sin ostrafflighet och övervann förföljelsen genom sin tro.
Amerikas Förenta stater
9—11. a) Utbröt det någon förföljelse i Förenta staterna? b) Hur påverkades Jehovas vittnens barn? c) Vad blev till sist resultatet av att vittnena vägrade att kompromissa?
9 På många håll i Förenta staterna utsattes Jehovas vittnen för omfattande motstånd och fullständigt omotiverad förföljelse. I Texas och Oklahoma blev Jehovas vittnen föremål för pöbelvåld. I Plainfield och Jersey City i staten New Jersey, i sydvästra Pennsylvanien, och i Griffin i Georgia, för att nämna bara några få platser, blev vittnena fängslade därför att de predikade evangelium. Detta ledde till långvariga strider inför domstol, och motståndet övervanns så småningom genom att man hela tiden tänkte på Guds ord och bevarade tron stark.
10 Tvistefrågan obligatorisk flagghälsning kom i förgrunden, och genom den blev Jehovas vittnens barn föremål för förföljelse. Därför att dessa barn bevarade sin ostrafflighet inför Jehova och inte gav vika, blev många av dem avstängda från undervisningen i de allmänna skolorna för sin vägran att hälsa flaggan.
11 Ett stort antal mål togs upp vid domstolarna utöver hela Förenta staterna, därför att de lokala myndigheterna sökte tillämpa lagar mot gårdfarihandel på Jehovas vittnens förkunnarverksamhet. I alla dessa mål, såväl som i flagghälsningsmålen, vann man religionsfrihet genom att ihärdigt vädja till rättvisan vid Förenta staternas domstolar, vilket medförde gynnsamma utslag i Högsta domstolen.
12. Vilken förföljelse utsattes förkunnare i värnpliktsåldern för?
12 Under åren 1940—1946, medan andra världskriget pågick, anhölls 4.300 unga amerikanska Ordets förkunnare och blev satta i fängsligt förvar, och i en del fall uppgick strafftiden till fem år. Men de var fast beslutna att hävda sin ställning som Ordets förkunnare. Förenta staternas värnpliktslag medger Ordets förkunnare frikallelse från militärtjänst, men dessa trogna förkunnare bland Jehovas vittnen blev förvägrade sådan frikallelse. I många fall blev de, sedan de avtjänat ett straff och blivit frigivna, ganska snart åter anhållna och sända tillbaka till fängelset en andra gång. Men dessa unga Ordets förkunnare bevarade sin ostrafflighet och gjorde även gott bruk av tiden i fängelset genom att följa ett uppgjort schema för bibelstudium, varigenom de fortsatte med att bygga upp sin tro såsom Ordets förkunnare. Ja, de predikade till och med, då tillfälle erbjöd sig, för vakterna och andra som de kom i beröring med.
Andra påfrestningar
13. a) Nämn några andra områden där det utbröt förföljelse. b) Redogör för det om trohet vittnande handlingssätt som en syster bakom järnridån följde. Enligt vilket exempel och vilket råd i Skriften handlade hon?
13 Svår förföljelse och förbud mot verksamheten har rått i sådana länder som Italien och Grekland, på Filippinerna och i många andra länder jorden runt. I alla dessa fall har motståndarna sökt injaga fruktan hos Jehovas vittnen, sökt göra slut på deras tro och lojalitet mot Jehova. Ett enastående exempel på trohet visade en syster som ställdes inför domstol i ett land på andra sidan järnridån. Förhörsledaren hade sagt sina sista hotfulla ord, och de församlade kvinnorna ropade: ”De här folkfienderna borde drivas ut i havet.” Denna förkastelsedom avskräckte henne inte det minsta, ty hon svarade omedelbart: ”Jag har överlämnat mig till att tjäna Gud, som styr universum. Jag kommer inte att överge honom under några omständigheter. Om ni vill, kan ni låta mig hungra ihjäl, men jag kommer inte att överge min tro, och inte heller kommer jag att kompromissa i fråga om min tro.” Säkert var hon väl förtrogen med Paulus’ ord: ”Jag är övertygad om att varken död eller liv ... eller herradömen ... skall kunna skilja oss från Guds kärlek.” Vilken tro visade hon inte! Vad blev följden? Hon fick gå, och man vidtog inte några ytterligare åtgärder mot henne. (Rom. 8:38, 39, NW) Också i svåra situationer krävs det pålitlighet, såsom vi kan se, och Jehovas välsignelse kommer helt visst att vila över denna syster, eftersom hon visade att hon inte tillhör dem som är ”förskräckta för dem som döda kroppen”. — Matt. 10:28, NW.
14. Hur kan man komma i fara att kompromissa då det gäller blodtransfusion, och vilket råd bör man följa?
14 Jehovas vittnens tro och styrka blir ofta prövade i förbindelse med att man vill ge dem blodtransfusioner. Många gånger söker släktingar eller vänner, som inte har insikt om Guds bud och befallningar, öva kraftiga påtryckningar för att få det sjuka eller skadade vittnet att förlora tron på Guds ord och hans bud om att man skall avhålla sig från blod. Men ett vittne för Jehova kommer fast och bestämt att hålla sig till det råd som ges i Apostlagärningarna 15:29 (NW): ”Ni [skola] avhålla eder från sådant som offrats åt avgudar och från blod och från sådant som blivit kvävt och från otukt. Om ni sorgfälligt avhålla eder från dessa ting, skola ni hava framgång. Lev väl!” Man får inte kompromissa i en sådan här fråga, även om det skulle innebära att lydiga kristna blir hånade och smädade av släktingar eller kolleger.
15. Varför kan det inte vara passande att man har en anställning, genom vilken man får med det nutida Babylons organisation att göra?
15 Trosprov kan möta de kristna som önskar hålla sig fria från det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. Genom sitt förvärvsarbete kan någon få med kristenhetens kyrkobyggnader att göra, kanske därför att han har en byggnadsfirma eller arbetar för en byggmästare som har specialiserat sig på att uppföra kyrkobyggnader, eller kanske han är fastighetsskötare i en sådan byggnad. Hur inkonsekvent vore det inte om en kristen, som i överensstämmelse med orden i Uppenbarelseboken 18:4 (NW) uppmanar andra att ”gå ut ur henne [Babylon], mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor”, likväl på grund av sitt förvärvsarbete själv vore en del av detta Babylon!
16. Vilka andra problem kan uppstå i förbindelse med förvärvsarbetet, och vad bör den kristne göra åt detta?
16 Om någon tar del i framställning av krigsvapen eller arbetar inom ett företag, vars huvudsakliga produktion hör till detta område, då kan han komma att sätta sin ställning såsom en kristen i fara. Det är uppenbart att man i en sådan situation inte kan undgå att handla tvärtemot Guds ord, som förmanar de kristna att inte utgjuta blod på något som helst sätt. Om man tar en sådan kompromissfri ståndpunkt, kan man bli hånad av arbetskamrater eller arbetsgivare, ja, kanske rentav förlora sitt arbete. Men en kristen kommer att noggrant se till att han inte har någon del i nationernas krig eller krigsansträngningar. Jesus sade: ”Du skall icke mörda.” (Matt. 5:21, NW) Paulus’ ord i 2 Korintierna 6:14—17 bekräftar ytterligare denna princip, eftersom Paulus där framhåller att vi inte får bli ojämnt sammanokade och ta del i sådana förehavanden som otvetydigt hör hemma i denna trolösa värld. Om en kristen finner att han är i en sådan belägenhet, handlar han förnuftigt om han söker skaffa sig ett annat arbete.
17. a) Vad fick Petrus och Johannes uppleva, då myndigheterna uppmanade dem att avhålla sig från att predika? b) Vad bör förkunnare nu på 1900-talet göra?
17 Liknande situationer kan uppstå i förbindelse med en kristens förkunnargärning. Om ”kejsaren” till exempel skulle förbjuda de kristna att predika de goda nyheterna om Guds rike, är de lika fast beslutna i denna sak som apostlarna var för nitton hundra år sedan, då de fick ett ultimatum av myndigheterna, på tillskyndan av de religiösa ledarna, att sluta upp med att tala på grundval av Jesu namn. Tänk dig in i detta! Det som vi syftar på inträffade sedan de hade blivit gisslade och därpå förbjudna att predika mera och därefter fått gå sin väg. De bevarade sin ostrafflighet orubbligt. När alla apostlarna gick ut från rådsförsamlingen, Sanhedrin, var de ”glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull. Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus.” Ett sådant handlingssätt var inte något trots mot de styrande, utan det var en handling som vittnade om ståndaktig lydnad för Kristi befallning att de goda nyheterna om Guds rike skall bli predikade över hela världen till ett vittnesbörd för alla nationer och utfördes i insikt om att när vittnandet är fullbordat, då skall änden komma. (Apg. 5:41, 42; Matt. 24:14) Många kristna har förlorat sina anställningar på grund av den fasta ståndpunkt de har intagit när det gällt att predika dessa goda nyheter och de under sitt predikande har blivit anhållna på falska grunder och kastade i fängelse. De kristna nu på 1900-talet måste alltså med iver bevara sin ostraffliga ställning och får inte undanhålla ”kejsaren” det som tillhör honom, men de får likväl inte kompromissa i fråga om sin trohet mot Gud då det gäller att fortsätta med att predika utöver hela världen. De är också i själva verket lika beslutsamma som alla apostlarna var, oavsett i vilken nation de råkar bo, och de kommer att fortsätta med att predika även om det blir förbjudet, ja, även om det kan leda till fängelse och misshandel.
Resolutioner om trogen tjänst
18. Hur många resolutioner antogs mellan 1922 och 1928, mot vilka riktades budskapen i dem, och var blev de kungjorda?
18 Under åren 1922—1928 antogs sju djärvt formulerade resolutioner, som blev bekantgjorda över större delen av världen och som påvisade att de domar, som uppenbaras genom de sju plågor som beskrivs i Uppenbarelseboken 16, var riktade mot det nutida stora Babylon såväl som mot de politiska element som det understöder.
19. a) Vilken resolution antogs år 1963, av hur många, och vad var det bland annat som tillkännagavs i den? b) Varför kräver detta mod?
19 Så sent som år 1963 antogs en kraftig resolution av sammanlagt 454.977 personer vid Jehovas vittnens sammankomster världen runt med temat ”Eviga goda nyheter”. Förutom att konventdeltagarna i sin samfällda resolution nämnde de sju plågor som nyss omtalats, beslutade de att förbli orubbliga på Jehova Guds messianska rikes sida, att odla andens frukt, att utöva en ren och obesmittad gudsdyrkan och att strida mot ”de onda andliga styrkorna i det himmelska”, till dess ”denna världens [sataniske] härskare” och hans demoner blir sända till avgrunden. I resolutionen hette det vidare: ”Vi [skall] fortsätta att för alla folk — utan partisk åtskillnad — förkunna budskapet med ’eviga goda nyheter’ om Guds messianska rike och om hans domar, som är lika plågor för hans fiender men som skall verkställas till befrielse för alla människor som åstundar att dyrka Gud, Skaparen, på ett välbehagligt sätt.” Det krävs mod och dristighet att fatta en sådan avgjord ståndpunkt emot nationalistisk tillbedjan av den politiska staten och emot sådan tillbedjan som är förbunden med internationella organisationer för tryggandet av världens fred och säkerhet, t. ex. med Förenta nationerna med dess 122 medlemmar. Ett sådant fast och avgjort ståndpunktstagande kräver sådan okuvlig tro som Petrus och Johannes såväl som många andra av de första kristna visade. — Apg. 4:18—21.
20. a) Vad kan de kristna förvänta, eftersom de följer en trogen kurs? b) Nämn något av det som skulle kunna sätta en orubblig tro i fara.
20 Det framgår mycket tydligt att apostlarnas och andra kristnas tro utsattes för hårda prövningar, ända därhän att några blev fängslade och/eller dödade. Sanna kristna Ordets förkunnare i våra dagar bör äga samma tillförsikt och vara fullt förvissade om Jehovas beskydd. Det är sant att några inte har kämpat en hård kamp för tron utan har fallit till föga inför de politiska organisationernas skrämseltaktik eller släktingars och vänners hotelser, och några har inte kunnat stå emot materialismens förledande lockelser.
Försåtliga faror för tron
21. Nämn några försåtliga faror för tron.
21 Ett första steg hänemot otrohet kan bestå i att man börjar rygga tillbaka. Tillbakagången kan till en början vara ganska omärklig, och detta gör den så ytterst farofylld. Någon kanske bara saktar farten en smula eller vägrar att ge gensvar till den uppfordran som nya sanningar innebär. Det kan bottna i lättja, eller kanske det har med självförsakelse att göra. En särskild varning utfärdades en gång för otrohet till följd av att man låter sig bedras av dem som litar till sitt eget omdöme och inte längre helt och fullt litar till Jehova. Jesu broder och lärjunge Judas talar särskilt om sådana människor: ”Vissa människor hava smugit sig in, vilka genom Skrifterna för länge sedan blivit bestämda för denna dom, ogudaktiga människor, som vända vår Guds oförtjänta godhet till en ursäkt för lösaktigt uppförande och bevisa sig vara falska mot vår ende ägare och Herre, Jesus Kristus.” (Jud. v. 4, NW) Genom sådana ord och av varningen att vargar skulle smyga sig in, klädda i fårakläder men likväl falska, blir vi kraftigt förmanade. (Matt. 7:15) När vi tänker på att detta var tillämpligt för nitton hundra år sedan, förstår vi att det också är profetiska utsagor om de förhållanden som skulle uppstå nu i de ”yttersta dagarna”.
22. Hur kan det som vi läser skada tron?
22 Förutom allt detta kan en människas tro försvagas av det som hon läser och tillför sitt sinne, om hennes sinne härigenom kommer att syssla med ”bibelkritik” och hon kommer att fästa avseende vid världsliga filosofiska uppfattningar. Vi bör tänka på att när vi läser en bok, blir bokens författare vår lärare, och därför bör vi med stor omsorg välja ut vad vi skall läsa. Om de upplysningar man inhämtar kommer från människor utanför Jehovas organisation eller från sådana som har smugit sig in i organisationen för att vålla skada, är det lämpligt att man hörsammar de råd Paulus gav den unge Timoteus då han sade: ”Förbliv ... du vid det som du har lärt och genom övertygelse kommit till tro på, då du ju vet av vilka du har lärt det och att du från din tidiga barndom har känt de heliga skrifterna, som kunna göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” (2 Tim. 3:14—16, NW) Om din tro röner aldrig så liten påverkan från deras sida som hör denna gamla tingens ordning till eller från något annat håll, frigör då ditt sinne från alla sådana bojor och tänk hela tiden på att Jehova, den sanne Guden, och Kristus Jesus, hans Son, är dina lärare.
Den tro som krävs
23. Vilket råd beträffande tron gav Paulus i sitt brev till tessalonikerna?
23 Att vi är fasta och orubbliga då vi utför Jehovas vilja kommer att bevara oss starka i tron. Paulus ger oss rådet: ”Stå fasta och behåll edert grepp om de traditioner som ni blevo lärda, vare sig det skedde genom ett muntligt budskap eller genom ett brev från oss. Må vidare vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och har givit oss evig tröst och gott hopp genom oförtjänt godhet, trösta edra hjärtan och göra eder fasta i varje gott verk och ord.” Detta är levande ord, som utgjorde råd till församlingen för nitton hundra år sedan och som är lika värdefulla och aktuella nu. ”Herren är trofast, och han skall göra eder fasta och bevara eder från den onde. ... Må Herren fortsätta att med framgång leda edra hjärtan in i Guds kärlek.” (2 Tess. 2:15—17; 3:3—5; NW) Det är lika viktigt i våra dagar att man håller sig tätt till Jehovas organisation som det var för de kristna för nitton hundra år sedan. Hur gör man då det?
24. Vad bör vi med flit ägna oss åt nu, och vad krävs för att man skall behaga Gud?
24 Om vi är flitigt upptagna med att kungöra de goda nyheterna, kommer detta att ge oss mod, styrka och uppmuntran. I 1 Korintierna 15:58 läser vi: ”Mina älskade bröder, må ni bliva ståndaktiga, orubbliga, i det att ni alltid hava fullt upp att göra i Herrens verk, då ni veta att edert arbete icke är förgäves i förbindelse med Herren.” (NW) Flit i förkunnarverksamheten och kärleksgärningar bland medkristna kommer tron att tillväxa och bidrar till att man kan bevara ostraffligheten. Vi kan lätt inse att sådan tro, nämligen tro enbart på Jehova, kommer att styrka oss, så att vi kan stå emot påtryckningar, hotelser och skrämseltaktik från fiendestyrkor. Tänk alltid på att ”utan tro är det ... omöjligt att behaga honom väl, ty den som nalkas Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söka honom”. — Hebr. 11:6, NW.