Förvandlad genom Guds ords kraft
APOSTELN Paulus har gett rådet: ”Bli ... förvandlade genom att göra om ert sinne”, ja, ”förnyas i den kraft som påverkar ert sinne” genom att ni ikläder ”er den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild, som har skapat den”. (Rom. 12:2; Ef. 4:23; Kol. 3:10; NW) Medför det några resultat i vår moderna tid, om man tillämpar de här orden? Svaret finner vi i följande upplevelse som ett av Jehovas vittnen har haft:
”Under min tid som sekreterare i en stor firma kom jag genom mitt arbete i kontakt med en ung man som var ett typexempel på denna gamla tingens ordnings ungdomar. Han rökte för jämnan, och när han blev irriterad, använde han ett avskyvärt språk. Han uppträdde mycket ohyfsat och sårade andra djupt med sin tunga. Kvällarna och veckoskiftena tillbringade han i dåligt sällskap och på illa beryktade ställen.
En dag vid lunchtiden kom han fram till mig där jag satt vid mitt skrivbord. Jag åt vanligtvis min lunch där, så att jag skulle kunna sitta ensam och studera. Han slog några lovar kring mig som om han hade något på hjärtat och sade till sist: ’Får jag fråga om en sak?’ Jag svarade att visst kunde han göra det, och då drog han fram en stol, slog sig ned och frågade mig vad jag hade för religion. Jag förstod inte då varför han frågade om detta, men senare fick jag veta att han hade lagt märke till att jag uppträdde annorlunda än de andra på kontoret.
Jag talade om för honom att jag var ett Jehovas vittne, men det sade honom tydligen ingenting, eftersom han verkade helt oberörd. Han sade att han aldrig hade hört talas om dem och frågade vad det kunde vara som gjorde dem så annorlunda jämfört med andra religioner. Jag framhöll att det fanns många olikheter, men jag betonade särskilt att vi ser fram emot evigt liv på jorden under Guds rikes styrelse. Jag slog upp min bibel och visade honom att jag hade stöd i den för vad jag sade. Det var snart tid att återgå till arbetet, men följande dag kom han för att få fortsätta samtalet. Den dam som han arbetade tillsammans med berättade längre fram för mig hur han hade reagerat för vårt första samtal. Han hade berättat för henne att han hade använt hela lunchtimmen till att tala med mig om religion. När hon frågade honom vad det var för en religion jag tillhörde, hade han svarat: ’Jag minns inte riktigt, men vad det än är, så har de det!’
En kort tid därefter slutade han sitt arbete vid firman, och jag föreslog att han skulle ha ett regelbundet bibelstudium. Jag gjorde anordningar för att föreståndaren för Jehovas vittnens församling i det område där han bodde skulle besöka honom och hjälpa honom. Men denne hann aldrig göra det, eftersom den unge mannen sökte upp Rikets sal på egen hand och träffade avtal om ett bibelstudium.
Hur glad blev jag inte över att få se honom vara med vid alla sessionerna under vår kretssammankomst! Föreställ er min glädje, då jag hörde honom hålla sitt första övningstal i teokratiska skolan i sin församling! Han blev snart döpt. Litet längre fram hade jag glädjen höra honom hålla sitt första offentliga föredrag. När jag satt där och lyssnade till honom, kom jag osökt att tänka på hurudan han hade varit på arbetsplatsen — hans dåliga vanor och hans avskyvärda språk. Här framför mig stod nu samma person, förvandlad genom Guds mäktiga ord till en kvalificerad Ordets förkunnare. Han fortsatte att göra framsteg, och nu ägnar han all sin tid åt arbetet med att hjälpa andra att ikläda sig ’den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet’. — Ef. 4:24.”