Tålamod bär frukt

DET ges tillfällen då Jehovas vittnen måste vara mycket tålmodiga, om de skall kunna övertyga andra om sin uppriktiga önskan att hjälpa dem, men belöningen är värd mödan. Så här beskriver ett av Jehovas vittnen det oskattbara värdet av tålamod:

”År 1961 blev vi döpta som Jehovas vittnen. Frun som bor vägg i vägg med oss var fientligt stämd mot vittnena och blev ursinnig för att vi tog ett sådant steg. Hon sade till oss att även om vi var goda grannar, så ville hon inte veta av vår religion. Våra försök att få henne att ändra uppfattning var fruktlösa. Därför bestämde vi oss för att handla såsom Sällskapet Vakttornet föreslagit. Vi erbjöd henne bara ett och annat lösnummer med artiklar som vi trodde att hon skulle tycka om att läsa.

Detta gick utmärkt. Hon tog emot dem och läste de artiklar vi framhöll. Detta pågick omkring ett år, och därpå började hon låta sin sexåriga dotter hälsa på hos oss.

För att underhålla flickan tog vi fram ’Paradisboken’ och förklarade bilderna i den. När hon kom hem, berättade hon naturligtvis för sin mor om vad hon fick veta om Jehova Gud, paradiset i Eden, Adam och Eva osv. Två veckor senare ringde mamman upp mig.

Hon frågade om jag studerade bibeln med hennes dotter, Jo Ann. Jag svarade nej, men sade att jag hade förklarat vad bilderna i en av våra böcker betydde. Jag gick efter ’Paradisboken’ och visade henne hur jag hade gått till väga. Därpå sade hon: ’Jo Ann tycker så mycket om det här att jag undrar om du kunde ta dig tid att studera bibeln med henne.’

Ett studium sattes i gång med hennes båda barn. Efter en kort tid sökte grannfrun upp mig igen och sade: ’Jag sätter verkligen värde på vad du gör för barnen. De lär sig så mycket från bibeln.’ Så fortsatte hon: ’Vet du, jag har i flera månader gått och tänkt på att be dig studera bibeln med mig också, men jag har helt enkelt inte haft mod att be dig om det. Jag har gett akt på er under de här sex åren och sett hur trogna ni har varit hela tiden. Jag förstod att det måste vara något med det här. Tror du att du kan ta dig tid att studera med mig också?’ Överlycklig svarade jag att jag skulle göra det med glädje.”