Hur bibeln kan förbättra ditt familjeliv
HAR du någonsin besökt en liten afrikansk by? Eftersom det är mycket osannolikt att du gjort det, föreslår vi att du följer med oss och hälsar på i en liten by i Rhodesia! Vi skulle vilja visa dig hur en människas liv kan påverkas av sann bibelkunskap.
När vi lämnar huvudstaden, Salisbury, ser vi klungor av trivsamma, grästäckta hus ganska nära landsvägen. Några kilometer längre bort kommer vi till ett infödingsreservat, där bara afrikaner bor.
Vi skall hälsa på hos en man som är tillsyningsman för Jehovas vittnens församling här. Vilket varmt mottagande vi får! Såsom seden är också i Afrika vill alla som kan gå komma fram och hälsa på oss genom att skaka hand. Tillsyningsmannen heter Samuel och hans hustru Sara, båda har alltså bibliska namn.
Vi berättar för Samuel att vi har kommit speciellt för att få veta hur bibeln har påverkat hans och hans familjs liv. Han säger att han gärna vill ge oss de upplysningar han kan.
Eftersom vi känner till att det skrivs en hel del i pressen om Afrika i samband med att nybildade nationer blir självständiga, frågar vi Samuel: ”Påverkar dessa nationella förändringar ditt liv som kristen?”
”Ytterst litet”, svarar han. ”Men jag måste säga att i många av de nationer, som nyligen blivit självständiga, har det brutit ut förföljelse mot sanna kristna, eftersom de inte vill ta del i politisk verksamhet. Men en sådan nationalistisk ande är i själva verket inget nytt, ty innan jag fick veta något om Guds rike, påverkades min familj i hög grad av rivaliteten mellan stammarna. Denna rivalitet var en ständig källa till splittring och motsättningar, och det föreföll inte finnas något botemedel.
Men det fanns ett botemedel, och det kom från bibeln. Ja, när vi började få kunskap om Guds rike såsom ett enda välde över hela jorden, kunde vi rikta blicken bortom de skrankor som stam- och nationsindelning har vållat. Nu betyder det inte längre något för oss vilken stam vi tillhör eller vilket land vi bor i. Vi vet att Guds rike snart skall förena alla som lämnats kvar på jorden till en enda lycklig familj. Vi ser framåt mot att detta skall hända i en snar framtid.”
”Det här bibliska hoppet ger dig säkert stor sinnesfrid, Samuel. Men det är en sak som vi skulle vilja fråga dig om. I böcker om Afrika talas det alltid en hel del om andar, både goda och onda. Och man påstår att vidskepelse kraftigt påverkar det afrikanska levnadssättet. Är det så?”
Tron på förfäders andar
”Mycket av det som ni har läst är sant. Det förhåller sig på samma sätt med afrikaner som med folk i alla andra länder. De har behov av att tillbedja något eller någon. Eftersom afrikanerna inte känner till sanningen om de dödas tillstånd, har de ganska lätt blivit snärjda av den falska läran om själens odödlighet.
Nu vet vi ju förstås, tack vare att vi har studerat bibeln, att det är demonerna, onda andliga skapelser, som verkar genom män och kvinnor, vilka uppträder som trollkarlar, medicinmän osv. Men innan en afrikan får sådan bibelkunskap, påverkar demonerna i hög grad hans liv. Här i Afrika har man till exempel den uppfattningen att om en död förfaders ande inte blidkas, kan den vålla sjukdom och slutligen döden för de levande. Jag känner till fall då friska unga människor blivit sjuka och dött till följd av trolldom. Nu inser jag att det inte är de döda som har förmåga att åstadkomma detta utan att det är demonerna som bär ansvaret.”
”Vilka bibeltexter har övertygat dig om att det inte är de döda som vållar sådant lidande?”
”Å, det finns många. En text som alltid kommer för mig är Hesekiel 18:4, som klart och tydligt säger att själen dör. I Predikaren, kapitel 9, heter det vidare att de döda inte vet någonting, att de inte kan uträtta något och att de inte har någon insikt eller kunskap. Så jag är fullt och fast övertygad om att mina förfäder, som har dött, inte nu existerar i någon andevärld. Och om jag skulle bli oroad av någon i andevärlden, då måste det komma från de onda andarna, demonerna. Eftersom vi här i familjen har tagit emot sanningen om Guds rike, har vi lagt bort allt slags tro på vidskepelse och på våra förfäders andar.”
”Kan du berätta något om de vidskepliga uppfattningar som afrikanerna har?”
Tidigare vidskepliga uppfattningar
Samuel gestikulerar med båda armarna och säger: ”Det finns många. En mycket vanlig vidskepelse är att kvinnor och barn måste ha en snodd om midjan för att de inte skall bli sjuka och, i kvinnornas fall, för att motverka ofruktsamhet. Somliga tror att om en kvinna med ett nyfött barn som inte har en sådan speciell snodd om livet skulle möta en annan kvinna med ett nyfött barn som har en sådan snodd, då kommer den första kvinnans barn att dö.
Andra människor kan ta en käpp och slå av bladen på en viss växt eller buske. Sedan samlar de upp bara de löv som har fallit med undersidan uppåt, kokar dem till te och dricker det. Det är en medicin mot medvetslöshet eller svimningsanfall, och man tror att den här drycken har ovanlig kraft. En annan uppfattning är att en havande kvinna aldrig bör gå över en nyplöjd åker, eftersom detta kommer att medföra döden för det barn hon väntar. Men tack vare Guds ord, bibeln, påverkar inte sådana vidskepliga uppfattningar mig eller min familj längre.”
”Hur var det egentligen, Samuel, tillhörde du någon av kristenhetens kyrkor, innan du blev ett Jehovas vittne?”
”Ja, det gjorde jag. Men på den tiden förstod vi inte vad Guds rike skall åstadkomma och hur viktigt det är, och därför fortsatte vi att tro på att vår stam och vår nation var något särskilt och var förmer än andra. Den religion vi tillhörde förenade oss inte såsom bibelns sanningar har gjort. Och våra gamla hedniska, vidskepliga uppfattningar och tron på våra förfäders andar — ja, vi behövde inte lägga bort detta, vi trodde fortfarande på det där, fastän vi kallade oss kristna. Så när jag lärde känna sanningen om Guds rike och Guds uppsåt med avseende på jorden, måste jag vidta många förändringar. Nu är jag glad över att jag gjorde det.”
”På vilka sätt har du märkt att bibeln förbättrat ditt familjeliv?”
Endräkt och värme i familjelivet
”Jag måste säga att det är helt annorlunda nu. Innan jag blev ett Jehovas vittne, förstår ni, insåg jag ju att Sara, min hustru, behövdes i hemmet, men jag förstod inte alls vilken underbar uppgift hon fyller. Jag måste medge att jag betraktade henne som lejd arbetskraft och någon som kunde ge mig barn. Det gör mig ledsen nu, när jag tänker på hur litet jag brydde mig om henne och hur ringa uppskattning jag visade henne för det hårda arbete hon utförde och den vård hon gav barnen. Bibelns råd i Kolosserna, kapitel 3, vers 19, har hjälpt mig mycket. Där står det att de äkta männen skall fortsätta att älska sina hustrur.”
”Du påstår att ditt familjeliv är helt annorlunda nu, Samuel. Kan du berätta för oss om hur det var förr?”
”Ja, eftersom jag fick min hustru genom att betala lobola (brudpris) till hennes far, ansåg jag att hon nu skulle vara min arbeterska och skulle tjäna mig. Eftersom vi män menade att vi var förmer än våra hustrur, gillade vi inte att äta tillsammans med dem, och vi slog oss vanligen inte ned med dem för att alls samtala om någonting. Vi hade för vana att låta hustrun ge oss vår mat först, och sedan fick hon och barnen äta sin mat någon annanstans. Att fostra barnen föll också på min hustrus lott.”
”Det är verkligen roligt att se er alla, dig, Sara och barnen, sitta tillsammans här nu i dag. Men vi har ännu inte hört något från dig, Sara. Hur tycker du att bibeln har förbättrat ert familjeliv?”
Sara tar till orda och talar sakta, eftertänksamt, då hon svarar: ”Den har förbättrat vårt familjeliv på så många sätt. Vi arbetar lika hårt som förr, men vi har så mycket mer att arbeta för. Vi har nu verklig kärlek till varandra, och detta har åstadkommit ett starkt sammanhållande band i familjen, alldeles som aposteln Paulus sade att det skulle göra, i Kolosserna 3:14. Vi är alla så mycket lyckligare nu.”
”Samuel, du sade något nyss om att du brukade låta din hustru svara för att fostra barnen. Vad var det som fick dig att ändra på detta i ditt familjeliv?”
”Ja, vet ni, tidigare menade jag att uppfostran av våra barn inte var någon viktig del av familjelivet. När vår förstfödda, Maria, var knappa tio år, bar hon en hel del av ansvaret för att hennes yngre bröder och systrar skulle få sin vård och fostran. På den tiden såg jag inte till barnen så mycket. Jag brydde mig inte om hur de hade det. Bara de inte var sjuka ansåg jag att de hade det bra. Jag hade aldrig tid, eller kanske skulle jag säga att jag aldrig hade någon lust, att vara tillsammans med barnen på fritiden. När jag var ledig från arbetet, hälsade jag hellre på hos olika män i grannskapet, och vi brukade dricka en hel del hembryggt afrikanskt öl. Min hustru, Sara, kom ibland också till våra dryckesfester, och då fick barnen vara hemma ensamma. Då och då blev det bråk vid dessa fester fram emot kvällen, och detta vållade en hel del obehag.”
”Förlåt mig, Samuel. Vi är ledsna, om vi med våra frågor har fått dig att känna olust över att behöva påminna dig vad du haft för dig förr i tiden. Men vad vi skulle vilja höra litet mer om, det är vad det var som fick dig att vidta de här förändringarna.”
”Ja, vet ni, utan att tveka kan jag säga att det kom sig av den klara insikt i bibelns sanningar som jag nu har. Vi är alla så tacksamma mot Jehova för att han har gjort det möjligt för oss att lära känna hans vägar och hans uppsåt. Det som har förändrat vårt familjeliv mer än något annat är den bibliska sanningen om vem som skall utöva ledarskapet i familjen. Bibelns principer, som man finner i Efesierna, kapitel 5, vers 28, och Ef. kapitel 6, vers 4, kom att stå klara och tydliga för mig, och jag insåg att jag hade många fler plikter i familjen än jag tidigare hade axlat. Det var tydligt att jag måste ägna mer intresse åt min hustru och mina barn. Efter det att jag börjat göra detta, fann jag att mitt familjeliv blev mycket intressantare. Vi har nu så mycket gemensamt. Vilket gensvar barnen gav, då jag tog mig an dem och visade intresse för dem! Ja, det var sannerligen Guds välsignelse för min villighet att vidta förändringar och söka rätta mig efter hans ord.
Min hustru har också understött mig helt och fullt, då jag tagit på mig mitt gudagivna ansvar att leda och fostra barnen. Som jag sade för en liten stund sedan brukade jag tillbringa en hel del tid tillsammans med männen i grannskapet. Vi resonerade och festade. Men allt detta har jag vänt ryggen åt, och jag tycker inte att jag saknar något. De här förbättringarna i mitt familjeliv har gett mig tid att glädjas åt samvaron med hela familjen också på fritiden, och nu förstår jag riktigt hur mycket jag förut gick miste om!”
”Det har verkligen varit roligt att få höra dig berätta för oss om dessa förändringar som har skett i ditt liv, Samuel. Men jag har en annan fråga som jag skulle vilja ställa till dig. När vi for genom byn här och förbi de omgivande åkrarna, såg vi knappast några män i arbetsför ålder omkring husen eller ute på fälten. Var är alla männen?”
”De flesta männen i den här byn är borta på arbete i städer och samhällen. Arbetet i städerna ger mycket mer pengar än arbetet här ute på landet, förstår ni. Men när en man har lärt sig inse vad familjekretsen betyder genom att han har börjat uppskatta bibelns principer, då vinner han större andlig jämvikt. Flera män i vår församling har förut haft arbete borta från hemmet. Men sedan de har avstått från det arbetet och vänt tillbaka för att bo här, har de blivit mycket starkare andligen, och deras familjeliv har förbättrats mycket. Detta har krävt en verklig ansträngning från deras sida och förtröstan på Jehova, men de är glada över att de har vidtagit dessa förändringar. Det är vi också, eftersom vi nu har dem hos oss regelbundet vid alla våra möten i församlingen.”
Tiden för vårt besök har snabbt runnit ut, och nu måste vi säga adjö. Under färden tillbaka till Salisbury tänker vi på allt det goda som skulle kunna komma familjer utöver hela Afrika till del, ja, familjer i alla delar av jorden, om de bara ville hejda sig tillräckligt länge för att lära känna hur bibeln kan förbättra deras liv tillsammans.