Europeiska sammankomster ”Fred på jorden” bygger upp tron

VI LEVER i en tid då tron på Gud håller på att avta bland många människor i kristenheten. Också präster och predikanter intar nu en kritisk hållning till Gud och bibeln. Det är emellertid just vad bibelns profetior har förutsagt beträffande vår tid. — Matt. 24:12; 2 Tim. 3:1—5; 4:3, 4.

Men bibelns profetior har också förutsagt att samtidigt som den falska religionen skulle vittra sönder, skulle sann gudsdyrkan snabbt breda ut sig, innan änden kommer för denna tingens ordning. (Jes. 2:2—4; Matt. 24:14) Att det pågår ett sådant uppbyggande av den sanna tron utgjorde Jehovas vittnens internationella sammankomster ”Fred på jorden” sannerligen ett klart och tydligt vittnesbörd om. Serien av dessa sammankomster i Europa hölls i slutet av juli och under augusti 1969.

Av presskommentarerna att döma blev många européer mycket förvånade över att se hundratusentals människor samlas för att få sin tro på Gud och hans ord, bibeln, uppbyggd. I de fem sammankomststäderna kom inalles 348.262 personer tillsammans för att lyssna till det offentliga föredraget över ämnet ”Den tusenåriga freden närmar sig”. Den goda uppslutningen var en återspegling av vad som hade inträffat vid den serie om åtta sammankomster som hade hållits i Nordamerika under juli.

London upplever en ofantlig sammankomst

Den första sammankomsten i Europa hölls 29 juli—3 augusti på Wembley Stadium i London. Det kom deltagare från 63 olika länder. Huvudanförandet på söndagseftermiddagen åhördes av 82.416 personer. Stadion var fullsatt. På kolstybbsbanan hade man ordnat med extra sittplatser. En intilliggande lokal, Empire Pool, blev också fullsatt. Folk samlades också kring högtalare som var uppsatta vid tält utanför själva stadion.

Programmet under hela sammankomsten på Wembley, såväl som vid alla de andra sammankomsterna, hade till syfte att stärka tron på Gud och hans ord, bibeln. Hur djup denna tro är lade en journalist märke till, som imponerades av dopförrättningen, då 2.215 nya Ordets förkunnare blev döpta. Han sade: ”Ingen skrek ’Halleluja, pris ske Gud!’ Där fanns ingen enda med glasartad blick, ingen enda som rullade sig på marken — utan alla är så SÄKRA och klart medvetna om vad de företar sig.”

Guds ord säger att ”tron i sig själv [är] död, om den icke har med sig gärningar”. (Jak. 2:17) Ett rätt uppförande måste alltså följa med den sanna tron på Gud. Beträffande detta hade Wembley News följande att säga: ”Hur har folk här i staden reagerat för vittnena? Somliga har imponerats av deras goda uppförande. Någon gick så långt att han framkastade ’att om så många tusen människors uppförande, till följd av denna tro, kan bli så aktningsvärt, då är deras trosuppfattning kanske värd litet mera eftertanke, och att Jehovas vittnen framdeles borde erkännas med större uppskattning än tidigare av dem som inte tar del i deras verksamhet’.”

Danmark imponerat av sammankomsten i Köpenhamn

Danmark imponerades av den sammankomst som hölls i Köpenhamn, i stadsdelen Österbro, 5—10 augusti. Högsta antalet närvarande var 42.073, och 1.407 blev döpta. Så här löd en rubrik i tidningen Øbrobladet: ”INTRESSET FÖR TOTAL VÄRLDSFRED HAR LOCKAT ETT STÖRRE UPPBÅD TURISTER ÄN NÅGONSIN TILL ÖSTERBRO.”

I ett av Danmarks främsta pressorgan, Berlingske Tidende, kunde man vidare läsa: ”Massmöten är sällsynta i Danmark ... och i synnerhet är religiösa mammutarrangemang i det närmaste okända. Därför har den internationella kongress, som Jehovas vittnen denna vecka håller i Köpenhamn, helt naturligt väckt ganska stor uppmärksamhet. Man rör sig med imponerande siffror vid den här sammankomsten — mellan fyrtio och femtio tusen personer väntas delta, och av dessa har mellan tio och tjugo tusen slagit sig ned som campare i och omkring staden. ... Det har fått många att spärra upp ögonen av förvåning. ... Man skulle för den delen kunna önska att folkkyrkan ville arbeta bara hälften så nitiskt med att sprida upplysning om vad kristendom är som vittnena med sin förkunnelse.”

Konventdeltagare strömmade till från Finland, Norge och Sverige. Allt som allt var trettio länder representerade. Programmet framfördes samtidigt på danska, finska, norska och svenska inom fyra olika sektioner. När talare från Förenta staterna höll anföranden på engelska, tolkades de omedelbart till de fyra språken. En del av programmet framfördes också enbart på engelska och en del på isländska.

De rannsakande talen, som dels behandlade bibliska profetior och dels det kristna uppförandet, och de överväldigande bibliska dramerna, som framfördes på de fyra scenerna, gjorde bestående intryck på alla de närvarande. Det som de såg och hörde stärkte deras tro på Gud och hans uppsåt. Konventdeltagarna gladdes särskilt åt att få den nya 192-sidiga boken Är bibeln verkligen Guds ord? på danska, finska, norska och svenska. Den hade redan kommit ut på engelska och spanska vid sammankomsterna i Nordamerika och England. De närvarande satte mycket stort värde på att denna bok kom ut, eftersom de vet att dess uppgift är att bygga upp en fast tro på Gud och på hans ord.

Tro på Gud kommer till uttryck i lydnad för hans lagar, dem som gäller ärlighet inbegripna. En av de många upplevelser som berättats från sammankomsten i Köpenhamn visar vad ärlighet kan föra med sig, och av den framgår det även hur sällsynt människor i världen anser att verklig ärlighet är. En kvinnlig förkunnare bland Jehovas vittnen gick in i en butik för att köpa något åt sitt spädbarn. När hon skulle lämna butiken, lade hon märke till att ägarinnan hade gett henne tio kronor för mycket tillbaka. Hon gick då åter in i butiken och upplyste ägarinnan om detta. Denna blev så förvånad över detta vittnesbörd om ärlighet att hon gav det kvinnliga vittnet två blusar åt hennes tvååriga dotter! De var värda 17 kronor — för återlämnandet av 10 kronor!

När människor lyder Guds lagar, leder detta till sann frid, ordning och endräkt, också när ett stort antal kristna arbetar intimt tillsammans. En taxiförare i Köpenhamn yttrade följande: ”Jag har varit med vid många olika större tillställningar, däribland kungliga mottagningar, men jag har aldrig sett något som kan jämföras med detta vad organisation beträffar. Allting fungerar så smidigt.” En annan iakttagare yttrade: ”Det har varit en berikande erfarenhet och mycket uppmuntrande för mig att se att det finns en plats på jorden där människor kan vara överens och leva i frid med varandra. Man möter vanligen tvedräkt överallt, särskilt i förbindelse med religionen. Men inte här.”

Parissammankomsten får makalös publicitet

Samtidigt med sammankomsten i Köpenhamn pågick en annan i Paris. Deltagarna kom från 78 länder. De 47.480 som strömmade till det offentliga föredraget fyllde snabbt alla de 25.000 tillgängliga sittplatserna i Stade de Colombes. Flera tusen andra satt på de icke täckta läktarna, och tack vare ett särskilt tillstånd kunde man också utnyttja den nya olympiska löparbanan. Många andra lyssnade till talet genom de högtalare som hade satts upp på en närliggande campingplats och även utanför stadion.

Att sammankomsten gjorde ett oerhört intryck framgick av den makalösa uppmärksamhet som ägnades den av press, radio och TV. Reportage från sammankomsten fanns att läsa på förstasidorna till franska tidningar med den allra största läsekretsen. Artiklarna om konventet var införda inte endast i de speciella upplagor som såldes runt stadion utan fanns med i upplagor som säljs över hela Frankrike.

I den populära söndagstidningen Le Journal du Dimanche, som utges i Paris, skrev man följande om andra, som lade märke till sammankomsten: ”Somliga kommer att känna sig frestade att rycka på axlarna. Men flertalet kommer att börja tänka. Allmänheten upptäckte till sin förvåning att det finns 30.000 ’vittnen’ i Frankrike, en million [1.322.001] i världen och att de under de senaste tjugo åren har haft en enastående tillväxt: omkring 700 procent. ... Detta fenomen förtjänar vår uppmärksamhet.”

Programmet hölls på andra språk förutom franska. Till det offentliga föredraget på portugisiska samlades 2.731 personer. Det var mer än tre gånger så många som den skara som samlades i Toulouse år 1968. Vid det polska mötet var 600 närvarande. Särskilda möten hölls också för de engelsktalande deltagarna.

Antalet döpta i Paris uppgick till den häpnadsväckande siffran 3.619. När alla som var bänkade inom tre hela sektioner i stadion reste sig för att besvara de båda frågor, som ställs till dem som ämnar låta döpa sig, och när dessa flera tusen svarade med ett högt och ljudligt ”Ja!”, tog hela åhörarskaran spontant upp en varm applåd. Många sågs gråta glädjetårar. Det var en oförglömlig syn.

Den katolska dagstidningen L’Aurore skrev så här om dopet: ”Något sådant har aldrig hänt tidigare i någon simbassäng i Paris med omnejd, inte ens den varmaste dag ... klockan 10 stod [3.619] personer och väntade i den brännande solen för att få komma ned i simbassängen. ... För att ha sådant tålamod måste motivet vara kraftigare än enbart en önskan att få hoppa i vattnet. ... Men ingen bör tro att vem som helst kan bli döpt på det här sättet. ... Före dopet prövas hans bibelkunskap vid ett förhör, där han får 80 frågor att besvara. Det är uppenbart att ett nyfött barn inte skulle kunna fylla det kravet.”

Vid sammankomsten mottog de närvarande med entusiasm den nya boken Är bibeln verkligen Guds ord? på såväl franska som portugisiska. Det råder ett mycket stort behov av den boken i Europa. Fastän 80 procent av det franska folket går under benämningen katoliker, är många detta bara till namnet, för att ta ett exempel. De har till största delen övergett sin religion. Eftersom katolska kyrkan inte har lärt dem att inse hur nödvändigt det är att studera bibeln, därför att den är Guds ord, har de inte något andligt liv. Franska folket är alltså i stort behov av att få en försäkran om att bibeln verkligen är den inspirerade vägledning som Gud har gett människosläktet.

En ny ”stad” uppförd i Nürnberg

En stad som uppförs för att hysa åtminstone 120.000 personer — bara för åtta dagar — och som sedan rivs ned! Det är en god beskrivning av den storstad som Jehovas vittnen uppförde i samband med sin jättelika sammankomst i Nürnberg i Västtyskland. Sammankomsten hölls 10—17 augusti, och det var 150.645 personer från 78 länder närvarande för att höra talet ”Den tusenåriga freden närmar sig”.

När de som skulle bo i denna nya jättestad flyttade in, fann de att allt var i ordning åt dem — husrum, mat, sanitära anläggningar. Inom fjorton timmar hade flertalet av de tillresande blivit installerade! Det var 119.713 ”invånare” som befann sig inom denna stads ”murar” redan första dagen!

Vad behövdes för att uppföra en sådan stad? Först måste man ha ett mycket stort område att bygga på. Vidare behövdes det väldiga utrymmen för parkeringsplatser, där omkring 20.000 bilar och 250 bussar kunde ställas upp. Det måste också ligga en järnvägsstation i närheten som kunde ta emot ett extratåg med 1.200 passagerare med 21 minuters mellanrum — 40 sådana tåg allt som allt.

Det ofantliga paradområdet i utkanten av Nürnberg visade sig kunna fylla alla dessa krav. De vidsträckta fälten var idealiska såsom markområde för husvagns- och tältläger, för matservering och för andra avdelningar inom konventorganisationen. En landningsbana för helikoptrar, som inte skulle användas under tiden för sammankomsten, utgjorde lösningen på problemet att få parkeringsplats för fordonen — det blev en kolossal parkeringsplats! Och bakom podiet, som reste sig i ena änden av den väldiga paradplatsen, fanns en järnvägsstation, där man kunde ta emot 40 extratåg om dagen!

Detta var verkligen en idealisk plats, vars motsvarighet det skulle bli svårt att finna någon annanstans. Hitler hade ordnat med dessa anläggningar för att där hålla sina nazistparader. Nazisterna förföljde Jehovas vittnen mycket häftigt, kastade tusentals i koncentrationsläger och dödade många. Nu skulle Jehovas vittnen, många gånger starkare än på Hitlers tid, få använda dessa ofantliga områden.

Denna ”stad i staden” växte snabbt. Tält uppfördes för konventorganisationens 26 avdelningar, som skulle svara för skötseln av denna ”stad”. Man ställde i ordning tvättrum och toaletter — 1.200 sådana — på campingplatserna. Sju kylbilar, där man förvarade ömtåliga matvaror, bildade ett helt litet tåg. I matserveringen beredde man sig på att utspisa 65.000 personer i timmen. Enbart för de elektriska installationerna krävdes det 13.000 meter ledningstråd. Och 148.000 sittplatser ordnades på paradplatsen, så att deltagarna skulle kunna sitta och lyssna till programmet.

Dagen före sammankomsten skrev tidningen Nürnberger Nachrichten under rubriken ”En ny stad uppvuxen i utkanten av staden”: ”Alla kommer att få en plats att bo på, och det kommer att skötas perfekt, in i allra minsta detalj. Sällskapets [dvs. Sällskapet Vakttornets] frivilliga [arbetare] har skött sin sak utomordentligt.” Och i Fränkische Tagespost skrev man att sammankomsten var ”en organisatorisk fullträff av första ordningen som väcker bespottarens och den utomståendes ohöljda förvåning”.

Anordningar gjordes också för att en del av programmet skulle kunna framföras på andra språk än tyska: nämligen på kroatiska, holländska, grekiska, sloveniska och turkiska. De utländska konventdeltagarnas entusiasm var oerhörd, eftersom många av dem inte kan komma tillsammans obehindrat till liknande sammankomster i hemlandet. En deltagare från Turkiet utropade: ”Jag vet inte om detta är dröm eller verklighet. Det är den största händelsen i mitt liv. Om dessa underbara dagar aldrig toge slut!” Högsta antalet närvarande vid dessa sessioner på andra språk än tyska uppgick till: kroatiska: 1.791; holländska: 20.545; grekiska: 5.093; sloveniska: 1.026; turkiska: 361.

När vittnena från Grekland och Turkiet fick veta att Sällskapet Vakttornet låtit trycka boken Sanningen som leder till evigt liv på deras språk, gav de uttryck åt sin oerhörda glädje. Och bland de många andra nya publikationer som gavs ut kan vi dessutom nämna boken Är bibeln verkligen Guds ord? på holländska och tyska.

Journalisterna blev mycket förvånade, då de fick höra talas om massdopet av 5.095 nya Ordets förkunnare. Föreståndaren för simbassängen, där dopet ägde rum, förklarade: ”Det är häpnadsväckande hur bra allting går och att alla kan samsas så fint utan några meningsstrider.” Han sade att han hellre ville ha med 5.000 Jehovas vittnen att göra än med 300 andra människor!

Att invånarna i Nürnberg har fått en mycket klar bild av Jehovas vittnen framgår av följande tilldragelse. En ung man som bar Jehovas vittnens konventmärke satt och rökte i en spårvagn. En poliskonstapel lade märke till detta och gick fram till den unge mannen och sade: ”När började Jehovas vittnen röka?” Den unge mannen blev så överrumplad att han inte kunde komma på något svar, och då bad polisen honom legitimera sig och tog honom med till polisstationen. Där hittade man flera stulna väskor och portmonnäer i hans portfölj. Det som hade avslöjat att han inte var ett Jehovas vittne var att han rökte!

Storslagen sammankomst i Rom

Under det att man gladdes åt sin sammankomst i Nürnberg, hölls en annan glädjerik sammankomst i Rom. Sammankomstlokaler var Palazzo dello Sport och Palazzo dei Congressi. De här båda väldiga byggnaderna, som ligger nära varandra, användes för att få programmet framfört på italienska och spanska.

Också här blev pressens reaktion enastående, ny i sitt slag för Italien. Det var första gången som man fick så omfattande publicitet. Det inflöt dussintals gynnsamma tidningsartiklar, och i TV och i radio förekom utmärkta reportage. De främsta nyhetsbyråerna begärde gång på gång upplysningar från sammankomstens presstjänst.

I milanotidningen Il Giorno betonades Jehovas vittnens på bibeln grundade tro. Bland annat kunde man läsa: ”De är vapenvägrare, men de betalar skatt såsom verkligt föredömliga samhällsmedlemmar, i det att de tillämpar bibelns princip: ’Ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör.’ ... De utgör en i hög grad endräktig skara med enkla, stränga och religiösa moralnormer.”

En representant för den katolska pressen yttrade: ”Jag måste erkänna att när det blir fråga om den praktiska tillämpningen, då förverkligar ni kristendomen mycket bättre än vi katoliker gör.” Och en av redaktionsmedlemmarna vid France-Soir påpekade: ”Om hela världen kunde leva såsom ni lever, då skulle vi sannerligen redan befinna oss i paradiset.”

Under sammankomstens första dag var Palazzo dello Sport ”full av poliser”, såsom en deltagare uttryckte det. Där fanns konstaplar från grannskapets polisstation, från polishögkvarteret och även från statspolisen. Men dagen därpå syntes knappast någon! En polisman sade: ”I går stannade jag för att lyssna till några av talen. Jag blev så fängslad av dessa tals innehåll, särskilt av det som tog upp frågan ’Hur betraktar du myndighet?’ Litet senare träffade jag en konventdeltagare som mycket tydligt klargjorde för mig några bibliska synpunkter som jag aldrig har förstått tidigare.” Den här mannen såväl som andra polismän häpnade över hur ordningsamt konventdeltagarna uppträdde.

Sista dagen var inalles 25.648 personer närvarande; 19.438 hörde då det italienska programmet och 6.210 det spanska. Vidare blev så många som 2.212 personer döpta. Och alla de italienska och spanska sammankomstdeltagarna blev hänförda när de fick den nya boken Är bibeln verkligen Guds ord? på sina egna språk.

I och med att sammankomsterna i Nürnberg och Rom avslutades var den europeiska serien av internationella sammankomster med temat ”Fred på jorden” över. Då hade sammanlagt, i de tretton nordamerikanska och europeiska sammankomstorterna, 840.572 personer varit församlade, och 27.442 hade blivit döpta.

Under höstmånaderna, oktober—december, planerades ytterligare tolv internationella sammankomster i andra delar av världen. Utan tvivel fick också de som hade glädjen att vara med vid dem uppleva detsamma som deltagarna i de här beskrivna sammankomsterna — att deras tro på Gud och hans underbara löften blev uppbyggd.

[Bild på sidan 65]

Ung sammankomstdeltagare hälsar på några nyanlända från Afrika, vilka fanns med bland de 82.416 på Wembley Stadium i London

[Bild på sidan 66]

I Köpenhamn hörde sammankomstdeltagare från Danmark, Finland, Norge och Sverige programmet samtidigt på sina fyra språk

[Bild på sidan 67]

Bibliska dramer framhävde detaljer som stärker tron på Gud

[Bild på sidan 68]

Europeiska och afrikanska deltagare i Paris gläder sig åt den nya boken ”Är bibeln verkligen Guds ord?” på franska

[Bild på sidan 69]

Del av den nya ”stad” som Jehovas vittnen uppförde nära Nürnberg för att hysa, utspisa och bereda sittplats åt 150.645 personer från 78 länder vid sammankomsten ”Fred på jorden”

[Bild på sidan 70]

Del av det väldiga köket i Nürnberg med några av de flera dussin ångkokarna, i vilka maten lagades

[Bild på sidan 71]

Italienska sammankomstdeltagare lyssnar till programmet i Palazzo dello Sport i Rom. Sammankomsten fick en publicitet som var ny i sitt slag