Skulle du vilja lämna ifrån dig ditt barn?

”LÄMNA ifrån mig mitt barn?” De flesta föräldrar skulle bli förfärade och rygga tillbaka vid tanken. Det förekommer emellertid förhållanden som gör att föräldrar i många länder, särskilt i Afrika, frivilligt lämnar ifrån sig sina barn. Det är sedvänjan att ge bort eller ”låna ut” barn till vänner eller släktingar.

Verkar det i dina ögon vara hjärtlöst? Anser du att föräldrar som gör något sådant inte kan ha några känslor som föräldrar, att de inte verkligen älskar sitt eget kött och blod?

Skäl för sedvänjan

Innan du kategoriskt fördömer denna sedvänja, bör du begrunda några av de skäl som förmår föräldrarna att göra detta. Och även om du bor i ett land där man inte ”lånar ut” barnen på detta sätt, kan du genom att få en balanserad, skriftenlig syn på denna sedvänja få hjälp att inskärpa bibliska principer som är tillämpliga på föräldrarnas behandling av sina barn i din del av världen.

Missionärer i vissa delar av Afrika har berättat att det hänt att uppriktiga föräldrar erbjudit dem ett barn. Dessa föräldrar är inte alls hjärtlösa, utan de har mycket stark tillgivenhet för sina barn, men de menar att om barnet kan vinna någon materiell fördel genom att det står under någon annans vård, är det förmånligt för dem att göra detta offer.

Släktingar eller bekanta, som har det bättre ställt ekonomiskt eller bor lägligare till med avseende på skolmöjligheter, ombeds ofta av föräldrar som är fattiga eller kanske analfabeter att ta på sig ansvaret att uppfostra ett eller flera barn. Det visar sig således att ekonomi och skolutbildning ligger bakom detta bruk. Och är det inte så att föräldrarna i dessa avseenden betraktar förhållandena i ett längre perspektiv? Självuppoffring å deras sida nu, resonerar de, kan bana vägen för bättre tider längre fram, då de utbildade barnen kommer att ha tillräckliga utkomstmöjligheter för att sörja för sig själva och sina föräldrar.

Det är sant att fosterföräldrar under sådana omständigheter måste ta på sig en viss ökad ekonomisk börda. Men det kan också vara en viss materiell fördel med detta, därför att det ”lånade” barnet mycket sannolikt kommer att betala en del av sitt uppehälle genom att bli tjänare åt de andra familjemedlemmarna. Och ett barn kan vara villigt att godta detta som priset för bättre levnadsförhållanden och skolmöjligheter.

Föräldrar som bara ser till den materiella sidan i livet kan till sist bli i stånd att med stolthet peka på en son eller dotter som är utbildad vid någon av de högre skolorna och som försörjer hela familjen.

Nackdelar och faror

Men inte alla sådana fall visar sig bli till fördel för vare sig föräldrar eller barn som blivit ”utlånade”. Sådana barn, som berövats en mors kärlek och en fars tuktan, liknar ofta växter som ryckts upp med rötterna; de plågas av missräkning och känslan att ingen bryr sig om dem. Lägg därtill möjligheten att nykomlingen i fosterhemmet inte blir helt accepterad som familjemedlem utan kanske blir ogynnsamt behandlad, medan de andra barnen blir favoriserade.

Dessutom har kanske inte alla barn de mentala och känslomässiga förutsättningarna att uppnå de mål som ärelystna föräldrar ställt upp åt dem. De är kanske inte i stånd att i tillräcklig grad utnyttja de utbildningsmöjligheter de får. Och vad skall man säga om risken för olämplig fostran i fosterhemmet? Inte så få föräldrar har haft den olyckliga erfarenheten att se att deras barn, när de återvänder, inte har någon respekt för sanning och godhet och inte ens för sina egna föräldrar.

När dessa fosterbarn är borta från sina egna föräldrars vaksamma ögon, lägger de sig ofta till med tankar och vanor som strider mot vad deras föräldrar menar är rätt. Det kan hända att man till sist, när det är för sent, upptäcker att barnen har blivit brottslingar. De kan ha blottställts för dåligt umgänge, då de inte hade någon som de kunde vända sig till för att få goda råd. Fosterföräldrar kan vanligen inte förväntas ge samma mått av omvårdnad åt ”lånade” barn som de skulle ge åt sina egna.

Det viktigaste att ta hänsyn till

Vad som är mycket viktigare än allt som hittills nämnts är att man anlägger Guds synpunkt på denna angelägenhet att ”låna ut” barn. Den store Fadern till alla människobarn vet bäst. Hans råd i en sådan fråga är med säkerhet de allra bästa. Dessa råd kan man finna i den Heliga skrift.

Föräldrar som gör anspråk på att tjäna den sanne Guden behöver tänka på att Jehova håller dem ansvariga för deras barns välfärd fram till dess barnen når den ålder då de ansvarar för sig själva. Fäder och mödrar som underlåter att göra tillbörliga materiella föranstaltningar för de barn som är beroende av dem kan, i likhet med vuxna som underlåter att göra föranstaltningar för behövande föräldrar, med rätta sägas vara ”värre än en människa utan tro”. (1 Tim. 5:8, NW) Men detta är inte allt. Föräldrar som verkligen älskar Gud kommer också att vara angelägna att tillämpa det utomordentliga råd som finns i 5 Moseboken 6:6, 7:

”Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.”

Ja, barnens andliga behov är lika viktiga som deras fysiska välbefinnande. I själva verket är de ännu viktigare. Därför är Guds föreskrifter till föräldrarna: ”Ni fäder, var inte irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och styrning av sinnet.” (Ef. 6:4, NW) Om barnen under de år då de är mest mottagliga för intryck ”lånas ut” åt andra, så att de avsiktligt skils från sina fäder och mödrar under månader eller år i sträck, hur kan föräldrarna då samvetsgrant fullgöra dessa krav som Gud ställer?

Guds anvisningar till barn är också viktiga. Hans ord säger: ”Ni barn, lyd edra föräldrar i allt.” (Kol. 3:20, Hd) ”Min son, bevara din faders bud och förkasta icke din moders undervisning.” (Ords. 6:20) Hur kan de göra som Guds ord säger, om deras egna föräldrar inte ens finns i närheten? Och hur kan de hedra och respektera fäder och mödrar, som genom sitt handlingssätt tydligt undviker en betydande del av sitt tillbörliga ansvar som föräldrar, i det de överflyttar förpliktelserna på någon annan?

Den balanserade synen

För att få en balanserad syn på hela frågan om att ”låna ut” barn kan man fråga: Är någon världslig utbildning eller ekonomisk förmån värd det offer som inbegrips här? Det kan innebära att man offrar barnets sinnesfrid eller kanske den metodiska utvecklingen under kärleksfulla föräldrars noggranna tillsyn. Ytligt sett kan det tyckas att ett barn skulle få det bättre fysiskt och materiellt i ett fosterhem, men hur är det med Skriftens råd i 1 Timoteus 6:17—19 (NW) att man inte skall ”bygga sitt hopp på ovissa rikedomar, utan på Gud”, och att man skall ”få ett fast grepp om det verkliga livet”? Det finns ingen garanti för att barnets förbättrade ekonomiska ställning kommer att resultera i att det vinner Guds godkännande.

När föräldrar ställs inför frågan om de skall ”låna ut” sina barn eller inte under en eller ett par månader eller längre tid, bör de noggrant pröva sina motiv och ställa sig frågan: Är detta vad Gud vill att vi skall göra? Visst kan barnet vara villigt och till och med ivrigt att lämna föräldrarna under någon tid, men är detta giltigt skäl att samtycka till en sådan anordning? Det är inte ovanligt att barn önskar sådant som inte är till gagn för dem.

Fäder och mödrar kan mena att de handlar riktigt, om de lämnar ifrån sig sina barn, då möjligheterna till grundläggande utbildning endast finns långt från hemmet. Men skulle det inte vara bättre att överväga om inte hela familjen kan flytta närmare skolan, i stället för att överlåta på någon annan det gudagivna privilegiet och ansvaret att ha uppsikt över barnens utveckling?

I länder där kurser i läsning och skrivning regelbundet hålls i Jehovas vittnens församlingar har många föräldrar dragit nytta av detta och utan kostnad lärt sig läsa och skriva och att inskärpa hos sina barn de värdefulla sanningar som finns i Guds ord, bibeln, den bästa källa till utbildning som finns. Fäder, mödrar och barn som på detta sätt dragits närmare varandra av bibelns sanning åtnjuter ett rikare och lyckligare familjeliv. Och nu skulle sådana föräldrar inte vilja lämna ifrån sig sina barn för allt i världen!

Om du bor i Europa, Nordamerika eller någon annanstans, där man inte brukar ”låna ut” sina barn, kan du då lägga märke till sedvänjor på vilka samma principer bör tillämpas? Somliga föräldrar sänder i väg sina barn till internatskolor eller sommarläger under månader i sträck, trots att barnen på så sätt berövas den kärlek, det skydd och den andliga och moraliska vägledning som de så utomordentligt väl behöver. De faror och nackdelar som åtföljer sådana sedvänjor kan ofta vara lika stora som de som är inbegripna i bruket att ”låna ut” sitt barn. Följaktligen har kärleksfulla föräldrar överallt på jorden goda skäl att vara mycket omsorgsfulla, när de ställs inför någon sedvänja eller anordning som skulle betyda att de lämnar ifrån sig sitt barn. Belöningen för att man är försiktig och fattar ett beslut som är grundat på Guds ord kan bli varaktig lycka för alla, eftersom ”påbuden från Jehova är rätta och får hjärtat att fröjda sig”. — Ps. 19:9, NW.