Slaven som inte ville förlåta

En artikel som är speciellt avsedd att läsas av föräldrar tillsammans med sina barn

KOMMER du ihåg att någon har gjort orätt mot dig någon gång? Gjorde han dig illa eller sade han någonting ovänligt till dig? Det gjorde att du blev ledsen, inte sant?

När någonting sådant händer, skall du då behandla en sådan person på samma ovänliga sätt som han behandlar dig? Vad tycker du?

Många människor slår genast tillbaka, om någon gör dem illa. Men Jesus sade att detta inte är bra. Han lärde att vi skall förlåta dem som gör orätt mot oss.

Men hur är det om någon är elak eller ovänlig mot oss många gånger? Hur många gånger skall vi förlåta honom? Det var vad aposteln Petrus ville veta en dag. Därför frågade han den store läraren ungefär så här: ”Måste jag förlåta honom så mycket som sju gånger?”

Jesus sade inte till Petrus att sju gånger skulle vara tillräckligt. Han sade: ”Du skall förlåta sjuttiosju gånger”, om personen syndar mot dig så många gånger.

Det är verkligen många gånger som man skall förlåta någon! Vi kommer inte ens ihåg att man har gjort orätt mot oss så många gånger, eller hur? Det är precis vad Jesus visade. Vi bör förlåta andra om och om igen. Vi bör inte försöka komma ihåg hur många gånger andra gör orätt mot oss. Om de ber att vi skall förlåta dem, bör vi göra det.

Jesus ville visa sina lärjungar hur viktigt det är att vara förlåtande. Sedan han svarat på Petrus’ fråga, berättade han därför en liknelse för sina lärjungar. Vill du höra den?

Det var en gång en kung. Han var en god kung. Han var mycket vänlig. Han brukade till och med låna ut pengar åt sina slavar, när de behövde hjälp.

Men så kom den dag då kungen ville ha tillbaka sina pengar. Han kallade till sig de slavar som var skyldiga honom pengar och krävde att de skulle betala honom. Då förde man fram en man som var skyldig kungen sextio millioner kronor! Det är mycket pengar. Det är mycket mer än jag har haft i hela mitt liv.

Slaven hade gett ut kungens pengar och hade ingenting att betala tillbaka med. Därför befallde kungen att slaven skulle säljas. Kungen sade också att man skulle sälja slavens hustru och hans barn och allting som slaven ägde. Sedan skulle man betala kungen de pengar som man fick för detta. Hur tror du att slaven kände sig på grund av detta?

Slaven kände sig mycket olycklig. Därför föll han genast ned för kungen med ansiktet mot marken. ”Var snäll och gör inte detta mot mig”, bad han kungen. ”Låt mig få mera tid, så skall jag betala tillbaka allting jag är skyldig.” Vad skulle du ha gjort med slaven, om du hade varit kungen?

Den gode kungen tyckte mycket synd om sin slav. Därför sade han till slaven att han inte behövde betala tillbaka någonting av pengarna. Han behövde inte betala tillbaka ens en enda krona av de sextio millionerna! Hur lycklig måste inte slaven ha blivit genom detta!

Men vad gjorde slaven sedan? Han gick ut och träffade en annan slav, som var skyldig honom bara hundra kronor. Det är inte alls mycket pengar, om man jämför med sextio millioner. Mannen grep sin medslav om halsen och var nära att strypa honom. Och han sade till honom: ”Betala tillbaka de hundra kronorna som du är skyldig mig.”

Kan du tänka dig någon göra någonting sådant? Slaven hade fått så mycket efterskänkt av kungen. Men nu kom han och krävde att en medslav skulle betala tillbaka hundra kronor. Det var inte vänligt att göra så.

Den slav som var skyldig bara hundra kronor var fattig. Han kunde inte genast betala tillbaka pengarna. Därför föll han ned framför fötterna på sin medslav och bad: ”Var snäll och låt mig få mera tid, så skall jag betala tillbaka vad jag är skyldig dig.” Borde mannen ha låtit sin medslav få mera tid? Skulle du ha gjort det?

Den här mannen var inte vänlig, som kungen hade varit. Han ville få sin betalning genast. Och på grund av att hans medslav inte kunde betala lät han kasta honom i fängelse. Han var verkligen inte förlåtande.

Andra slavar såg allt detta hända. De tyckte inte om det. De kände medlidande med den slav som blev kastad i fängelse. Därför gick de och berättade för kungen om det.

Kungen tyckte inte heller om vad som hade hänt. Han blev mycket vred på den slav som inte ville förlåta. Därför kallade han honom till sig och sade: ”Du onde slav, har jag inte efterskänkt dig vad du var skyldig mig? Borde du inte fördenskull ha efterskänkt din medslav vad han var skyldig?”

Han borde ha tagit lärdom av den gode kungen. Men han hade inte gjort det. Därför befallde kungen att den slav som inte ville efterskänka skulden skulle sättas i fängelse till dess han hade betalat tillbaka de sextio millioner kronor han var skyldig. I fängelset kunde han naturligtvis inte tjäna pengar för att betala tillbaka. Därför måste han stanna där till dess han dog.

När Jesus slutat sin liknelse, sade han till sina efterföljare: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av edra hjärtan förlåter var och en sin broder.” — Matt. 18:21—35, NW.

Du förstår, vi är alla skyldiga Gud väldigt mycket. Allt gott som vi äger har kommit från Gud. Vi har fått livet från Gud, men på grund av att vi gör det som är orätt kan han ta ifrån oss det. Aldrig i hela vårt liv kan vi tjäna så mycket pengar att vi kan betala Gud vad vi är skyldiga honom.

Jämfört med vad vi är skyldiga Gud är andra människor skyldiga oss mycket litet. Vad de är skyldiga oss är ungefär lika mycket som de hundra kronor som den ene slaven var skyldig den andre. Men vad vi är skyldiga är ungefär lika mycket som de sextio millioner som slaven var skyldig kungen.

Gud är mycket god, och han kommer att förlåta oss vad vi är skyldiga honom. Men han gör det bara om vi tror på hans Son, Jesus, och om vi förlåter andra människor som gör orätt mot oss. Det är någonting att tänka på, inte sant?

Så vad kommer du att göra, om någon gör någonting ovänligt mot dig men sedan säger att han är ledsen över det? Kommer du att förlåta honom? Hur blir det om det händer många gånger? Kommer du fortfarande att förlåta honom?

Om vi var den som bad att bli förlåten, då skulle vi önska att den andre förlät oss, eller hur? Vi bör göra samma sak för honom. Vi bör inte bara säga att vi förlåter honom, utan vi bör verkligen förlåta honom av hjärtat. När vi gör det, visar vi att vi verkligen önskar vara efterföljare till den store läraren.